Smärtdagbok

En enda liten fnuttig bild på lilla fröken fanns det i min kamera. Det finns flera i dotterns kamera men den åkte iväg hem med henne. Men iaf får jag väl lov att presentera Miiras första unge Amira 17 gram. En liten söt och försiktig fröken. Hon går ännu kvar i kläckaren, men imorgon får hon flytta in med sina halvsyskon i stora lådan.

Miiras första levande bebis är på gång. Kollade en extra gång i kläckaren när jag släckte värme och ljus hos dom andra små. Och där var det, ett litet, litet hål i skalet. Det är 61 dagar idag sen Miira lade sina två ägg, av vilka hon lyckades trampa sönder det ena. Imorgon kommer det bebibilder.

Idag har jag slipat och grundmålat mitt sommarprojekt. En liten byrå som jag köpte på loppis redan i fjol höstas för en liten peng. Jag har inte alls haft någon inspiration att ta tag i mitt projekt, det har varit en massa annat som har tagit min tid. Men nu har jag surfat runt bland en del inredningsbloggar och så kom inspriarationen.

Imorgon ska vi iväg på en loppis runda. Vem vet kanske nästa års sommarprojekt hittas.

Filonia hade en liten tvilling under magen när hon kläcktes. Navelsträngen till den döda tvillingen är nu ombunden med smältande tråd som förhoppningsvis ska få den att lossna.

Idag kan jag presentera dom två sista ungarna av sjulingarna. Steppi lade 7 ägg den 31 mars och nu har jag 7 ungar.

Madenia kläcktes igår och väger 14 gram



Här är hon tillsammans med storasyster Jerika som är en och en halv vecka äldre.



Lillasyster Filonia ligger ännu i sitt ägg. Hon har fått åka karusell i natt. Jag lämnade Madde i kläckaren över natten tillsammans med Filonia i sitt ägg. Madde har passat på att rulla runt på sin lillasyster. Två gånger var jag och vände ägget rätt, men sen fick bus Madde flytta in i bebbelådan med sina storasystrar.

När Filonia har kravlat sej ur ägget skall jag försöka få till en bild på alla sjulingarna.

Igår kläcktes unge nummer 5, Jetamio 15 gram.



Hon hade en konstig röd fläck på skalet som ser mest ut som ett blåmärke. Hon fick gå lite extra länge i kläckaren ifall det skulle ha varit nåt fel på henne. Nu är hon med sina syskon i lådan och är hur pigg och hurtig som helst. Hon verkar vara av den lugnare sorten, inte alls lika fräsig som en del av sina syskon och sin mamma.

Nummer 6 är också på väg. Jag uppmärkte just det första lilla hålet i skalet. Sen är det bara den sista sjulingen vi väntar på. Och så Miiras ägg som idag är 2 veckor gammalt.

Min lilla tjockis Iza, 19 gram, som hade krupit ut ur ägget i smyg och vandrade omkring i kläckaren igår morse.





Och Jerika som håller på och kämpar sej ut just nu.

Sköldpadds ungarnas namn kommer i år från Jean M Auels böcker om stenåldersflickan Ayla.

Fastän man är så trött i kroppen så man nästan struntar i att vattna i växthuset innan man går och lägger sej, men får syn på mygglarver och röd micromask i en regnvattentunna kan man ju bara inte låta bli att fånga dem med en tea-sil för att ge levande föda till akvariefiskarna.

Det är tur att vi har en enorm syrenbuske som insynsskydd ut mot landsvägen. Annars kan det nog vara att det skulle pratas på byn att nu har det spårat ut fullständigt, kärringen hon sitter på pannrumstrappan med tea-silen i högsta hugg och stirrar in i en vattentunna.

Men fiskarna var jättenöjda med sin kvällsmat.

Idag har unge nummer två kläckts. Imorse hade hon gjort ett litet hål i ägget och nu under kvällen har hon jobbat sej ut och vankade omkring i kläckaren.



Nezzie 15 gram ...



... med storasyster Zolena som har tillbringat dagen ute i solskenet.

Klockan 8.00



Klockan 8.15



Det här var en ovanligt snabb kläckning. Från igår vid två tiden på eftermiddagen då jag såg det första lilla hålet tills nu på morgonen när ljuset stimulerade fröken att kravla sej ur skalet. Vanligtvis tar den proceduren flera dygn. Gulsäcken är helt borta, det beror väl på att ungarna tycks kläckas några där senare än vad som är vanligt för mamma Steppis ägg. Idag är det dag 67 och vanligtvis brukar dom första ungarna visa sej runt dag 60. Det här beror i sin tur på att alla Steppis ägg har varit några gram tyngre och större i år än tidigare och det har inte blivit ont om plats förrän nu.

Zolena är pigg och fräsig så hon verkar må bra. Hon är inte vägd och mätt ännu så de strategiska måtten kommer senare. 

Jag kan också meddela att det ligger två riktigt nya ägg i kläckaren sen i söndags. Mamma Miira passade på att lägga två ägg ute i växthuset.  

Tänk vad glad man kan bli för ett litet hål. När hålet finns på ett litet ägg och när man kan se ett litet ansikte i hålet.



Och så blev det några akvariebilder också.



Först en hungrig mal...



... och sen dvärgguramin Frey som är en baddare på att bygga skumbon och locka sina fruar att lägga sin rom i dem.

Det har varit en hektisk vecka. På onsdagen blev mellandottern med sambo färdiga närvårdare och dom firades med stort kalas. Jag har tyvärr inga bilder från tillställningen i min kamera så dom kommer kanske i ett senare inlägg. Men till den stora dagen anlände iaf syster Carina från Åland och jag har fått glädjen att ha henne boende här. Hennes Spanska vattenhund Pike är med så det har blivit en massa hundskoj.

I torsdags förvillade vi oss iväg till hundklubbens Match Show. Pixel fick också delta fast han är kastrerad. Så jag och Pixel gick i klassen för hundar under 40 cm, Carina och Pike gick i klassen för stora hundar där Pike vann, Elin och Zoya deltog i barn och hund klassen och Jenny gick med Pixel och Nellie i en klass för utställningens personligaste ekipage. I barn och hund klassen och utställningens personligaste ekipage var det deckarförfattaren Leena Lehtolainen som var domare. Hon bor här i Ingå och är en av mina favoritförfattare, så det var lite extra roligt. Igen var kameran hemma och den enda bild som jag kan visa är tagen med telefonen.



Bilden föreställer Pixel på domarbordet med domaren Zindy Munsterhjelm-Enberg, som faktiskt är en gammal bekant till mej från den tiden när jag var i tonåren och hängde med mina föräldrar på hundutställningar. Sen dess har det ju gått ett antal år så varken hon eller jag skulle ha känt igen varandra på utseendet mera.

Sen har vi hunnit med några rundor nybörjar spårning i skogen och idag skall Pixel få prova på blodspårning. I kylskåpet står en diskmedelsflaska med blod som jag skall droppa ut ett spår i skogen med. 

 

Det är inte meningen att Pixel skall bli något spårningsproffs utan bara att vi ska ha kul tillsammans och göra av med lite energi. Blodspårningen kanske kan avleda hans intresse för att spåra klövdjur, som har blivit till ett så stort problem att jag inte kan ha honom lös i skogen mera. Jag gillar inte att se min lilla pudel skällande och dansande runt benen på älgar. Och inte att han får upp ett spår och springer iväg långa vägar för att nog komma tillbaka och kolla mej och sen springa iväg igen. Det var i höstas han kom på tre älgar när vi plockade bär och nu kan han bara inte morstå frestelsen att spåra älg.

En tur till stranden har vi också hunnit med. Pixel älskar att springa på sandstranden, vattnet gillar han inte så mycket. Men han springer omkring för sej själv med en väldig fart i stora cirklar och låter huff-huff-huff. Det kallar vi pudelfnatt. Pudelfnatt, hundutställning och spårning får en liten pudelkille att sova väldigt gott om nätterna. Det gör hans matte också. 

Ett tillägg till bloggen fint besök. Katterna på bilderna är yngsta dotterns Mymlan och Snuttan. Mymlan, som är syster till äldsta dotterns Zizzi, fyllde 1 år i lördags, och Zizzi också förståss. Snuttan, som fått sitt namn först idag, är en nykomling som anlände i torsdags. Jag var lite orolig över att Mymlan skulle säga zchmock fräs och andra fula ord, men tvärtom. Hon sköter Snuttan som om hon skulle vara egen unge. Diar och putsar, vaktar och försvarar mot svarta nyfikna hundar.

Miiras ägg nummer 1 har spruckit idag. Det luktade inte rosor i kläckaren precis. I morse när jag tittade till äggen var dom ännu alla hela, så det har spruckigt någon gång under dagen. Det är dag 55 idag för Steppis 7 ägg och dag 54 för Miiras ägg. Så nedräkningen har börjat, och jag går och ser till äggen flera gånger om dagen. Riktigt ännu borde ingenting ske men under veckoslutet kan man räkna med att den första lilla äggklon eller tassen tittar ut ur någon spricka. Man ser på äggen nu redan att det börjar bli trångt, jag har sett det så många gånger nu att jag inte mera tror att det är någon inbillning. Fastän skalet på sköldpaddsägg är lika hårt som hos fågelägg så kan man se att det buktar ut lite i någon ända. Äggen är inte mera så där perfekt äggformade som dom är når dom läggs av honorna. Jag tror att jag skulle kunna sätta ett märke där den första lilla sprickan kommer att uppstå.

Men nu till Miiras ägg. Vid vecka 2 såg jag tydliga blodådror på gulan när jag genomlyste ägget och vid vecka 4 såg jag ett litet embryo som rörde sej men sen såg jag inte något mer. Jag trodde nästan att jag hade sett fel och inbillat mej att där rörde sej någon i ägget, men nej så lyckligt var det inte. Ungens utveckling har stannat någon gång ganska snart efter att jag lyste ägget i vecka 4.

Jag slänger aldrig sköldpaddsägg utan att öppna dem fastän stanken ibland är ganska hemsk. Tomma öppnade ägg hamnar i komposten, men då det finns bevis för att det funnits liv i ägget gräver jag ner embryot och ägget. Slutresultatet blir väl det samma, jord, men det känns bättre att göra så här. 

Idag kom jag mej för att fotografera embryot innan jag begravde det. Som en liten "vetenskaplig studie". Jag lägger ut bilderna för jag vet att här tittar in några sköldpaddsmänniskor ibland.







På den sista bilden ser man tydligt det ljusa böjda streck som skulle bilda mittlinjen på skölden på en färdig sköldpaddsbebis.

Fastän det gick så här så är jag otroligt stolt över mamma Miira som i sitt första ägg någonsin har lyckats få till en befruktning. Vanligtvis är dom första kullarna tomma övningsägg.

Ett el-avbrott på 5 timmar är inget man förväntar sej den här tiden på året. Allra minst när vi har varit utan el här bara två gånger på 8 år. Och det är också något man inte önskar när man har 9 ägg som ligger i kläckaren med små sköldisungar i som förväntar sej att ha 31 grader varmt runt omkring sej. En timme efter att elen gick var det bara 28 grader varmt mera och då var det bara snällt att försöka ordna fram lite el. En lånad bensindriven generator som puttrade på utanför fönstret till sköldisrummet och en skarvsnodd in genom fönstret blev lösningen. Undrar hur el-bolaget skulle ha ställt sej till en ansökan om ersättning för 9 stycken spillda sköldpaddsliv?! Nej, så kritiskt var ju situationen inte, men visst är vi väldigt beroende av att elen rinner in i våra hus här uppe i kalla Norden.

Det blev en ofrivillig filtertvätt också efter att pumparna till akvariet stått stilla i fem timmar. Alla goda bakterier som annars jobbar på i filtren hann dö på den tiden och döda bakterier är inget man vill ha in i sitt akvarium. Jag har två pumpar som jag sköljer ur turvis med några månaders mellanrum för att inte rubba ekosystemet allt för mycket. Men nu är nog all balans rubbad efter att jag varit tvungen att tvätta båda pumparna på samma gång. Jag har annars inte haft några som helst problem med att få igång det nya akvariet. Jag flyttade snabbt över båda pumparna otvättade till det nya akvariet och fick på det sättet igång balansen snabbt. Bottensand och växter fick också flytta utan någon rengöring.

Nu skall jag åter ge mej in i istiden i min 700 härliga sidor långa bok. Om det är någon som inte hänger med så är det den sista boken, De målade grottornas land, i Jean M. Auels serie om stenåldersflickan Ayla som jag talar om.

Vi sitter här och myser, Pixel och jag, i var sitt hörn av hörnsoffan. Orsaken till att vi inte är ute på språng är att Pixel har kennelhosta. Inget allvarligt, men en torr ihållande hosta som håller oss hemma i soffhörnen. Pixels päls hann jag klippa riktigt kort innan han blev sjuk och nu verkar han frysa riktigt ordentligt. Inne har vi eldat i spisen så här är olidligt varmt enligt mej, men passligt enligt Pixel. Och ute är det vinterjackan som gäller för honom.