Smärtdagbok

Det har blivit mycket springande i skog och mark som senaste dagarna. En familj som för tre veckor sedan skaffade sej en omplaceringshund, en ett årig corgi, har blivit av med sin hund. På torsdagen blev hon skrämd av två små hundar, som anföll familjens andra hund. Hon slet sej lös och rymde iväg med kopplet efter sej. Vi är många som har varit ute både med och utan hundar och försökt hitta henne, men hon är alltid ett steg före oss. Hon är rädd och nu redan halvt förvildad och hon skenar iväg så fort hon ser en människa. Nu har ägaren fällor ute för att försöka locka henne med mat.

Pixel har varit lycklig över att få gå långpromenader med matte i nya skogar, men nu har min kropp sagt ifrån igen. Jag låter som ett pustande ånglok när jag rör på mej, Om det är pollenallergi eller förkylning av att ha ränt omkring dyblöt av ösregn i flera dagar har jag ingen aning om. Men det låter och känns ganska illa och det har gått åt en massa allergimediciner, hostmedicin, nässpray och astmapipor. En liten stund klarar jag av att vara uppe och röra mej, men sen är det sängen och astma pipan som gäller igen. Inte ens mat vill gå ner för min igensvullna strupe och idag känns det som om jag hade lite feber.  

Vi har haft ett intensivt veckoslut. Här har firats yngsta dotterns 17 års dag och mina duktiga svärsöner har byggt ett växthus till mej. Bilder kommer bara min kamera återvänder från Tallinn där den är på kurs med lilldottern. Det här betyder att huset har varit fullt med folk och hundar hela helgen och här ser ut därefter. Kylskåpet är fullt med burkar med rester av tårta och andra bakverk. Diskbordet svämmar över av disk, två diskmaskiner skulle vara bra att ha vid såna här tillfällen. Och det knastrar så där härligt av sand under fötterna på golven, och också i min säng.

På onsdagen kommer min väninna från Åland med sina två hundar så då skall vi fortsätta att procucera sand på golv och i sängar och massor med disk. Vi skall gå långpromenader med hundarna ochsnattra och fnittra långt in på nätterna.

Nu ska jag gå och ta itu med diskberget och möjligtvis dansa en tango med dammsugaren.

Kan inte låta bli att lägga in bilder på Ebba som fyllde 1 år för en vecka sedan.





Skitiga barn är friska barn, sa Ebbas farmor så länge hon levde. Hon är säkert nöjd där hon sitter på sitt moln i himlen och tittar ner på sina två sondöttrar som aldrig hann träffa sin farmor. 

Första blogginlägget från min gamla dator som har fått ett nytt liv med Ubuntu. Lite ovant ser det ut men verkar helt bra bara en också annars förvirrad hjärna lär sej allt det nya.

Här skiner solen och de sista snöhögarna smälter med fart, förutom det stora berget av all snö som kom ner från taket och som nu står mitt på gården och ser ut att hålla mot solskenet riktigt bra. Här har krattats och plockats hundskit hela veckoslutet. Den av snötyngd rasade sköldpaddsgården står nu nästan klar. Sköldisarna har smyginvigt den lite i förväg. Man såg hur dom njöt när dom riktigt sträckte ut sej  och lapade sol. Till nästa veckoslut är svärsönerna inbokade för projekt bygga växthus. Stommen till växthuset har stått på vår gård i några år redan, men nu skall benranglet kläs på med UV tålig plast och få en sockel. Jag ser redan framför mej mina tomater och gurkor som skall växa där i sommar och hur växthuset ska förlänga utesäsongen för sköldisarna i höst.

Idag har vi öpnat grillsäsongen och ätit ute. En del av gården är snöfri och relativt torr men vi har ännu enorma snöhögar kvar som inte kommer att försvinna i första hand.



Några av sköldpaddorna har också varit ute och betat lite av de små späda gröna skott som tittar upp i vår sk gräsmatta.



Ombyggnaden av sköldishagarna är nu också igång. Och jag har fem stycken sköldisägg i kläckaren sen en vecka tillbaka, också ett säkert vårtecken hos oss.



Hundarna njuter av att få vara ute hela dagen och av att ytterdörren igen står uppe och man kan gå ut och in som man vill. Gissa hur mina golv ser ut efter 12 stycken skitiga hundtassar som springer ut och in hela dagen.

Nu har jag en ordentlig uppkoppling, allt började fungera igårkväll efter att den nya ADSL boxen hade anlänt med posten och förbindelsen testats från den nya bredbansleverantören sida.

Jag hade ett intressant telefonsamtal igår med FPA, varför jag alltid får avslag på mina ansökningar om rehabilitering som enligt lagen är berättigad till. Vi gick igenom punkt för punkt vad jag hade fyllt i på deras blankett och det mesta hade stannat upp för att jag hade uttryckt med luddigt eller använt fel ord. Nu är en del av felen rättades per telefon, men en del blev fortfarande kvar. Nu måste jag ta mej själv i kragen och traska in på deras byrå och få allt förklarat igen med min assistent på plats. J...la instans som inte har kunnat upplysa om det tidigare. Nu har det redan gått fyra år som min rehabiliteringsplan inte har blivit godkänd för att jag har fyllt i ansökan fel.

Samtidigt har pensionsförsäkringsbolaget igen gjort beslut på att jag ingen arbetspension skall få. Dom ber mej ansöka om det med jämna mellanrum, men ändå är beslutet alltid en kopia av det föregående. Jag har ett besvär hängade i Somla om just min pension. Det har hängt där sedan år 2006 och nu har jag blivit uppmanad om att hota med justitieombudsmannen om dom inte får ett belut till stånd. Jag hatar alla papper hit och papper dit och icke fungerande system. Får väl ta upp den där funderingen om att bli sällskapsko igen. 

Något positivt till slut. Idag skall jag ut på vårens första cykeltur med min ännu odöpta trehjuling. Det är väl lite diskriminerande om den inte snart får ett namn så som alla andra hjälpmedel här på GNYu. 

Var hos fysioterapeuten igår. Hon töjde och drog på mina spända muskler och hon behandlade min ländrygg med ultraljud. Hela kvällen kändes det bra men så inatt satte nervvärken igång igen. Till och med i den vänstra handen som har varit så gott som smärtfri men också känselfri sedan min prolapsoperation år 2000. Jag har en prolaps till i nacken som trycker rakt mot ryggmärgen och det är troligtvis den som hon nu har lyckats reta upp riktigt ordentligt.

Så natten har gått till att läsa, skramla omkring i en pillerburkt, söka kallt från frysen, vända sej , gå upp på toaletten, se en film på DVD, sova några minuter, läsa igen, ta ett piller till, söka mera kallt från frysen, gå på toaletten igen, sova en stund, vända och vrida, vara uppretad på allt möjligt, sova en stund, gå ut med hunden och kissa, ta ett piller till. Efter klockan halv åtta och morgonmedicinen somnade jag och sov några timmar. Nu är jag trött och ledsen och vill inte ens gå upp ur sängen.

Borde jag kanske avsluta det här fysioterapiförsöket innan ännu värre skada är skedd.