Fiskelycka
I sköldpaddsterrarierna är det ganska tyst och lugnt. Ingen mat serveras längre och det är bara några som ännu kommer fram för att värma sej en stund när värmelamppan är på. Ljuset har jag nu släckt helt och hållet. Om två veckor är det meningen att hela gänget skall flytta in i kylskåpet.
Pixel gillar inte vintern i år heller, fastän han nu är utrustad med en ordentlig lång pudelpäls för första gången i sitt liv. Första vintern var han en liten bebis, förra vintern hade vi en massa tonårspälsproblem med tovor som hindrade lång päls. Men nu är dom problemen över och herrn är långhårig och har pannluggstofs på huvudet. Men nu fryser snön fast i hans päls till stora snöbollar som hindrar honom att röra sej. Så hans egen dyna med en yllefilt på i soffhörnet är absolut den bästa platsen när det snöar ute som det gör idag.
Jag har försökt luska ut vad ortopedens konstiga beslut innebär för mej. Ingen smärtrehabilitering och ingen läkare som håller i trådarna om medicinering. Enda utvägen är att söka hjälp hos en privatläkare, vilket inte min ekonomi tillåter. Min allmänläkare är nu låst till det beslut som ortopeden gjorde. Men jag har ett intensiv period av neuropsykologisk rehabilitering framför mej med början i januari. Så jag kommer att ösa alla mina problem över neuropsykologen och hoppas på att jag ska få en puff av henne att komma vidare på något sätt. Fram till det tänker jag bara koncentrera mej på att vila och ha det skönt.
Den här veckan har vi (Jenny och jag) försökt avsluta vårt dockklädsprojekt. Vi har sytt färdigt allt som vi planerat och klippt, packat och har dem nu till försäljning på att lopptorg. En del har vi ännu kvar att fotografera för att få ut bilderna på bloggen http://maijanuudetvaatteet.blogspot.com/ Stickningen har jag inte övergett ännu. Allt jag får färdigt kommer genast till användning av barn, svärsöner och barnbarn.
Ha ett skönt veckoslut!
Gunveig!
Det låter onekligen gräsligt med den situation du är i. Jag har svårt att förstå att en enda ortopeds utlåtande ska kunna "styra" din vård och rehabilitering.
Kan bara hoppas att din neuropsykolog kan påverka situationen. Hon har/får säkerligen en helhetsbild av dig som ortopeden saknar.
Många omtankar och kramar!
Största framgången har även jag rönt hos neurologen, han har skickat remisser till rtg, neurologiska undersökningar och annat han tyckt att jag ska ha för att undanröja vissa saker. Ett tag trodde han att jag haft nån liten stroke eftersom jag hade nedsättningar i reflexer och rörelseförmåga i ena benet..då fick jag skalldator och det var "tack o lov" av det stora ländryggsdiskbråcket det kom. Du ska nog ha mer kontakt med den sortens läkare, de förstår sammanhanget bättre med de hjärnskador du fått av olyckan. Alla har sitt område, men i spariverns tidevarv så kanske de får "diplom" om de kör ut nån i vinternatten - nån som inte orkar arbeta men ändå bedöms kunna det! Hoppas det inte drabbar dig!
Vilka underbart fina dockkläder ni gör - inga föräldrar med prematura barn som hört av sig?? jag vet att de har såå svårt att hitta kläder då barnen är pyttesmå!Kanske nåt att tänka på.
Kram Nonna
