31.12.2007
Sen har jag suttit och räknat över hur jag skall få ekonomin att gå ihop, kan inte förstå varför det skall vara så svårt att få pengarna att räcka till. Åtminstone så här efter julen. Räknade efter hur länge jag ännu skall behöva vänta på mitt pensionsbeslut som hänger i Försäkringsdomstolen. Tidigast i mars kan det komma men troligtvis inte förrän i september.
Det är nog för jävligt att man skall behöva kämpa på så här med alla papper och olika instanser för att alls ha rätt till att vara sjuk. Just nu som jag går som arbetslös arbetssökande men ändå har personlig hjälpare och färdtjänst, för att alla instanser inte kan enas om att jag är sjuk. Trafikförsäkringen säger att jag är sjuk, men att det inte beror på trafikolyckan. Pensionsförsäkringen säger att jag bara har haft för tungt jobb och skall omskola mej. På arbetskraftsbyrån skrattar dom åt mej och förundrar sej över vad pensionsförsäkringen har tänkt att jag skall jobba med när jag går för att förnya min arbetsansökan med jämna mellanrum. Patientförsäkringen medger att jag fick en hjärnskada pga syrebrist under operationen som skedde till följd av trafikolyckan, men menar att det hör till det vanliga men man kan få vid intubering och kommer därför inte att betala ut någon skadeersättning. Försäkringskassan säger att jag är tillräckligt handikappad för att få förhöjt handikappbidrag, men på samma gång inte är tillräckligt handikappad för att få rehabilitering. Vårdcentralens överläkare har hittills sagt att jag behöver rehabilitering och vård, år 2008 är ännu ett frågetecken. Hemkommunen medger att jag behöver personlig hjälp och färdtjänst för att klara av att bo hemma. Nämnas bör kanske att kommunens handikapp samordnare är den enda person som jag har träffat personligen och som har varit hemma hos oss för att utreda vilken hjälp jag behöver.
Gott Nytt År till er alla som förvirrat sej hit.
29.12.2007
29.12.2007
Julgranen åkte ut och jag har dammsugt hela huset, så nu ska det ta slut på nysandet och kliandet i ögonen hoppas jag.
Jag tittade på ett dokument i TV:n om räddningspersonal som jobbar i Alaska på McKinley fjället. Dit vill också jag komma och klättra. Må det finns någon frivillig som skulle sponsorera min resa dit och dra mej uppför i rullstol eller pulka. Vilken upplevelse det skulle vara, men kanske jag måste sikta på något lite lättare. Eller är det nån som vill följa med kanske??? Skulle det inte vara en bra programide, följa med och filma ett gäng halta och lytta gnällspikar som skall ut och klättra i snöiga fjällen. Det gick någon serie om handikappade som tog sej genom djungeln i Syd Amerika här för en tid sen. Ja, nog kan man ju drömma och fantisera alltid.
27.12.2007
Det blev en stressig jul, på julaftonskvällen satt jag redan i soffhörnet som en zombie. Och på juldagen var jag säker på att jag aldrig mera orkar stiga upp ur sängen. Men nu börjar jag komma igång igen. Julmaten passar inte mej alls, fastän jag har försökt hålla mej till fisken och salladen så har det slunkit med någon skiva skinka och en och annan köttbulle också. Och julgodis förstås. Julgranen gör mej också täppt i näsan, så det kan mycket väl hända att den åker ut imorgon. Vi är flera i familjen som reagerar på den, så jag tror det är ett klokt beslut. Så summan av kardemumman är att julfirandet med släkten, stress, flottig mat och julgran är ingenting för mej. Tänk om man skulle hoppa över den i nästa år. Boka en resa till södern istället.
23.12.2007
Till oss kommer jultomten ridande på en sköldpadda som syns. Det passar bra för vårt klimat, inte en enda lite snöfling syns till så det skulle bli svårt att komma fram med släden.
Ha en skön jul allihopa!!!
22.12.2007
Nu är det pyjamasen och sängen som gäller igen.
21.12.2007
Sen var den årliga jakten på den försvunna julgransfoten som stod på agendan. Jag hade en vag aning om att det är jag själv som har städat undan den från gården nån gång vid midsommartiden och lagt den i boden, men alla andra var säkra på att den stod på vinden. För ingen hade sett den när dom städade boden i höstas. Så vi började leta på vinden och fann julgransfoten till sist i boden, där jag hade satt den. Ibland borde jag kanske lita mera på mitt minne.
Nu är det duschen och sängen som ropar att den här dagen är slut för min del.
20.12.2007
Nu är huset julstädat, alla mina porslinstomtar har blivit ner burna från vinden och placerade på sina platser. Julkrubban har också hittat sin plats på pianot och vi har gjort någonting som jag inte har sysslat med sen ungarna var små. Vi har målat ett julmotiv på ett fönster med surmjölk och vattenfärger. Det blev en röd liten stuga, julgranen, tomten med sin kälke, en katt, en älg och en hel musfamilj i snön. Nu är det bara doften av julmat och julgranen som fattas, men det får vi ordna till under veckoslutet. Jag (vår familj) skall laga potatislåda, olika sillar och steka köttbullarna, resten av maten hämtar middagsgästerna. Vi har redan i många år firat knytkalas jul, för att inte någon skall behöva stå i köket och kocka flera dagar i förväg.
Jag har också varit på en kort skogspromenad idag. Solen sken så fint mitt på dagen så det var synd att sitta inne. Vi gick och tittade lite efter var vi möjligen skall såga julgranen, och vi hittade några passliga kandidater inom en sån radie som också jag klarar av att gå.
Det går åt en hel del värkmedicin för att klara av att vara så här aktiv som jag har varit de senaste dagarna, men nu offrar jag mej (min mage) för att få vara med och göra de julförberedelser som jag så njuter av. Jag får ta igen mej sen efter jul.
19.12.2007
Om jag har ont överallt i kroppen imorgon så vet jag varför. Vi har bakat hela dagen och jag har gått på utan att känna efter hur det känns. Till sist kändes det som att ryggen höll på att brista och sen gick det inte att ignorera smärtan mera.
Jag har också uppvaktat överläkaren på vårdcentralen med alla mina negativa beslut från försäkringskassan. Nu får jag bara vänta och se vilket humör han är på så här före jul.
18.12.2007
Till all tur hade jag ett psykologbesök inbokat genast efter besöket på försäkringskassan. Men jag skulle ha behövt lite mera tid att först smälta nyheten förrän jag skall servera den för psykologen. Det är ju först nu här hemma som informationen riktigt har hunnit in i min tröga hjärna. Min första reaktion när det händer nåt bedrövligt är alltid att börja skratta lite små hysteriskt.
Jag fick ett tips på en bra julklapp till min särbo eller en från honom till mej, lite beroende på vems pengar som skall användas till att förverkliga planen, av psykologen. Vi håller på att glida isär, mest beroende på att jag inte mera är med i yrkeslivet utan går hemma och slår dank och att han är arbetsnarkoman och aldrig bara kan slappa tillsammans med mej. Arbetsnarkoman har jag också varit tidigare och då kunde vi ta till vara den små stunder av gemensam ledig tid som vi hade på ett mycket effektivt sätt. Men nu är jag alltid trött och har ont och sen har vi två tonåriga döttrar som ser till att vi inte skall ha någon tid på tuman hand mera. Små barn går och lägger sej i tid på kvällarna, men det gör dom inte sen mera när dom kommer i tonåren. Det är nog oftast jag som somnar först på kvällen i vår familj. Så nu ska vi försöka komma iväg och resa lite, en kryssning till Stockholm räcker kanske till. Mera orkar jag inte med. Förslaget mottogs positivt också av min bättre hälft.
Jag har gått ner 600 gram i vikt på en vecka. Nu är jag stolt över mej själv, ända tills jag stiger på vågen nästa gång och märker att jag gått upp lika mycket och kanske lite till.
17.12.2007
Vi har bakat ett kakbotten till den glutenfria chokladtårtan som vi skall ha som efterrätt på julafton. Och några plåtar pepparkakor blev det också. Som nu är väl undangömda för annars finns det inga kvar om en vecka. På onsdagen skall vi baka lite andra småbrön som skall ges bort i stället för julblommor. Och några torrkakor om vi hinner med. Tidigare hade jag speciella bakdagar då jag fyllde frysen med allt möjligt gott. Nu klarar jag inte av att passa ugnen och röra ihop mera smet på samma gång. En sak i gången och det också mycket långsamt. Satt och plockade med mina pepparkasgrisar så länge idag så hjälparen hann fylla två plåtar innan jag hade fått ihop en halv. Vanligtvis märker jag inte ens av hur långsam jag är och det stör mej inte, men idag blev jag nog lite irriterad på mej själv. Jag har heller ingen tidsuppfattning mera så när jag är ensam så far tiden bara iväg utan att jag märker det. Så länge jag ännu rörde mej ensam ute så hade jag ett system hur mycket tidigare jag skulle börja klä på mej ytterkläderna för att hinna till bussen i tid. Då lade jag också in ett alarm på mobilen för att säkert komma ihåg att rusta mej iväg. Nu har jag alltid någon som skyndar på mej och påminner. Endast den dag i veckan då jag inte har någon hjälpare och då jag ska iväg till fysion i H:fors måste jag skärpa mej lite för att bli klar i tid. Men också då står färdtjänst taxin och tutar på gården om jag inte är färdig.
16.12.2007
15.12.2007
14.12.2007
Det högg till i ryggen imorse när jag steg upp, få sen om det här blir en periord med lättare besvär eftersom jag genast fick akuthjälp när jag råkade ha tid till fysion just idag. Annars brukar jag bli sängliggande när smärtan sätter igång och skoven kommer på allt tätare. Har funderat mycket över sambandet mellan min keliaki (diagnostiserad i våras) och min ryggrad som inte håller ihop. Om det möjligen kan vara så att jag har gått och haft kalkbrist i en längre tid och fått osteoporos som nu gör att jag håller på att falla sönder. Att ha jobbat inom vården och lyft tunga patienter har säkert också gjort sitt. Måste skriva ner mina funderingar och ta upp frågan med fysiatern nästa gång han beviljar mej audiens, i mars är jag inbokad.
13.12.2007
Jag har kommit upp till mitt högkostnadstak på apoteket. Så nu har jag suttit och funderat och vänt och vridit på mina recept, att ska jag köpa ut allt jag får och veta att jag i nästa år inte når gränsen eller låta bli. Vårt system gäller endast kalenderåret till slut under det år man når gränsen på ca 630 euro. Så nu kan jag köpa ut receptmedicin före årsskiftet för tre månader framåt för endast självrisken som är 1,50 euro per läkemedel. Så jag bestämde mej för att ta ut all nytta jag kan, men så måste apoteket hålla koll på när jag senast har köpt preparatet så att man inte kan lägga upp nåt lager hemma. Den dyraste medicinen, Lyrica, som jag använder kunde apoteket expidera först den 1.1.2008 från det recept som är skrivet för ett år i taget, men har jag ett nytt recept så gäller inte den regeln. Så nu har jag mejlat min fysiater att han skickar nya recept till mej så jag kan ta ut dem före årsskiftet till ett billigt pris. Vilket j...a idiotiskt system som försvårar för oss som behöver mediciner dagligen men som ändå missbrukare kan krypa igenom genom att gå till flera olika läkare och få samma medicin på flera recept.
Nu har jag köpt alla julklappar jag ska, tror jag. Nu återstår bara att slå in dem dem. Vi syr varje jul mindre och större påsar av jultyg för att minska på berget av färgat julklappspapper och band som alltid blir kvar när gåvorna är öppnade. Påsarna återanvänder vi sen nästa år igen, men gissa bara om det finns en enda påse kvar till mej nu. Icke.. Så på måndagen skall vi sätta oss ner med min hjälpare och sy flera påsar av gamla avlagda julgardiner som jag hittade på vinden.
Jag lider fortfarande av smärtor i mitt vänstra ben efter min hundpromenad för snart en vecka sen. Får gå upp flera gånger om natten och ta mera värkmedicin. Jag blir så ledsen när jag inte alls klarar av att röra på mej, det nya vattengymnastikprogrammet får jag ont av och jag kan heller inte promenera. Jag hoppas, hoppas, hoppas jag kommer iväg på en längre rehabiliteringsperiord efter årsskiftet så jag får nya råd och förhoppningsvis hittar nån motionsform som jag klarar av. Vattengymnastiken/terapibassängen kommer jag nog inte att sluta med, den är så viktig för mej, men det är så tråkigt att inte kunna göra nåt annat än flyta omkring och njuta av vattnet.
12.12.2007 fortsättning
Nu när jag har följt med min smärtbroders kamp över att igen sjukskriva sej helt och hållet stiger det många av mina tankar om min utgång från arbetslivet upp. Ibland saknar jag mitt jobb, mina arbetskamrater och klienter riktigt mycket. Man hör liksom inte riktigt hemma någonstans när man går sjuk hemma i den här åldern. Känner mej inte riktigt mogen för någon pensionärsförening ännu. Det är först nu som jag har lärt mej njuta av veckosluten, när jag igen har en tydlig veckorytm i livet. Det är min personliga hjälpare som skapar den här rytmen. Medan jag har försökt klara av alla sysslorna själv så har jobbet räckt till för både lördag och söndag också. Och eftersom jag har jobbat inom vården som privat företagare så har jag sällan haft veckoslut och helger lediga, så jag vet inte ens vad människor med mera normal arbetstid gör när de är lediga.
Min särbo jobbar också inom vården så vi har sällan ens firat julafton på den riktiga dagen. Ungarna var lyckliga över att vi alltid åt julmiddag och öppnade julklappar på den sista gemensamt lediga dagen före jul. Deras jul kom alltid lite tidigare än alla andras. Nu firar vi igen jul på den riktiga dagen ibland redan på förmiddagen eller så efter att särbon slutat sitt skift, han jobbar ju kvar inom vården ännu och eftersom barnen nu är stora så jobbar han alltid julafton för att småbarnsföräldrar på hans jobb får vara lediga. I år äter släkten julmiddag hos oss efter julbön i kyrkan, och vi har julgubbe för vårt lilla barnbarn, 3 år, på kvällen. Men vår familj öppnar julklapparna först efter tie när särbon slutar kvällsskiftet.
12.12.2007
Om någon undrar hur jag kom upp från golvet där jag satt, så bör nämnas att det behövdes tre personen till att lyfta/dra upp mej därifrån.
11.12.2007
Efter en lång mitt på dagen vila kom jag ut ur bubblan och har fått ett och annat uträttat. Städade ur kylskåpet, det blev just ingenting kvar. Jag är bra på att lägga små matrester i alla möjliga burkar och sen bara glömma bort dem. Hade hela diskmaskinen fulla av burkar och små kastruller efter städningen. Och idag lyckades jag bättre med städningen av arbetsrummet. Hittade några obetalda räkningar i mina högar. Nu är arbetsbordet tomt på papper och imorgon söker jag säkert med ljus och lykta efter dom papper som jag idag har stoppat undan på sina rätta platser.
Suck, nu är det julkorten som väntar på att bli skrivna.
10.12.2007
Jag sov 12 timmar i sträck inatt, sviter efter ett allt för aktivt veckoslut. Jag har känt mej yr och vimsig (mer än normalt), stod och snurrade runt som i en karusell på förmiddagen i apoteket när jag inte fick syn på min personliga hjälpare hur jag än tittade. Sen valde jag att stanna i bilen medan hon uträttade ärenden för det kändes som om jag inte hade någon kontroll över mej själv. Det var en ganska obehaglig känsla.
Nu är jag bara trött och sängen lockar.
9.12.2007
Julmarknaden var blöt och kall, så där stannade vi inte någon längre tid. Vi gick bara runt och tittade lite och pratade med bekanta. Igårkväll bestämde jag mej för att följa med min väninna på hundpromenad. Vi gick ungefär 2 kilometer och det kändes riktigt bra, men när vi kom hem kom nog också smärtan. Så då blev det att ta till extra medicinen. Sen skvallrade vi långt in på natten så när väckarklockan ringde klockan sju kändes det som om vi just hade släckt lampan för att sova.
Idag har vi varit på hundutsällning i Helsingfors. Min väninnas hund är en ett årig Spansk vattenhund. Hon tävlar i juniorklassen och idag fick hon en tvåa. Hon tyckte domaren var skrämmande och backade undan när hon kom för att kolla tänderna och istället för att gå fint och visa upp sej hoppade hon omkring som en hare och trodde allt var en rolig lek. Men enligt mej var hon ändå finast och gulligast, kan väl hända att jag inte är helt opartisk.
7.12.2007
Jag har ett programfyllt veckoslut framför mej. Imorgon är det julmarknad på vår museigård och på eftermiddagen kommer min väninna med familj och hund. Dom skall övernatta hos oss och på söndagen är det planerat att vi alla skall gå på hundutställning i Helsingfors. Få se om jag orkar med allt, eller om jag får bli hemma och vila på söndagen. Jag har glömt att reservera rullstol till, jag brukar låna en från vårdcentralen när vi skall ut på äventyr där det rör sej mycket folk. Annars gör min yrsel och mina felaktiga synintryck mej helt virrig. Men nu blev det fel i planeringen och jag får bara hoppas att det finns en rullstol på mässcentret att låna.
6.12.2007
Idag har jag betalat dyrt för min städdille igår. Hela vänstra sidan har gått i lås, när jag böjer lite på nacken till sidan känner jag hur det gör ont ända ner i tårna och river till i huvudet. För ett dumt huvud får kroppen lida.
5.12.2007
En jäktig dag till, nu väntar jag på att jag ska få lite lugn och ro och vila. Största delen av jäkten var nog riktigt mitt eget fel, för jag fick för mej att jag skulle dammsuga själv eftersom ingen av döttrarna kom hem efter skolan. Till på köpet fick jag för mej att deras rum också skulle dammsugas. Jag går sällan in på deras revir, det får dom sköta sjölv. För att alls komma åt att städa deras rum fick jag plocka kläder från golv och möbler en god stund och gissa vad som var rent och vad som var på väg i tvättkorgen. Och när jag hade klurat ut det så blev det att städa deras klädskåp för in i dem rymdes ingenting. Och sen blev det att para sockor som kommit ifrån varandra. Så växte dammsugandet till ett mycket större jobb. Men nu är det gjort och nu snurrar tvättmaskinen och torktumlaren glatt på allt byke jag hitta på min upptäcktsfärd genom döttrarnas rum.
Sen har jag suttit och vänt på mina papper igen. Jag är själv arbetsgivare till min personliga hjälpare och sen betalar kommunen bidrag till mej som motsvarar hennes lön, försäkringar och socialskyddsavgifter. Den här tiden på året dimper det in dom mest konstiga papper som skall fyllas i hit och dit. Jag trodde att jag skulle klara av allt ganska bra för jag har ju tidigare jobbat som bokförare (för tjugo år sen) och varit ekonomieansvarig delägare i ett privat boende för utvecklingsstödra vuxna. Men oj så jag har hunnit glömma på dom år som jag inte har jobbat. Idag satt jag en god stund och funderade på hur det löneräknigsprogram jag använder egentligen fungerar. Försökte gå in och ändra lite uppgifter om den lagstadgade pensionsförsäkringen jag betalar. Men programmet och jag pratade inte samma språk, så det blir att använda penna och papper istället resten av året tills jag i nästa år kommer åt att ändra på min inmatade uppgifter. Jag använder ett gratis löneräkningsprogram som fungerar över Internet och dit jag loggar in med mina bankkoder. Det fungerar säkert helt bra bara jag först lär mej komma överens med det.
Bella (skldisen) mår bättre idag än vad hon gjorde igår. Jag har badat henne och försökte lura henne att smaka lite på maten, vilket damen inte hade lust med och istället gav hon mej ett ordentligt nyp i fingret. Men det är jag bara glad för, för det betyder att hon inte är helt apatisk.
4.12.2007
Jag har ingen stresstålighet alls mera, blir genast helt hispig när det händer någonting som avviker från det vanliga. Och den här veckan har det redan hänt allt för mycket som har avvikit från det normala och då äts alla mina krafter upp.
I morgon skall döttrarna gå på självständighetslunch i skolan och skall vara lite uppklädda. Hade lyckats gömma undan yngsta dotterns långklänning riktigt ordentligt, och jag blir så frustrerad när jag inte kan komma ihåg var jag har satt våra saker. Mellandottern extrajobbar till klocka nie, så efter det startar det troligtvis en liknande sökoperation till innan hon hittar rätt klänning och rätt skor. Varje liten pryl borde ha sin egen plats dit den alltid sätts tillbaka, men det fungerar inte så med två tonåriga döttrar och en mycket virrig glömsk mamma. Jag kan minnas precis var allt fanns i vår gamla lägenhet där vi bodde före min olycka, men har ingen susning om var saker och ting finns här. De tre-fyra första månaderna efter att vi flyttade in i vårt nya hus (då jag borde ha varit lycklig över att en dröm hade gått i uppfyllelse) satt jag och grät för att jag inte ens klarade av att laga mat och duka bordet för jag hittade inte mina saker. Då visste vi inte ens ännu hur mycket olyckan hade påverkat mitt minne och jag var helt förtvivlad över att jag inte klarade av att leva normalt i mitt eget hem. Hade vi vetat då hur svårt skadad min hjärna egentligen var så skulle vi aldrig ens vågat börja bygga och planera för ett liv i ett egnahemshus. Så nu får jag vara lycklig över att vi inte visste allt då och jag nu sitter här i mitt drömhus.
Jag har igen tagit övertag över smärtan och klarar mej bra med en långtidsverkande Tramal på morgonen och sen mina smärttröskel höjare Triptyl på kvällen. Därtill använder jag en liten mängd Lyrica, en epilepsimedicin för neuropatisk smärta.
3.12.2007
Dagens uppgift att ringa till försäkringskassan förändrades ganska fort till att förhandla mej till en resa med bil till närmaste stad (20m km härifrån) där vår försäkringskassa finns. Jag försökte hitta ett telefonnummer på både deras hemsidor och på mina tidigare beslut och papper jag har fått därifrån. Men det finns inte längre några personliga telefonnummer till handläggaren utan endast ett telefonnummer förmånsform som man skall ringa till. Ett nummer för sjukersättning, ett annat för rehabiliteringsärenden, ett tredje för reseersättningar osv. Jag som hade en lång lista med olika frågor gällande olika ärenden bestämde snabbt att det här är inget för mej, utan jag måste tala personligen med den person som sitter och vänder på just mina papper. Framme på försäkringskassan kom vi fram till att dom hade betalat rehabiliteringsersättning för min senaste rehabiliteringvecka enligt fel betalningsgrund och det gick att ändra på utan några större problem. Jag hade nog gjort en besvärsskrift färdigt ifall om jag skulle behöva klaga skrifligt som jag har gjort en gång tidigare i våras men ännu inte fått något svar på. Så nu skall det trilla in 100 euro till på mitt konto inom den här veckan. Handläggaren såg också i sin dator att min ansökan om neuropsykologisk rehabiliteringsuppföljning nu var i en arbetskö som kommer att behandlas idag. Men sen kom vi fram till ärendet om min fysioterapi skall fortsätt i nästa år eller inte. Där var det inget som var klart, alla papper från min fysiater och från min vårdcentralläkare fanns nog, men ingen hade brytt sej om att informera mej om att jag också skall fylla i en hel del papper om min egen syn på saken. Jag vägrade ta pappren med mej hem för att fyllas i utan bad om att handläggaren skulle hjälpa mej att fylla i dem genast. Det gick nog bra efter en del hostas och harklas. Damen fungerade till och med som min sekreterare eftersom in handstil blir oläslig ganska fort när jag blir trött. Före årsskiftet lovade hon inte att jag skulle få något beslut, så nu kommer det att bli uppehåll i min fysioterapi bara för att ingen har brytt sej om att informera mej hur jag skall göra. Man skall nog vara ganska stark och frisk för att kunna vara sjuk. Alla långtids sjuka borde bli tilldelad en socialarbetare som tar hand om vårt papperskrig och ser till att vi får det som vi har rätt till.
Jag har en advokat som sköter mitt invalidpensionsärende i försäkringsdomstolen. Här i Finland har vi ett rättshjälpssystem som gör att man har rätt till gratis eller mycket billig rättshjälp om man har små inkomster. Jag betalar 35 euro för 100 timmar av advokatens arbetstid. Jag går fortfarande som arbetslös arbetssökande med dagpeng från arbetslöshetskassan, eftesom min rätt till sjukdagpenning har tagit slut för länge sedan och pensionsförsäkringen anser att jag inte är arbetsoförmögen fastän jag har 75% invaliditet. Det slåss jag nu om i försäkringsdomstolen, men där är det ett och ett halvt år kö innan mitt ärende kommer upp till behandling. Så jag har lite mindre än ett års vänta kvar. Sen kan jag få min pension utbetalad retroaktivt och måste betala tillbaka arbetslöshetsdagpenningen till a-kassan. Egentligen är det trafikförsäkringen som borde betala min rehabilitering, pension, lön till personlig hjälpare, färdtjänst mm. men eftersom dom år 2005 ansåg att min sjukdom inte kan bero på bilolyckan mera så har dom slutat att betala ersättningar. Har nu i höstas fått mitt ärende prövat i trafikförsäkringsnämnden varifrån jag också fick ett negativt beslut. Så nu står jag i kö till en advokat som är specialiserad på liknande ärenden, men vet inte om han hinner ta sej an mitt ärende förrän fallet blir för gammalt, den 21.9.2009. Det gäller att ha tålamod som ger efter som ett gummiband.
2.12.2007
Trött dag idag, till och med en av mina sköldpaddsungar, Siiri 28 gram, somnade i dotterns hand med huvudet på hennes dyna.
Ute regnar det och det har varit mörkt hela dagen. Inte ens julljusen i fönstret piggar upp idag.
Jag har försökt få någon slags ordning på mitt arbetsrum idag, resultatet ser om möjligt värre ut än när jag började. Jag hittade en hel del papper som fodrar lite mera engagemang än att bara stoppa dem i någon låda. Vilket betyder att jag imorgon måste ta mej i kragen och ringa runt och ordna både det ena och det andra. Ett samtal till försäkringskassan står högst upp på listan. Att prata i telefon med okända människor är något som jag inte gillar. Jag spänner mej redan i förväg över att jag kanske inte hittar rätt ord och då blir det bara värre. Jag försöker så långt som möjligt sköta allt per e-post men med vår försäkringskassa går det inte. Dom lever kvar i stenåldern.
