Smärtdagbok

Om precis en vecka kommer vårt hundgäng att utökas med en svart aktiv storpudeldam från kennel Party-Lines. Vi längtar så otroligt mycket efter henne. 

Jag har fått tillökning i akvariet idag. En massa små yngel av okänd art. Jag hoppas och tror att det är svärdbärare, men än så länge så ser dom ut som två svarta ögon med svans så jag är inte alls säker. Jag har iaf suttit med teesilen och fiskat upp dem till en babybassäng för att dom inte skall bli uppätna ellen insugna i pumppen.

I sköldpaddsterrarierna är det ganska tyst och lugnt. Ingen mat serveras längre och det är bara några som ännu kommer fram för att värma sej en stund när värmelamppan är på. Ljuset har jag nu släckt helt och hållet. Om två veckor är det meningen att hela gänget skall flytta in i kylskåpet.

Pixel gillar inte vintern i år heller, fastän han nu är utrustad med en ordentlig lång pudelpäls för första gången i sitt liv. Första vintern var han en liten bebis, förra vintern hade vi en massa tonårspälsproblem med tovor som hindrade lång päls. Men nu är dom problemen över och herrn är långhårig och har pannluggstofs på huvudet. Men nu fryser snön fast i hans päls till stora snöbollar som hindrar honom att röra sej. Så hans egen dyna med en yllefilt på i soffhörnet är absolut den bästa platsen när det snöar ute som det gör idag.

Jag har försökt luska ut vad ortopedens konstiga beslut innebär för mej. Ingen smärtrehabilitering och ingen läkare som håller i trådarna om medicinering. Enda utvägen är att söka hjälp hos en privatläkare, vilket inte min ekonomi tillåter. Min allmänläkare är nu låst till det beslut som ortopeden gjorde. Men jag har ett intensiv period av neuropsykologisk rehabilitering framför mej med början i januari. Så jag kommer att ösa alla mina problem över neuropsykologen och hoppas på att jag ska få en puff av henne att komma vidare på något sätt. Fram till det tänker jag bara koncentrera mej på att vila och ha det skönt.

Den här veckan har vi (Jenny och jag) försökt avsluta vårt dockklädsprojekt. Vi har sytt färdigt allt som vi planerat och klippt, packat och har dem nu till försäljning på att lopptorg. En del har vi ännu kvar att fotografera för att få ut bilderna på bloggen http://maijanuudetvaatteet.blogspot.com/  Stickningen har jag inte övergett ännu. Allt jag får färdigt kommer genast till användning av barn, svärsöner och barnbarn.

Ha ett skönt veckoslut!

... för både matte och Pixel är ett stort traktorlass med rykande färsk hästskit som just landade i mitt trädgårdsland. Jag ser alla fina grönsaker och blommor som kommer att växa i nästa år. Pixel känner bara den härliga lukten och håller redan på att rulla sej där ute. Han kommer att få stanna ute ända tills han är färdig för ett bad ikväll och efter det får han gå på kissturer kopplad bredvid sin matte. Pixels matte är inte riktigt lika förtjust i lukten av färsk hästskit som Pixel är. För honom finns det bara en sak som vinner över den lukten och det är lukten av färskt hästkiss.

Jag försökte fotografera spektaklet men det är ännu för mörkt ute.

Jag har ännu inte riktigt kunna bestämma mej för hur jag skall reagera över det katastrofala läkarbesöket förra veckan. Jag försöker välja mellan att total kolapps som Nisse skrev om i Kristinas blogg, bli arg och bete mej allmänt dåligt, vara saklig och försöka tackla problemet från en annan vinkel eller att blunda och skita i allt ända tills kroppen gör total kollaps. Det lutar mot det sista, det alternativet står liksom närmast vad min skadade hjärna orkar med och klarar av att prestera.

Men tänk vad en rykande hög av hästskit kan förändra en grå måndagsmorgon! Nu orkar jag le hela dagen.

Jag har igen träffat ett riktigt stolpskott till läkare. Jag har nu i snart 1,5 år blivit bollad hit och dit efter att vår kommun gick med i ett kommunsamarbete inom sjukvården. Nu var det igen tur för ett besök hos en ortoped, vilket jag inte alls förstår. Jag har ju inga problem som egentligen hör till den ortopediska sidan. Men snäll som man är så gör man allt som föreslås.

Nu fick jag i alla fall förklarat för mej hur jag skulle kunna bli frisk bara genom att BÖRJA promenera och träna. Hur mycket jag och min assistent försökte förklara att jag rör mej med hunden i skogen dagligen, går på vattengymnastik och annat så ville inte läkaren alls höra på. Han förklarade bara gång på gång att jag kommer att få mera ont när jag börjar promenera men att det sen skall bli bättre.

Eftersom min nacke är opererad så kan jag inte mera ha några problem med den och dom skador jag har på min ryggrad är vanliga åldersförslitningar, fick jag också förklarat för mej. Någon smärtrehabilitering har jag ingen nytta av, det är bara dyrt. Jag skall bara promenera!!!

Det blir ingen text här på bloggen. Varje dag planerar jag vad jag skall skriva, men ingenting får jag skrivet. Jag tycker själv att jag pysslar på hela dagen, men när kvällen kommer och jag funderar på vad jag fått gjort så är det inte mycket. Det beror säkert på att jag är så långsam. Eller så är det någon som har stulit ett stort antal timmar från mina dygn.

Kroppen meddelar också att det är höst och kallt, och att det är tid att avsluta de flesta av mina projekt. Stickorna går ännu heta. Jag ligger på rygg och stickar för att inte spänna axlar och nacke. Så en del sockor och vantar har det blivit. Och lite kläder till barnbarnens dockor. Mera om vårt dockkläds projekt finns på http://maijanuudetvaatteet.blogspot.com/

Sköldpaddorna förbereder sej också för vintern. Det är ganska tyst i lådorna, dom flesta sover redan under se vackra höstlöven som jag har burit in i lådorna.


Arthur kommer ännu fram för att sola en stund och titta ifall det skulle serveras mat.


Det gör också några av hans ungar.



Sen några bilder på mina projekt.


Mitt gamla nattduksbord...


...som har fått ny färg...


... och några nyckelpigor.


Min säng fick också ny färg och några målade trollsländor. Det är min dotter Jenny som har målat dekorationerna.


Ett till stort projekt som snart är färdigt. Skåpet hittade jag på mammas vind, där det har stått åtminstone de sista 25 åren. Skåpet var målat i många olika lager färg på varandra. I somras fick jag hjälp av min svärson Mimi att skrapa bort alla färg. Nu är det bara glasdörrarna till mittsektionen som fattas. Och kanske någon liten dekorationsmålning.

Lampan ovanpå skåpet är ett fynd som jag har hittat på en ladugårdvind. Den har bara fått en ordentlig rengöring och en ny lampskärm.

Ett nytt projekt är en gammal bykbalja som jag hittat på samma vind som lampan.


Den skall bli till ett soffbord med hjälp av min morbror som är snickare. Baljan står just nu i hans snickeri för att torka upp ordentligt, därefter skall den tätas för att klara av ett liv utan vatten. Sen skall den få en glasskiva och bli ett bord.

Som ni kanske märker står jag själv för ideerna, men behöver en massa hjälp med att förverkliga dem. Så mina projekt blir egentligen någon annans projekt. Stor suck över den trasiga kroppen.

Nu har hösten kommit på riktigt. Här har vi nu haft två riktigt ordentliga frostnätter. Utesäsongen för sköldpaddorna har slutat för länge sedan och nu är också odlingsäsongen slut. Jag plockade in de sista gurkorna och tomaterna från växthuset för några dagar sedan. Potatisen ligger i källaren, det är bara några morötter som finns kvar i jorden. Trädgården väntar nu på att få sej en dos höstgödsel och sen får den lägga sej till vila inför vintern.

Nu har handarbetssäsongen börjat. 8 par yllesockor har jag stickat. Och nu är jag igång med ett mera avanserat arbete. Jag stickar spetsmönster, men inte i full storlek utan till barnbarnets docka. Bild kommer bara jag får skapelsen monterad, nu ligger den ännu i många bitar på mitt nattduksbord och den sista biten är ännu halvfärdig. det är en massa pillras med att sticka dockkläder men delarna är så små att dom inte väger så mycket. Jag ligger på rygg i sängen när jag stickar för att inte belasta nacke och axlar för mycket.

Torggummorna (jag och dottern) har också startat ett nytt torgprojekt. Vi tillverkar dockkläder i återvinningsmaterial. Sen skall vi iväg för att sälja dem. Vi köper tyg (kläder, lakan mm) på återvinningscentralen. Dom tvättas vid behov och stryks och sen är det jag som klipper och dottern som syr. Här är den ny blogg med lite smakprov på vad vi har tillverkat http://maijanuudetvaatteet.blogspot.com/ Bloggen är tvåspråkig fastän namnet råkade bli på finska. Vi håller till i dotterns kök och jag kan berätta att det ser ut som ett bombnedslag efter våra sessioner. Men roligt har vi. Ännu så länge är det en massa försök och misstag. Sprättaren är i bruk lika mycket som symaskinen. Men så gör vi lite förändringar i mönstret och sen kanske fungerar det.

Ett stort projekt som vi också har pysslat med under hösten är operation förändra sovrummet. Det är jag som blev trött på vårt gamla sovrum och ville göra stora förändringar men billigt. Så nu har jag målat både nattduksbord och säng vita. Bort med den gamla gulnade furun och in med fräscht vitt istället. För att pigga upp det hela så målade Jenny nyckelpigor och trollsländor med akrylfärg på nattduksbordslådor och sänggaveln. Nu står det en vitmålad kista och väntar på att hos skall få nästa insprirationsvåg och grabba tag i penslarna. Dekorationsmålning är ingenting för mina stela klumpiga händer. Jag försökte hjälpa till med en vedkorg hon målade med det syns tydligt var jag har varit och råddat.

Lite gnäll ska det väl också vara. Min kropp vill inte alls hänga med på alla projekt och skogsäventyr som står på agendan, men jag kör fortfarande hårt på linjen att så länge det är roligt så får den bara hänga med och jag tar konsekvenserna i form av mera smärta. Det är mycket lättare att klara av smärtan när man har roligt och just nu njuter jag av livet till 110%.

Kram och sköt om er allihopa!

Jag har blivit riktigt dålig på att blogga, här händer hela tiden så mycket att jag inte hinner med bloggen alls.

Det har hänt en hel det sen jag senast skrev. Mest har dagarna kretsat kring trädgård, syltning och saftning,mattvätt, vindsstädning, djur och vedhuggning. Nu är vedboden fylld med björkved till täljstensugnen och på gården finns en enorm stapel ved som skall brännas i pannan som ger oss varmvatten och värme i golvet.

Vinbären är saftade och just nu är det gurkinlägg som är på g. Mitt växthus svämmar över av både slang- och frilandsgurka. Tomaterna mognar också med fart nu, men dom slinker ner i magen utan att behöva konserveras. Skogen tycks vara fylld med bär och svampar trots att här inte har regnat just alls på hela sommaren. Lite blåbär har landat i min frys och en svampsås har vi ätit. Nu är de första äpplena också färdiga.

Alla mattor är tvättade och liggen snyggt ihop rullade på vinden.

Alla mina djur njuter av sommarvärmen och överflödet på grönsaken från växthus och trädgårdsland. I akvariet serveras det också mycket grönsaker som tycks stimulera malarna till att föröka sej. Nu i veckan släppte pappa mal ut ett gäng med ungar och kom själv ut ur sin håla för att äta zuccini, nu verkar det som om mamma mal redan lagt ny rom till honom att vakta och uppfostra till små pigga malungar.

Och sen var det vindsstädningen, som resulterade i ett ambulerande loppis stånd. En del skrot som jag har samlat på mej genom att trycka upp allt möjligt på vinden behövde nya hem. Äldsta dottern J städade ur deras källare vilket också resulterade i en hel del hemlösa grejer. Så vi bestämde oss för att ha gårdsloppis hos J. Vi fick låna en låg traktorvagn av svärsonen M som vi lastade upp alla våra loppor på, lade upp skyltar och lappar i affärerna och så väntade vi på folkanstormningen som inte kom. Så vi bestämde oss för att transportera ner vårt ambulerande loppis till torget i vår by istället. Där har vi nu suttit i två dagar och blivit av med alla möjliga och omöjliga grejer. Genom att hålla ett lågt pris var det ganska lätt att bli av med skridskor, pussel, serietidningar, smörgåsgrillar och en hel del andra grejer. Det är bara böcker som det tycks vara omöjligt att sälja, vilket förvånar mej stort. Jag själv letar alltid efter böcker på loppisar. Men det här veckoslutet tycks alla bokmalar ha hållit sej hemma med sina böcker istället för att leta nya på torget.

Vår karriär som torggummar resulterade också i en massa skratt, vi kommer åtminstone att leva tio år längre efter den här torgsessionen. Det bästa var väl igår när det började ösregan och vi ringde M;s äldsta son för att han skulle hämta bort släpvagnen från torget med traktor. När vi själva skulle åka iväg med bilen hade batteriet laddat ut och bilen startade inte så vi fick åka hem sittande i våra trädgårdsstolar på släpvagnen under en pressenning istället. Synd nog så finns det inga bildbevis på spektaklet.

Men vi har en del loppor kvar och ska försöka oss på att sitta på torget nästa fredag också. Om kameran kanske skulle kunna följa med då. Vi satsar på att sommarvärmen håller i sej en vecka till och stadsborna som strömmar in i vår lilla by under sommaren skall hitta till torget då också.

 

Jag har haft en härlig semestervecka hos min syster Carina, som inte alls är min riktiga syster, utan vi har adopterat varandra som systrar efter att ha träffats under en smärtrehabiliteringsvecka i Helsingfors för många år sedan. Och det är vi väldigt nöjda med, det är inte alla som får välja sina syskon själva.

Jag har bott i en bastukammare längs ute på en udde med havet omkring mej. Pixel har fått gå lös tillsammans med Carinas spanska vattenhundar Pike och Piraya. Det har varit mycket lek, simning och spring för hundarna. Pixel hade en skräckupplevelse första morgonen när han nöjt stod och kissade mot en grästofs. Det stod en stor häst, Cyril 27 år, och stirrade på honom på ett berg en bit ifrån. Pixel har aldrig träffat en häst tidigare men innan veckan var slut så sprang han vant bredvid hästen när mitt barnbarn Elin var ute på en ridtur. Pixel har också provat på hur det är att lukta som en häst flera gånger under veckan. Det var så roligt att rulla sej både i hästbajs och kiss. Att matte sedan badade honom i havet varje gång brydde han sej inte om, det fanns ju alltid en ny bajshög att rulla sej i. 

Paradiset jag bodde i är ett gammalt genuint fiskartorp som hann stå tomt i många år innan Carina och hennes man köpte det 2006. De flesta av byggnaderna var helt rivningsfärdiga, och är nu borta. Men lillstugan och ladugården står nu nästan färdigrenoverade. Och till nästa sommar skall där också stå ett nytt egnahemshus. Då kommer jag att sakna matlagningen i ett provisoriskt sommarkök i ladugården, utedasset, att tvätta tänderna vid stranden i saltvatten, att lasta disken i båten och köra över viken till Carinas föräldrars stuga för att diska. Det finns ingen fungerande brunn på tomten nu, så allt vatten körs i dunkar. Men imorgon kommer det en grävmaskin som skall gräva ner en vattenledning från vattenverket.

Hjärnan har vilat, men inte kroppen. Vi har varit på språng ganska mycket. Vi har varit på cirkus, stärbhus auktion, loppisar och medeltida marknad vi Kastelholms slott. 

Här hemma  har min trädgård förvildats medan jag har varit borta. I växthuset växte mina grönsaker ut genom dörren. Ingen har skördat nånting på hela veckan, bara vattnat. Så idag är det trädgårdsjobb som gäller. Vi skall äta våra egna nypotatisar idag för första gången den här sommarna. Egen gurka och zuccini har jag också skördat.

Jag är vid liv men har och har haft för många projekt för att hinna skriva. Här har det tvättats mattor, oljats terasser och trappor, planterats, vattnats och rensats i trädgården.

Det nyaste är ett gammalt skåp som jag hittade på mammas vind och som jag nu har skrapat lös alla gamla lager av färg från. Nu står det färdig avskrapat i vedboden och väntar på att någon stark kille skall bära in det. Sen skall det få en ny yta, troligtvis vitfärgad vax. Det har pendlat lite mellan vit målning och betsning som har varit den ursprungliga färgen för länge sedan och nu tror jag att vax är en bra kompromiss. Jag glömde att fotografera hemskheten innan jag började skrapa men när det är färdigt skall jag presentera bildbevis.

Idag har vi regnväder och jag har gett mej själv lite datortid. När solen lyser är det utetid som gäller. Min kropp, mest scleroderman, mår bra av värmen och solen. Jag har fått en massa gjort där ute eftersom vi har haft en ordentlig värmebölja den senaste veckan. Tre av fyra sköldislådor är färdigmålade och siliconade och idag njuter sköldisarna av sina nya rena lådor inomhus.

Varje höst lovar jag mej själv att nästa vår skall jag inte skaffa några nya träd, buskar eller perenner till min djungelträdgård och varje vår bryter jag mitt löfte. Hittills har det landat två spireor, en vit midsommarros, en röd klätterros och några perenner i min djungel. Men i mina planer finns nu en ny blomrabatt för endast pioner. Bara regnvädret tar slut och jag igen kommer ut och påta i jorden...

Sommarvärmen och solen har iaf tillfälligt anlänt till våra bräddgrader. Det har fått allt möjligt att hända hos oss. Här kommer lite bilder på vad som har hänt.

Först blommorna


Vårkrage


Morsdagsrosen som har blivit påtuggad av en harpalt som har bosatt sej på vår gård till mitt och Pixels förtret.


Ormöga


Papegojtulpan


Mitt nya växthus med en hög koskit utanför


En Snickers ...


...och en Kajsa i sommarpäls.


Till sist en rakad Pixel. Jag blir alltid lika förvånad över hur liten han är när hans päls försvinner, om man inte vet att han är en pudel kunde man lika bra gissa på någon liten vinthundsras. Fästinghalsbandet har också kommit på plats, i år kör vi med den mera ekologiska örthalsbandet. Ifjol använde vi Scalibors halsband och fästingsaldot var 0, men jag gillar inte riktigt att hänga något som klassas som problemavfall runt halsen på min hund.

Det har blivit mycket springande i skog och mark som senaste dagarna. En familj som för tre veckor sedan skaffade sej en omplaceringshund, en ett årig corgi, har blivit av med sin hund. På torsdagen blev hon skrämd av två små hundar, som anföll familjens andra hund. Hon slet sej lös och rymde iväg med kopplet efter sej. Vi är många som har varit ute både med och utan hundar och försökt hitta henne, men hon är alltid ett steg före oss. Hon är rädd och nu redan halvt förvildad och hon skenar iväg så fort hon ser en människa. Nu har ägaren fällor ute för att försöka locka henne med mat.

Pixel har varit lycklig över att få gå långpromenader med matte i nya skogar, men nu har min kropp sagt ifrån igen. Jag låter som ett pustande ånglok när jag rör på mej, Om det är pollenallergi eller förkylning av att ha ränt omkring dyblöt av ösregn i flera dagar har jag ingen aning om. Men det låter och känns ganska illa och det har gått åt en massa allergimediciner, hostmedicin, nässpray och astmapipor. En liten stund klarar jag av att vara uppe och röra mej, men sen är det sängen och astma pipan som gäller igen. Inte ens mat vill gå ner för min igensvullna strupe och idag känns det som om jag hade lite feber.  

Vi har haft ett intensivt veckoslut. Här har firats yngsta dotterns 17 års dag och mina duktiga svärsöner har byggt ett växthus till mej. Bilder kommer bara min kamera återvänder från Tallinn där den är på kurs med lilldottern. Det här betyder att huset har varit fullt med folk och hundar hela helgen och här ser ut därefter. Kylskåpet är fullt med burkar med rester av tårta och andra bakverk. Diskbordet svämmar över av disk, två diskmaskiner skulle vara bra att ha vid såna här tillfällen. Och det knastrar så där härligt av sand under fötterna på golven, och också i min säng.

På onsdagen kommer min väninna från Åland med sina två hundar så då skall vi fortsätta att procucera sand på golv och i sängar och massor med disk. Vi skall gå långpromenader med hundarna ochsnattra och fnittra långt in på nätterna.

Nu ska jag gå och ta itu med diskberget och möjligtvis dansa en tango med dammsugaren.

Kan inte låta bli att lägga in bilder på Ebba som fyllde 1 år för en vecka sedan.





Skitiga barn är friska barn, sa Ebbas farmor så länge hon levde. Hon är säkert nöjd där hon sitter på sitt moln i himlen och tittar ner på sina två sondöttrar som aldrig hann träffa sin farmor. 

Första blogginlägget från min gamla dator som har fått ett nytt liv med Ubuntu. Lite ovant ser det ut men verkar helt bra bara en också annars förvirrad hjärna lär sej allt det nya.

Här skiner solen och de sista snöhögarna smälter med fart, förutom det stora berget av all snö som kom ner från taket och som nu står mitt på gården och ser ut att hålla mot solskenet riktigt bra. Här har krattats och plockats hundskit hela veckoslutet. Den av snötyngd rasade sköldpaddsgården står nu nästan klar. Sköldisarna har smyginvigt den lite i förväg. Man såg hur dom njöt när dom riktigt sträckte ut sej  och lapade sol. Till nästa veckoslut är svärsönerna inbokade för projekt bygga växthus. Stommen till växthuset har stått på vår gård i några år redan, men nu skall benranglet kläs på med UV tålig plast och få en sockel. Jag ser redan framför mej mina tomater och gurkor som skall växa där i sommar och hur växthuset ska förlänga utesäsongen för sköldisarna i höst.

Idag har vi öpnat grillsäsongen och ätit ute. En del av gården är snöfri och relativt torr men vi har ännu enorma snöhögar kvar som inte kommer att försvinna i första hand.



Några av sköldpaddorna har också varit ute och betat lite av de små späda gröna skott som tittar upp i vår sk gräsmatta.



Ombyggnaden av sköldishagarna är nu också igång. Och jag har fem stycken sköldisägg i kläckaren sen en vecka tillbaka, också ett säkert vårtecken hos oss.



Hundarna njuter av att få vara ute hela dagen och av att ytterdörren igen står uppe och man kan gå ut och in som man vill. Gissa hur mina golv ser ut efter 12 stycken skitiga hundtassar som springer ut och in hela dagen.

Nu har jag en ordentlig uppkoppling, allt började fungera igårkväll efter att den nya ADSL boxen hade anlänt med posten och förbindelsen testats från den nya bredbansleverantören sida.

Jag hade ett intressant telefonsamtal igår med FPA, varför jag alltid får avslag på mina ansökningar om rehabilitering som enligt lagen är berättigad till. Vi gick igenom punkt för punkt vad jag hade fyllt i på deras blankett och det mesta hade stannat upp för att jag hade uttryckt med luddigt eller använt fel ord. Nu är en del av felen rättades per telefon, men en del blev fortfarande kvar. Nu måste jag ta mej själv i kragen och traska in på deras byrå och få allt förklarat igen med min assistent på plats. J...la instans som inte har kunnat upplysa om det tidigare. Nu har det redan gått fyra år som min rehabiliteringsplan inte har blivit godkänd för att jag har fyllt i ansökan fel.

Samtidigt har pensionsförsäkringsbolaget igen gjort beslut på att jag ingen arbetspension skall få. Dom ber mej ansöka om det med jämna mellanrum, men ändå är beslutet alltid en kopia av det föregående. Jag har ett besvär hängade i Somla om just min pension. Det har hängt där sedan år 2006 och nu har jag blivit uppmanad om att hota med justitieombudsmannen om dom inte får ett belut till stånd. Jag hatar alla papper hit och papper dit och icke fungerande system. Får väl ta upp den där funderingen om att bli sällskapsko igen. 

Något positivt till slut. Idag skall jag ut på vårens första cykeltur med min ännu odöpta trehjuling. Det är väl lite diskriminerande om den inte snart får ett namn så som alla andra hjälpmedel här på GNYu.