Smärtdagbok

Var hos fysioterapeuten igår. Hon töjde och drog på mina spända muskler och hon behandlade min ländrygg med ultraljud. Hela kvällen kändes det bra men så inatt satte nervvärken igång igen. Till och med i den vänstra handen som har varit så gott som smärtfri men också känselfri sedan min prolapsoperation år 2000. Jag har en prolaps till i nacken som trycker rakt mot ryggmärgen och det är troligtvis den som hon nu har lyckats reta upp riktigt ordentligt.

Så natten har gått till att läsa, skramla omkring i en pillerburkt, söka kallt från frysen, vända sej , gå upp på toaletten, se en film på DVD, sova några minuter, läsa igen, ta ett piller till, söka mera kallt från frysen, gå på toaletten igen, sova en stund, vända och vrida, vara uppretad på allt möjligt, sova en stund, gå ut med hunden och kissa, ta ett piller till. Efter klockan halv åtta och morgonmedicinen somnade jag och sov några timmar. Nu är jag trött och ledsen och vill inte ens gå upp ur sängen.

Borde jag kanske avsluta det här fysioterapiförsöket innan ännu värre skada är skedd. 

Nu har jag fått tillräckligt av krånglande datorer och nu åker Windows ut, först från den gamla datorn som inte mera orkar snurra det hela och om det fungerar bra så kommer också den nya datorn att bli ominstallerad. In får nu Linux flytta. Det lilla som jag någon gång har kunnat om Linux har för länge sedan åkt ut ur min hjärna. Det var då 19hundra kallt om våren när sparvarna gick i filttossor som jag använde Linux tillsammans med Windows NT och kanske Windows 3.11 på en och samma dator. Det var alltså då när jag studerade till datormontör och experimenterade med allt möjligt. Det enda som är kvar från den tiden är att jag vet var powerknappen sitter på min egen dator. Så jag skall få hjälp med att få igång en fungerande dator av en betydligt yngre kille som grejar med datorer professionellt. Har för mej att inte den nyaste versionen av Linux heter Red Hat (eller något liknande) mera som den gjorde på min tid.

Och så har jag beställt en fast bredbandsanslutning idag. Jag är trött på mitt krånglande mobila bredband. På tisdagen efter Påsk har jag blivit lovad att leveransen skall ske. 

Vad skall jag nu slösa all min energi och tid på när jag inte behöver sitta och vara arg på icke fungerande dator och bredband? Bloggen kanske, eller hunden.

Jag har varit ute på vårens första micro skogspromenad för att plocka in lite björkris idag. Ännu fick man plumsa i snö upp över knäna så det tar en tid innan skogspromenaden blir annat än micro ännu. Men regnar det i den här takten som det gör nu i några veckor så ska väl snön smälta före midsommarn iaf.

  

Nu är min nya dator och jag på samma våglängd igen. Det behövdes lite gnäll av en äkta gnällspik för att orka fundera ut vad som behövs göras. Att den nya datorn inte har någon CD station ställer till med några små problem, men nu är alla CD:n med programvaror till min kringutrustning inkopierade på den yttre hårdskivan och därifrån installerade i den nya datorn. Så nu fungerar kameran och kopieringsmaskinen också.

Och alla automatiska uppdateringar är avstängda. De ställde till med en massa problem eftersom min uppkoppling fortfarande är trög och långsam.

Jag kan börja med att påstå att jag och den här nya datorn inte riktigt kommer överens. Fortfarande är det en hel del som fattas för att allt skall fungera som jag önskar, men jag orkar inte sitta och klura med det nu. Men vi jobbar båda på att hitta en kompromiss som gillas av oss båda. (alltså datorn och jag)

Fysioterapeut mötet gick över förväntningarna bra, jag har en ny tid bokad till idag. Nyttan av detta är ännu för tidigt att utvärdera.

Ebbas doptavla är färdigbroderad men inte monterad ännu. Min kropp och mina ögon gillar inte att jag sitter allt för länge och petar med sånt där smått. Får se till att få mönstret uppförstorat ordentligt tills nästa barnbarn anländer.

Och sen akvarierna, som nu är två stycken. I det ena växer det fullt med äckliga svarta luddiga alger. Gullrankans rötter är mest angripna och har idag blivit tillbaka petade i en kruka med muld. När jag fått ordning på algangreppet skall dom få flyttan tillbaka in i akvariet. Alla mina svärdbärar yngel verkar bli hanar och idag har igen en stor drös av dem fått flytta till en djur affär. Jag böt ut den förra hanen för en tid sedan för att inte få till inavel och att sedan ha en hel hög med halvvuxna småbrorsor till honorna är inget alternativ.

I det andra akvariet går liemannen fram med stora kliv. Där dör det fiskar dagligen och jag vet inte vad som är fel. I det akvariet bor nu yngsta dotterns tigerbarber som hon köpte för att ha i det lilla akvarie som jag ratade för en tid sedan. Efter en vecka i hennes rum luktade det piss våt ylletröja om akvariet och jag räddade fiskarna därifrån och akvariet har nu flyttat till sin välförtjänta plats uppe på förvaringsvinden. Tigerbarberna har annars skött sin uppgift bra och käkat upp alla inavlade guppy yngel som har fötts i akvariet. Men nu verkar det som om jag har någon dödlig sjukdom som sprider sej bland fiskarna, en hel del guppyn har dött (hurraa!) men också en tigerbarb och några bottenmalar har strukit med, vilket är mindre bra.

Hos sköldisarna är det vår. Arthur har fått sköta sin uppgift all föra sina gener vidare några gånger och det verkar som om ägg skulle vara på gång hos de flesta honorna. En stor säck med trädgårdsmylla är inhandlad och hemburen för att kunna bygga till bra äggläggningsplatser när grävandet kommer igång.

Ute försöker våren komma men det blir bara försök, ena dagen smälter det lite snö men följande dag kommer det ännu mera ny snö istället. Det är inte roligt alls.

Ha en bra dag. 

Jag har varit inne i en period där jag har läst mycket. Jag har läst Åke Edwardssons alla 10 böcker om Erik Winter, men nu finns det inga flera böcker i olästa högen som intresserar mej. Så nu har jag letade igenom min hög med ofärdiga handarbeten. Med högsta prioritet väntade där Ebbas doptavla som borde ha varit färdig för snart ett år sedan. Men nu är den på gång, så kanske den blir färdig tills lilla damen fyller 1 år om några veckor.

Och så har jag surffat en hel del på virkbloggar. Jag kan inte virka, men kanske skulle det vara på tiden att lära sej det nu. Jag har lyckats ta mej igenom grundskolan och ett år på en hantverkslinje utan att behöva virka, undrar hur det har gått till. Eller så finns det någon ojämn pannlapp i någon gömma som jag inte minns. Nu är det amigurumi mönster som intresserar. Det kryllar av amigurumi mönster på nätet. Jag lovar att lägga ut bilder när mitt första alster är färdigt.

Nu har jag äntligen en egen fungerande dator igen. En liten en, så jag kan ligga i sängen och blogga ooch pyssla med den. Har jobbat på med den hela dagen för att få allt att fungera som jag vill att det ska göra. Lite är det ännu som fattas, några drivrutiner till kameran och scanner/kopieringsmaskinen som jag inte orkar leta efter nu.

Jag har jobbat med Vista på mellandotterns dator en ganska lång tid nu och lärde mej tom att komma överens med det ganska bra men nu är jag tillbaka vid min älskade XP igen. Det enda som  jag nu inte gillar är att Windows Mail inte fungerar här utan jag är tillbaka vid Outlook Express. Jag har suttit och skrivit in alla nya kontaktuppgifter som kommit till sen min egen dator kraschade för hand. När jag var färdig hittade jag ett sätt att exportera dem som kanske skulle ha fungerat. Undrar hur många email adresser som nu är felstavade och som kommer att ge mej huvudbry en lång tid framåt. Och hur mycket annat väsentligt som jag har tappat bort i flytten. Allt borde vara säkerhetskopierat på en yttre hårdskiva men jag är inte alls så säker på att det är så.

Den här långa vintern har gjort att jag nu ligger ner mycket mera än vad jag borde. Jag har stelnat till riktigt ordentligt av att inte ha kunnat röra på mej ute. Jag har bett om att få tillbaka min OMT fysioterapi för en tid för att komma igång igen, men nej. Nu är jag bortsparad, men nu skall få gå på vanlig fysioterapi istället, med början på tisdagen. Det känns lite oroligt eftersom min kropp reagerar med ihållande nervsmärta på minsta lilla felrörelse. Nu när snön har smält på vägen har jag försökt promenera lite med Pixel men det gillar inte min stela kropp alls. Det har skramlat i pillerburkarna ännu oftare än vanligt den sista veckan. Scleroderman har också blossat upp riktigt ordentligt i ilskan över att jag har försökt töja på den angripna områdena lite. Suck, önskar att snön skulle smälta över en natt nu så jag skulle komma ut i skogen igen.

Här poserar Hurma med sin nyfriserade näbb. (datumen i kameran är fel igen)

Hela gänget sköldpaddor är igen vakna och idag har jag haft storstädning på och runt dem. Alla som har felväxta näbbar och klor har fått sej en omgång med klosaxen och avbitaren. Hurma och Steppi har redan anmält att det är ägg på gång, så fastän snön ute är ungefär en meter djup så har vi vår.

Stockholm resan gick bra, gjorde gubben lite nervös genom att ha printat ut en del tomma sidor av vägbeskrivningen, just dom sidorna som skulle innehålla rutten genom centrum. Vi tappade förståss bort oss lite, men sen fick jag syn på NKs logo och kunde lotsa ut oss mot Viking Line teminalen.  Vi kom också tryggt över med färjan tillbaka just innan det sedan blev stopp i Viking Lines trafik pga det svåra isläget.

Det är länge sen jag har lyckats producera någon text, men nu ska jag försöka.

Först om Cypern resan. Vi hade tur med vädret, det var över 20 grader varmt hela veckan. Den lokala befolkningen gick fortfarande omkring med vinterkläder på sej. Men vi dumma finländre badade i Medelhavet och gick omkring i shorts. Min hud och min kropp mådde utmärkt där nere om man räknar bort en ganska kraftig allergisk reaktion på allt som blommade. Cypern är ett ställe där jag mycket väl skulle kunna tänka mej att bo några månader mitt i vintern.

Och nu när jag har kommit igång med att resa så åker jag till Stockholm ikväll. Nej, det är ingen nöjesresa utan det är gubben som har inhandlat en bil därifrån och jag måste följa med som tolk eftersom han inte tror sej klara av det svenska språket. Jag tror att han skulle klara sej utmärkt utan mej, men det gör inte han.

Så några reptilbilder för att glädja Nisse.







Reptilerna är ännu inte artbestämda.

Om en och en halv timme kommer taxin som ska köra oss till flyget och någon gång vid midnatt landar vi i Larnaca. Hej då till snö och köld.

Sköt om Er allihopa

Det här med vinter är ingenting för mej. Den första snön är trevlig och lite kallt får det väl vara, men sen när det bara öser ner mer och mer snö och kvicksilvret sjunker ner under -20 den ena veckan efter den andra så är det inte skoj mera. Nu har vi bara -7 grader men så snöar det ungefär en 30 cm i dygnet istället. Det finns inte en chans att jag skulle klara av att skotta gården nu, till all tur så kör här in en traktor som plogar undan det värsta om man bara orkar vänta tillräckligt länge. Nu måste det till och med skottas för att hunden skall komma ut och göra sina ärenden. Det går en skottad smal väg till hans bajsplats. En massa snö släpar han ändå in, all snö fastnar i en pudelpäls. Nu skulle det vara praktiskt att hålla honom kortklippt så som jag gör på sommaren, men det tillåter inte temperaturen.

Smärtan har igen slagit till med full kraft, jag som tycker att jag har mått så bra hela hösten och början av vintern. Alla leder värker, ryggraden känns som en järnstång, huvudvärken har slagit rot igen och alla muskler har stelnat till. Det här är ju summan av att jag inte klarar av att promenera ute med hunden som jag brukar pga all snö och köld. Att ta mej till terapibassängen eller cirkelträningen har jag inte heller orkat med. När smärtan slår till med full kraft så orkar jag inte alls med att träffa människor. Det är riktigt tillräckligt att behöva gå till matbutiken några gånger i veckan. 

Ortopedbesöket för några veckor sedan gick över förväntningarna bra. Det var en ung läkare som jag fick träffa och han hade gett sej tid att läsa  min journal så han visste vad det handlade om. Han tyckte att jag absolut skall gå på min smärtrehab vecka vår och höst så som jag har gjort hittills. Nu gäller det att vänta och se om han lyckas med att få rehabiliteringsgruppen inom vårt sjukvårdsområde att förstå det också. Min lymfterapeut har också gjort en förfrågan till samma grupp om jag möjligtvis kunde få gå på OMT-fysioterapi några gånger nu när det är som jävligast. 

Men nu skall jag ut och resa, vara lite modig kanske. Det är ju lite klurigt med flyget när jag har svårt att sitta stilla någon längre stund. Och sen med den glutenfria maten i ett främmande land, men det ordnar sej väl. Vi ska bo i en liten lägenhet med eget litet kök så vi får väl kocka själv i värsta fall. Dags medeltemperaturen på Cypern är nu 18 grader ungefär. Det är ju vinter där också. Men skillnaden på -20 och +18 är enorm och lite flera soltimmar än här skall där väl vara. Det var flygtiden som fick bestämma resmålet.  
 

Vi ska ut och resa, Jenny beställde en sista-minuten resa till Cypern idag. Den 13 åker vi iväg och stannar en vecka. Jag klarar inte av mera köld och snö nu, andra alternativet skulle ha varit att krypa in i kylskåpet och lägga sej bredvid sköldpaddorna och sova vinterdvala.



Här ska vi bo, inget lyxhotell men det är inte det vi är ute efter.

Jag kom så bra igång med att skida, men sen sa ryggen stopp. Så jag har tillbringat några dagar i vågrätt läge och tyckt synd om mej själv. Det är konstigt att man aldrig skall lära sej var gränsen går. Gång på gång skall man slå huvudet i väggen.

På onsdagen skall jag träffa en ny läkare igen, en ortoped den här gången. Jag har inga större förhoppningar över det mötet, skulle helst slippa det. Men meningen är att den här ortopeden skalll göra en utvärdering om jag skall få mera smärtrehabilitering eller inte. Jag är mest rädd för att han eller hon kommer att röra till det för mej ännu mera. Jag har svårt att tro att en troligen inte språkkunnig människa (här kör dom med utländsk arbetskraft på ortopeden) har varken intresse eller tid att sätta sej in i vad min hjärnskada tillsammans med nacksakadan och nu ryggen har ställt till med i min kropp. Bad min husläkare i höstas att få slippa gå på det här, men det var enligt honom inget alternativ, eftersom det skulle betyda att jag ingen smärtrehabilitering skulle få. Enligt honom skall man som svårt handikappad inte falla igenom systemet??? Undrar då vilket system det är jag inte skulle ha trillat igenom eftersom jag fortfarande går som arbetslös arbetssökande.

Nu har jag väntat på att Nilla och Mimi skall lägga igång sitt stora akvarie på nytt i många månader. Det var det akvariet som var början till min akvariehobby. När det akvariet fick en läcka i en fog flyttade en del av deras fiskar hit till mej. Nu är det bestämt att hela akvariet kommer att flytta hit, med nya siliconfogar förståss.
Ungdomarna anser sej varken ha tid eller plats för det nu.

Så idag har vi varit på gång och inhandlat ett bord på Återvinningscentralen för en tia. Hoppas på att få det hemlevererat imorgon. Växter har jag hunnit spara på mej (låtit bli att rensa ur), i mitt andra akvarie. Där ser det mera ut som en djungel än ett akvarie, men när jag får den mängden delad på två så tror jag det blir ganska bra. Fisken från mitt lilla akvarie får flytta över till det nya och så drömmer jag lite om en sorts tetror till, svart fantomtetra. 



Här är en av orskerna till att akvariet flyttar till mej, Nasu som ibland tror att hon är en liten famnhund. 

Årets och säsongens första skidtur är avverkad. Det gick bättre än i fjol, inga vurpor den här gången. Mest kanske för att Pixel nu springer lös och inte i koppel som vid fjolårets enda skidtur. Pixel kom ihåg att man skall akta sej för skidorna, helst hålla sej bakom matte eller bredvid.



Visst var det vackert i skogen och grannen hade varit snäll och kört vår promenad/skid väg med traktor så det var lätt att ta sej fram. Trodde jag,...



... förklaringen till traktorspåren fanns lite längre fram. Pixel satt och fundrade vart skogen har tagit vägen. Vi fick snällt skida hem tillbaka för traktorerna och skogsmaskinerna hade gjort terrängen oframkomlig för oss.

Pixel och jag vakade in det nyå året instängda i sovrummet med rullgardinen ner dragen. Pixel gillar inte raketer och smällare. Enda fram till klockan ett inatt morrade han dovt varje gång som det fräste och smällde i luften. Jag hade en god bok som sällskap, Åsa Larssons Solstorm, så hans morrande och skällande störde mej inte. Men idag är Pixelkillen trött, han vägrar att ens gå ut och kissa. Han gjorde bara en snabb sväng på trappan och konstaterade att det är för kallt att gå ut.

Här är strälande solsken och -10 grader kallt, men det kändes som -30 minst när jag gjorde en sväng till kaninerna med en tinad vattenflaska. Det är ett oändligt spring hos dem nu när vattnet fryser snabbt. Jag kör nu med två vattenflaskor, den ena är inne och tinar upp medan den andra är hos kaninerna och efter några timmar är det tid för byte igen. Kaninerna trivs bra fastän det är så här kallt, oftast sitter dom ute i sin oisolerade del av buren när jag tittar in hos dem. Dom har också en del som är isolerad med bergull i väggarna där dom kryper in om det är för kallt. Mat får dom också i stora mängder nu när det är kallt. Dom ser ut som två runda bollar med mycket päls där dom sitter och trycker. Till våren väger dom säkert två gånger så mycket som dom vägde i höstas med fettlagret hjälper dom att hålla värmen.

Ibland är det bra att ha en långsam uppkoppling till Internet. När jag satt här och väntade på att en sida skulle laddas och tittade ut genom fönstret så skuttade en liten hermelin över gården. Jag har nog sett spår av den flera gånger men trott att det är vår halvtama ekorre som har skuttat på i snön. Vi har fått ett litet lager nysnö inatt så jag kunde genast undersöka spåren närmare. Hon, jag tror det är en hon pga storleken, tycks bo i vår vedhög som är täckt med en pressenning. Därifrån kom iaf spåren och där har jag också tidigare sett spår av henne. Kanske är det hon som håller efter mössen på vår gård nu för vi har inte haft något mössspring på vinden i vinter som det har varit förr om åren.  



Ha en skön vinterdag allihopa!  

Solen har visat sej en liten stund och här är -10 grader kallt. 

Hela Finlands nyårsfirande har fått en svart sorgkant av att en man född 1966 har skjutit åtminstone 5 personer i ett köpcentrum i Esbo idag på morgonen.

Gott Nytt År till Er alla!

Nu blommar det igen i det stora akvariet. Där har jag fått igång ett litet välfungerande ekosystem, men det lilla akvariet är ett riktigt problembarn. Det fungerar inte som det ska, stinker som en dyblöt ylletröja när man närmar sej och de nyinköpta äppelsnäckorna dog båda två imon ett dygn. Hela skiten skall ut och så ska jag försöka sätta igång det på nytt, igen en gång, med vatten från det stora akvariet för att få igång alla nyttiga bakterier. Nu ska gruset ut och in med vanlig sandblästringssand från Biltema istället.

Nu har den här tokiga hippie familjen firat jul färdigt. Kylskåpet är så gott som tomt på julmat, skönt, så det blir köttfärssås och spagetti till middag idag. Benämningen hippie familj kom från en bekant som också har en brokig samling av djur och som också håller nära kontakt med sina närmaste. Jag tycker benämningen passar ganska bra in på vår familj också, så jag har lånat den av henne. Hon, Mia, med sina barn var här på juldagen och hämtade hem en ny familjemedlem från oss. Det var lilla Emily, sköldpaddsungen med dom sneda ryggplattorna, som flyttade hem till dem.

Vi börjde vårt julfirande i förväg i år. redan på måndagen togs granen in och kläddes av hemmavarande barn och barnbarn. Gubben, som alltid jobbar på julafton, hade sista dagen ledigt före jul på tisdagen den 22.12. Då åt vi en första julmiddag tillsammans med alla våra barn med familjer och hundar. Julafton började vi med gröt till hela gänget. Att få mandeln från julgröten betyder hos oss att den personen har disktur efter julmiddagen. Det var Mimi som fick mandel i år, men eftersom han och Pernilla åt julmiddag hos hans föräldrar så slapp han undan disken. Efter gröten delade vi på oss, Vesa åkte på jobb, Nilla, Mimi och Nasu åkte till Porkkala, en del åkte till den tidiga familjejulbönen i kyrkan och Ebba med sin pappa fick lyxen att ta en tupplur på några timmar. I kyrkan lyssnade vi till julevangeliet och vår kyrkoherde berättade lite om hur det troligtvis såg ut i ett hem i Betlehem på Jesu tid. Då bestod husen av två rum, ett för människor och ett för djuren, stallet. Till slut fick vi sekyrkoherdens dockteater med fåret Ulla och hennes kompis giraffen som diskuterade om betydelsen med julen. Berättelsen var en fortsättning på fjolårets julbönsdockteater. Vi har en sån härlig kyrkoherde som satsar mycket på barn och ungdom. Elin satt som ett ljus och lyssnade.

Sen var det tid att julkrama alla vänner och bekanta som också varit i kyrkan och så tände vi ljus på gravarna.

Under tiden som vi var i kyrkan hade min mamma med sambo anlänt och när potatisen var färdigkokt satte vi oss ner för att äta julmiddag igen.  Sill, lax, sallader och kötbullar, sen lutfisk med vitsås och till sist skinka och rökt kalkon med potatis- och kålrotslåda. Vårt julbord har varierat lite under de år jag kommer ihåg. När jag var liten var det sillsallad (hackad potatis, morot, rödbeta,lök,inlagd gurka och salt strömming, en kvarleva från att min morfar var född i en fiskarfamilj), sen lutfisken som min mamma har lagt till julbordet någon gång i slutet på 60-talet och sen de där då så förhatliga lådorna med skinka. Min moster som var kallskänka gjorde alltid ett lite mera varierande julbord, åtminstone minns jag att det var därifrån som köttbullarna kom. När jag var liten firade vi jul hos mormor och morfar vartannat år och vartannat år hos min moster och morbror. 

De senaste 20 åren är det jag som har gjort julmaten tillsammans med min mamma och nu också med Jenny, med avbrott för något år. Mamma gör alltid kålrotslådan och sillsalladen som ännu lever kvar. Jag lade till gravlaxen och smetanasillen. I några år gjorde jag olika strömmingsinläggningar som nu har fallit bort, medan flickorna far ännu var med i bilden fanns det också morotslåda på julbordet, den åkte ut i samband med skitstöveln i mitten på 90-talet. Den rökta kalkonen kom någon gång när döttrarna var små och den kommer säkert att leva med länge. För varje år som går får skinkan en allt mindre plats och kalkonen blir större. När Vesa kom in i familjen för 11 år sen hade han sina egna traditioner, det som jag nu minns är att skinkan tillreds på ett lite annorlunda sätt nu än tidigare. Svärsonen, Mårten, hade med sej leverlådan in på vårt julbord, den tillreder nu Jenny. I år hade vi olika sorters fiskrom och rökt lax som nyhet. På Elins begäran sjöng vi också snapsvisor första gången i år. Det lärde hon sej på mammas och pappas bröllopsfest. 

Efter julmiddagen kom julgubben på besök och sen öppnade vi julklappar i några timmar. Nu för tiden öppnar vi julklapparna en i gången i åldersföljd. Den yngsta först och den äldsta sist så länge det finns julklappar kvar. I år har vi miskat på mängden med julklappar riktigt ordentligt. En julgåva per familj skulle det vara, resultatet blev inte riktigt så, men nära på iaf. Elin och Ebba fick många paket som vanligt. 

Efter öppnande av paket finns det lite rum i magen för efterrätt och kaffe. Till traditionen hör att vi gör en massa olika småbröd och julgodis, så också i år. Julstjärnor av smördeg med plommonsylt skall det också vara och så en stor fruktsallad gjord på olika konserverade frukter. Några år hade vi också en stor chokladtårta men den är nu skippad för ingen orkade äta så mycket.  

Efterhand som kvällen gick så trillade också dom delar av familjen som firat på annan plats in för att få sej en skinksmörgås, julklappar och lite efterrätt.

På juldagarna trillar olika delar av familjen in och äter rester av julmiddagen. Och igår drack alla de i familjen som inte jobbade julkaffe hos min farmor med den delen av släkten. Där fick jag känna och snusa på den nyaste medlemmen i släkten, min lillebrors riktigt nya dotter, "Iines". Och så blev det flera paket att öppna.

Nu idag har livet efter jul börjat och nu skall jag gå och tillreda köttfärssås till hippie gänget som just trillar in från sina jobb.

Min näckros orkade inte vänta till julafton innan den började blomma.