Hemma

Det bästa med att resa bort är att komma hem igen. Hem till sin egen säng och hunden. ZZZZZZZZZZ, natti, natti

Cypern 23.2.2011

Slutet på vår resa närmar sej med stormsteg, bara 3 dagar kvar. Min pollenallergi har slagit ut med hela sin kraft. Jag snörvlar, är hes och det känns tjockt i halsen. Det har blåst ganska mycket så det är väl en hel del pollen och damm som är i rörelse. Idag är här soligt och riktigt ordentligt varmt. Vi turister går i shorts och t-tröja, medan cyprioterna själva fortfarande går omkring med tjocka vinterkläder. För ortsborna är det här bara början på våren och för oss nästan som högsommar.

Vi var i Nicosia i fredags. En delad stad, där halva staden hör till det självständiga Cypern och andra halvan är occuperad av Turkiet. Vi promenerade över gränsen. Skillnaden var otrolig. Det går inte ens att förklara, som att stiga ut från vilken västerländsk gammal stad som helst, in i förfall och ruiner. Vi köpte en karta över Nicosia och den symboliserade bra skillnaderna. Där den Turkiska sidan av staden började var det bara vitt, inga gatunamn, ingenting.
En ganska dålig bild tagen genom förnstret på 11 våningen i Debenhams varuhus. I bakgrunden ser man flaggan för den occuperade delen av Cypern målad på berget.




Också här i Limassol finns det också flera sidor. Hela staden är byggd för turister på 1970-talet. Det vimlar av turister, mest engelska sådanna verkar det som. Allt är anpassat för engelsmännen, hotellrummen med badkar som man varken ryms att bada i eller att duscha i. Menyerna på hotellet och på alla restauranger i stan. Här serveras chips, hos oss kallat franskisar, till alla rätter. En gång har vi ätit hotellets stående bord och vad fanns inte där om inte engelsmän som klagade över att franskisarna var slut. I hotell korridoren hör man engelsmän som klagar på städningen och allt annat.

Nu byggs det mycket nytt och stan breder ut sej, mest västerut verkar det som. Igår åkte vi med stadsbussen så långt västerut som man kan komma till ett nytt stort köpcentrum My Mall. Mest åkte vi dit för ungarnas skull, det har regnat här nästan alla nätter ända sen i början av förra veckan och alla fina lekparker är våta och smutsiga. I My Mall finns en fin stor lekpark inomhus där dom fick rasa av sej riktigt ordentligt. My Mall är nog byggd för turister det också, och runt omkring byggs det jättemycket.


Cypern 17.2.2011

Nu sitter jag i lobbyn på Atlantic Oasis och skriver igen. Den här gången utan barnbarnen. Dom busar på med sin mamma "hemma" hos oss i grannbyggnaden.

Vi rännde på riktigt ordentligt igår. Vi skulle vara vana Lemesosbor och ta oss utanför turistområdet och handla mat lite billigare. Vi lyckades riktigt bra att hitta Lidl som ligger utanför centrum på andra sidan från vårt hotell sett. Vi har inhandlat en stor dra-maten kärra för att inte behöva bära så mycket. Bussen som åker fram och tillbaka längs den 16 km långa strandgatan är enkel och billig att använda. Om man köper en dagsbiljett för 2 euro får man åka buss så mycket man vill och orkar inom stadens gränser. Det är nytt sen ifjol då man betalade 1,5 euro per resa.

På eftermiddagen gjorde vi en tur till för att söka efter Zorbas bageri som är det enda som säljer glutenfritt bröd. Då lyckades vi inte riktigt lika bra. Meningen var att vi skulle åka buss en kilometer och sen ta oss gående upp mot motorvägen och där på en gata hitta bageriet. Kartan glömde vi förståss på hotellet men ansåg ändå att vi hade koll på hur vi skulle gå, men det hade vi inte. Vi tog fel gata norrut mot motorvägen och vår promenad blev onödigt lång för en liten 6 årings ben. Men till sist hittade vi ändå bageriet och både lilla E och stora E fick en lite korvpigåg som smakprov av en snäll försäljare. Här väcker mina två helt ljushåriga barnbarn uppsmärksamhet. Det blir en massa smekningar och klappar på huvudet av främmande människor. När vi hade handlat färdigt i bageriet var det mörkt ute. Mörknet kommer med en gång, ingen skymmning här inte. Stora E tyckte det var lite skrämmande att gå tillbaka till bussen i mörknet.

Att laga mat till 4 personer i ett litet pentry med två pyttesmå kokplattor är ett äventyr, men det går. En gång om dagen har vi ätit ute på någon liten restaurang. Det är billigt om man vågar sej utanför turistområdet. Här runt hotellen och stranden är prisen i en helt annan klass. Morgonmål och kvällsmat lagar vi själva i vårt pyttekök.

Idag ska vi hålla oss i närheten av hotellet och ta det lite lugnt. Det finns en stor inhägnad lekpark precis utanför dörren på vårt hotell. Den har vi ännu inte hunnit besöka, men idag ska det nog bli av. Imorgon skall vi på utfärd till Nicosia. Då skall vi också över till den turkiska sidan av Cypern.

Cypern 16.2.2011

En liten hälsning härifrån värmen.  Jag har förstått att det är ordentligt kallt där hemma. Här har det passat på att regna och åska på nätterna, men nu lyser solen igen.

Första dagen vi var här passade Ebba på att bada i Medelhavet med kläderna på, men annars har vi hållit oss till poolen. Vi har också utforskat Lemesos per buss och till fots. Igår hittade vi den stora fruktmarknaden i centrum.

Vi har ingen tillgång till Internet på rummet så det blir bara några korta rader härifrån lobbyn. Och några bilder på katterna som är det ända som fotograferats hittills.



Lillis som vi redan träffade ifjol.



Cypern nästa

Om 13 timmar borde flyget kretsa över Larnaka och vänta på tillstånd att landa. Tanken att jag redan ikväll kommer att stiga ut från flygterminal i det varma vädret är helt otrolig.

Pixel har på känn att matte kommer att resa iväg, så han passar på ta en liten tupplur på min mage. Hans flyttlass gick redan igårkväll. Han skall bo hos Zoya med husse i två veckor. Snälla Maria skall ta ut dem på promenad en gång på dager, dottern T har hand om kvällspromenaden. Sen får vi hoppas att det inte snöar hela tiden så att Zoyas snöplogande husse också hinner vara hemma med hundarna ibland.

Datorn kommer att resa med mej så det kanske blir något inlägg från Lemesos. 

Sårbart system

Nu har jag igen en gång fått bevisat för mej själv hur invalidiserande min hjärnskada är. För det mesta tycker jag att vardagen fungerar ganska bra. Men sen så kan en så liten sak som att sitta och prata med en främmande människa i två timmar fälla mej totalt. Igår blev det pyjamasdag. Hjärnan var trött och lade mej i energisparläge. Jag sov länge, så länge att min kropp började ropa efter smärtlindring och efter att få inta något annat läge än vågrätt. Jag försökte läsa lite, men bokstäverna hoppade omkring mera än vanligt, var suddigare än vanligt och mitt dubbelseende, som jag inte har känt av på länge, kom tillbaka. Traktorljudet som jag alltid hör i höger öra byttes ut mot ett ylande oljud.

Idag är jag igen på g lite smått. Jag har pysslat på lite ute hos kaninerna. 

 

Kajsa ser ut som en lurvig boll, det gäller att samla på sej en hel del fett för att klara av att vara ute hela vintern. Snickers hade så bråttom att det bara var han svans som fastnade på bild.  

Trött

Nu är den här "arbetsveckan" slut och så är jag också.

Allt blev ganska virrigt från och med att jag fick telefonsamtalet om radio-intervjuen. Men nu är den gjord och hjärnan är helt tom.

Alla marginaler är överskridna med 100% och nu återstår väl bara att utvärdera om det var värt att ta helt slut på sej för ett radioprogram. Nu känns det inte så.

Det här projektet har iaf gjort klart vad min egentliga titel är för tillfället, Tillsvidare sjukskriven arbetslös arbetssökande arbetsgivare. Månne man kan förkorta det till Tsaaa, annars räcker inte raden till på alla papper jag fyller i till Fpa (försäkringskassan). Om förkortningen inte är godtas får jag väl fortsätta på baksidan av blanketterna och skriva VÄND i nedre högra hörnet.

Ha ett skönt veckoslut!

RSS 2.0