Smärtdagbok

Här händer det allt för mycket allt för snabbt. Jag hinner inte riktigt med, har flera gånger satt mej ner för att skriva på bloggen och konstaterat att det flyger runt för mycket tankar i hjärnan för att ens få nerskrivet en av den. Men jag får väl börja med djuren mina, dom har jag någon som när koll på. Här har kläckts en ny unge igår, Galadriel 14 gram och en idag, Warda 15 gram. Nu är det tomt i kläckeriet och jag får stänga av det åtminstone för en liten tid. Dom vuxna sköldisarna har flyttat ut på heltid nu, så det är tomt och mörkt i innelådorna också.

Harpalten som jag senast hade fotograferat har bosatt sej på vår gård. Här finns gått om maskrosor att smaska i sej och buskar att gömma sej i. Grannens katt kommer också på ständiga besök, nu har han börjat komma in och provligga vår säng. Och så har han lärt sej var kylskåpet finns. Och att där möjligtvis finns skinka som smakar smaskigt. Fågelholken jag ser från mitt köksfönster bebos av ett blåmespar som nu troligtvis har ägg, eftersom det bara är den ena som flygen ut och in och matar sin partner. I sädesärlornas bo under ett taktegel på vårt tak gäller samma sak. Men där tänkte det gå tokigt. Vi har lagt ett nät över regnvattenrännan på ena sidan av huset för att komma undan alla löv som samlas där. Och en dag hade den ena av sädesärlorna krupit under nätet och kom inte bort därifrån. Till all tur hörde jag hur någon sprang i rännan och skickade upp dottern med stegen för att befria fågeln. Det är samma sädesärle par som har häckat här redan många år, så dom är inte ens rädda för mej när jag rör mej på gården. Och när ungarna lämnar boet så visas dom alltid upp för mej först.

Förra veckan var jag på ett besök hos en hudläkare för att visa upp en fettvävnadsnekros som jag har på ena höften. Det togs provbitar från den och nu väntar jag på svar. Troligtvis är det är det systemisk skleros eller sklerodermi. Det satte igång en del tankar, men jag försöker att inte fundera så mycket på det ännu eftersom jag ingen säker diagnos har ännu. I morgon blir jag i alla fall av med stygnen så jag få gå i bassängen och träna igen.

Ungdomarna i hushållet hade skolavslutning idag. Så nu börjar sommarlov och sommarjobb. Mellandottern skall jobba på apoteket. Det är redan tredje sommarn hon jobbar där. Och minstingen skall klippa gräs några dagar i veckan.  Äldsta dottern blev färdig familjedagvårdare den här veckan också.

Nobelt besök har vi haft på vår gård. En liten harpalt som jag har sett skutta omkring några gånger. Idag litade den så på sin skyddsfärg att jag kom riktigt nära, men det hjälpte inte när fotografen var klumpig och inte fick en ordentlig bild.

Här firade vi morsdag igår. Jag fick  jättesmarrig glutenfri chokladtårta, har en bit kvar i kylskåpet ännu så jag får festa lite till.


Som syns på bilden så blommar här körsbär och plommon träd. Också häggen blommar och göken har kommit tillbaka från sin vintersemester.

Morsdagspresenterna var mycket praktiska, en traktorskopa med mylla, ett nytt skottkärrshjul och lite grävhjälp i trädgården. Allt enligt mina egna önskningar. Tycker det är onödigt att slänga ut pengar på morsdagsrosor som fryser igäl följande vinter, när det finns annat som behövs. Fjolårets ros har jag faktiskt lyckats hålla liv i, men det var bara tur för oftast dör dom oberoende i vilken rabatt jag gräver ner dom.

Nu är också den andra lilla sköldpaddsbebisen kläckt. Hon väger ett gram mindre än vad storasyster gjorde och är inte lika ilsken av sej.



Här har det regnat lite idag, vilket är riktigt bra för här har varit så torrt att grannbonden som har harvat och sått på åkrarna nedanom vår tomt troligtvis inte har mera än halva mängden av muld kvar. Resten finns på mina fönster och på vår gård. Var gång han kom upp och vände var det som att gå i öknen i sandstorm, det dammade så man inte såg handen framför sej. Mina blomfrön vägrar också att gro i torkan, så trädgårdsslangar är redan dragna runt omkring på tomten. Att bära sprutkanna är inget för mej och problemet är löst med några hundra meter slang istället. Annars grönskar här nog riktigt ordentligt. Träden har stora löv och vår sk gräsmatta är helt gul av maskrosblommor. Nam, nam säger sköldisarna som får gå fritt en stund om dagen och beta.

Arbetet med att röja vid bäck kanten, måla sköldisburar, kratta och tvätta fönster har tagit ut sin rätt. Det susar och durrar i öronen och alla muskler skriker STOPP. Nu får jag ta det lite lugnt några dagar så att kroppen får vila. Men ibland måste jag bara bevisa för mej själv att jag nog kan, vilket ofta händer så här på vårkanten. Nu får jag bara ligga i trädgårdsgungan och njuta av utsikten. Högarna som skall köras genom flismaskinen får snällt vänta på nästa energiutbrott. Här kommer en bild med just utsikten över bäcken från gungan.

Sköldisförlossningen gick bra och den 1 maj klockan 14.30 ungefär tog årets första unge det stora klivet ut ur äggskalet.

 

Här gäspar hon stort, troligtvis för att få igång lungorna ordentligt. Nu är hon en liten ilsken rackare som fräser mycket argt om jag stör henne. 17 gram vägde underverket, så inte är hon stor. Höstungarna från ifjol ser ut som jättar när man jämför dem. Höstungen Liina på bilden väger 60 gram.



I kläckaren finns kullsyskonet som inte ännu har bestämt sej för att komma ut. Sen finns där två till syskon till som är lagda en månad senare, som borde kläckas i slutet av maj. Dom andra äggen verkar vara helt tomma. Eftersom jag nu håller på och läser Sagan om Ringen kommer ungarna att få namn efter alver i boken. Arwen heter den första. Hon ser ut som en liten alv prinsessa med sitt lilla spetsiga ansikte.