Hemma igen

Jag har haft en härlig semestervecka hos min syster Carina, som inte alls är min riktiga syster, utan vi har adopterat varandra som systrar efter att ha träffats under en smärtrehabiliteringsvecka i Helsingfors för många år sedan. Och det är vi väldigt nöjda med, det är inte alla som får välja sina syskon själva.

Jag har bott i en bastukammare längs ute på en udde med havet omkring mej. Pixel har fått gå lös tillsammans med Carinas spanska vattenhundar Pike och Piraya. Det har varit mycket lek, simning och spring för hundarna. Pixel hade en skräckupplevelse första morgonen när han nöjt stod och kissade mot en grästofs. Det stod en stor häst, Cyril 27 år, och stirrade på honom på ett berg en bit ifrån. Pixel har aldrig träffat en häst tidigare men innan veckan var slut så sprang han vant bredvid hästen när mitt barnbarn Elin var ute på en ridtur. Pixel har också provat på hur det är att lukta som en häst flera gånger under veckan. Det var så roligt att rulla sej både i hästbajs och kiss. Att matte sedan badade honom i havet varje gång brydde han sej inte om, det fanns ju alltid en ny bajshög att rulla sej i. 

Paradiset jag bodde i är ett gammalt genuint fiskartorp som hann stå tomt i många år innan Carina och hennes man köpte det 2006. De flesta av byggnaderna var helt rivningsfärdiga, och är nu borta. Men lillstugan och ladugården står nu nästan färdigrenoverade. Och till nästa sommar skall där också stå ett nytt egnahemshus. Då kommer jag att sakna matlagningen i ett provisoriskt sommarkök i ladugården, utedasset, att tvätta tänderna vid stranden i saltvatten, att lasta disken i båten och köra över viken till Carinas föräldrars stuga för att diska. Det finns ingen fungerande brunn på tomten nu, så allt vatten körs i dunkar. Men imorgon kommer det en grävmaskin som skall gräva ner en vattenledning från vattenverket.

Hjärnan har vilat, men inte kroppen. Vi har varit på språng ganska mycket. Vi har varit på cirkus, stärbhus auktion, loppisar och medeltida marknad vi Kastelholms slott. 

Här hemma  har min trädgård förvildats medan jag har varit borta. I växthuset växte mina grönsaker ut genom dörren. Ingen har skördat nånting på hela veckan, bara vattnat. Så idag är det trädgårdsjobb som gäller. Vi skall äta våra egna nypotatisar idag för första gången den här sommarna. Egen gurka och zuccini har jag också skördat.


Kommentarer
Postat av: Kristina Birkesten

Gunveig!

Välkommen hem!



Låter som en underbar toppensemester för både dig och Pixel! Kan se honom framför mig stifta bekantskap med hästen, på alla upptänkliga sätt.. fniss!



Jag tror det ligger ett djupt behov/längtan i många av oss att leva lite i den enkelhet du beskriver i bastuhuset. Det är balsam för själen.



Och att så och vårda egna plantor för att sen skörda mat till familjen fyller nog flera funktioner som vi mår bra av.



Förutom att det ligger i det urmänskliga och naturliga kan det också vara en vilsam motvikt i vårt "hysteriska" samhälle med högt tempo och ständiga mediabrus.



Arbetet det innebär, påtandet i jorden, ligger på ett annat plan än den stress som tröttar oss, nästan till döds ibland.



Jag har inget eget, men njuter varje dag av kolonilotterna jag har som nära grannar och förstår att det grävs nya jordlotter över hela vårt land...



Några tankar i natten...



Stor kram!

Din smärtsyster K

2010-07-13 @ 00:31:51
URL: http://kristinasryggdagbok.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0