Smärtdagbok

Det här med vinter är ingenting för mej. Den första snön är trevlig och lite kallt får det väl vara, men sen när det bara öser ner mer och mer snö och kvicksilvret sjunker ner under -20 den ena veckan efter den andra så är det inte skoj mera. Nu har vi bara -7 grader men så snöar det ungefär en 30 cm i dygnet istället. Det finns inte en chans att jag skulle klara av att skotta gården nu, till all tur så kör här in en traktor som plogar undan det värsta om man bara orkar vänta tillräckligt länge. Nu måste det till och med skottas för att hunden skall komma ut och göra sina ärenden. Det går en skottad smal väg till hans bajsplats. En massa snö släpar han ändå in, all snö fastnar i en pudelpäls. Nu skulle det vara praktiskt att hålla honom kortklippt så som jag gör på sommaren, men det tillåter inte temperaturen.

Smärtan har igen slagit till med full kraft, jag som tycker att jag har mått så bra hela hösten och början av vintern. Alla leder värker, ryggraden känns som en järnstång, huvudvärken har slagit rot igen och alla muskler har stelnat till. Det här är ju summan av att jag inte klarar av att promenera ute med hunden som jag brukar pga all snö och köld. Att ta mej till terapibassängen eller cirkelträningen har jag inte heller orkat med. När smärtan slår till med full kraft så orkar jag inte alls med att träffa människor. Det är riktigt tillräckligt att behöva gå till matbutiken några gånger i veckan. 

Ortopedbesöket för några veckor sedan gick över förväntningarna bra. Det var en ung läkare som jag fick träffa och han hade gett sej tid att läsa  min journal så han visste vad det handlade om. Han tyckte att jag absolut skall gå på min smärtrehab vecka vår och höst så som jag har gjort hittills. Nu gäller det att vänta och se om han lyckas med att få rehabiliteringsgruppen inom vårt sjukvårdsområde att förstå det också. Min lymfterapeut har också gjort en förfrågan till samma grupp om jag möjligtvis kunde få gå på OMT-fysioterapi några gånger nu när det är som jävligast. 

Men nu skall jag ut och resa, vara lite modig kanske. Det är ju lite klurigt med flyget när jag har svårt att sitta stilla någon längre stund. Och sen med den glutenfria maten i ett främmande land, men det ordnar sej väl. Vi ska bo i en liten lägenhet med eget litet kök så vi får väl kocka själv i värsta fall. Dags medeltemperaturen på Cypern är nu 18 grader ungefär. Det är ju vinter där också. Men skillnaden på -20 och +18 är enorm och lite flera soltimmar än här skall där väl vara. Det var flygtiden som fick bestämma resmålet.  
 

Vi ska ut och resa, Jenny beställde en sista-minuten resa till Cypern idag. Den 13 åker vi iväg och stannar en vecka. Jag klarar inte av mera köld och snö nu, andra alternativet skulle ha varit att krypa in i kylskåpet och lägga sej bredvid sköldpaddorna och sova vinterdvala.



Här ska vi bo, inget lyxhotell men det är inte det vi är ute efter.

Jag kom så bra igång med att skida, men sen sa ryggen stopp. Så jag har tillbringat några dagar i vågrätt läge och tyckt synd om mej själv. Det är konstigt att man aldrig skall lära sej var gränsen går. Gång på gång skall man slå huvudet i väggen.

På onsdagen skall jag träffa en ny läkare igen, en ortoped den här gången. Jag har inga större förhoppningar över det mötet, skulle helst slippa det. Men meningen är att den här ortopeden skalll göra en utvärdering om jag skall få mera smärtrehabilitering eller inte. Jag är mest rädd för att han eller hon kommer att röra till det för mej ännu mera. Jag har svårt att tro att en troligen inte språkkunnig människa (här kör dom med utländsk arbetskraft på ortopeden) har varken intresse eller tid att sätta sej in i vad min hjärnskada tillsammans med nacksakadan och nu ryggen har ställt till med i min kropp. Bad min husläkare i höstas att få slippa gå på det här, men det var enligt honom inget alternativ, eftersom det skulle betyda att jag ingen smärtrehabilitering skulle få. Enligt honom skall man som svårt handikappad inte falla igenom systemet??? Undrar då vilket system det är jag inte skulle ha trillat igenom eftersom jag fortfarande går som arbetslös arbetssökande.

Nu har jag väntat på att Nilla och Mimi skall lägga igång sitt stora akvarie på nytt i många månader. Det var det akvariet som var början till min akvariehobby. När det akvariet fick en läcka i en fog flyttade en del av deras fiskar hit till mej. Nu är det bestämt att hela akvariet kommer att flytta hit, med nya siliconfogar förståss.
Ungdomarna anser sej varken ha tid eller plats för det nu.

Så idag har vi varit på gång och inhandlat ett bord på Återvinningscentralen för en tia. Hoppas på att få det hemlevererat imorgon. Växter har jag hunnit spara på mej (låtit bli att rensa ur), i mitt andra akvarie. Där ser det mera ut som en djungel än ett akvarie, men när jag får den mängden delad på två så tror jag det blir ganska bra. Fisken från mitt lilla akvarie får flytta över till det nya och så drömmer jag lite om en sorts tetror till, svart fantomtetra. 



Här är en av orskerna till att akvariet flyttar till mej, Nasu som ibland tror att hon är en liten famnhund. 

Årets och säsongens första skidtur är avverkad. Det gick bättre än i fjol, inga vurpor den här gången. Mest kanske för att Pixel nu springer lös och inte i koppel som vid fjolårets enda skidtur. Pixel kom ihåg att man skall akta sej för skidorna, helst hålla sej bakom matte eller bredvid.



Visst var det vackert i skogen och grannen hade varit snäll och kört vår promenad/skid väg med traktor så det var lätt att ta sej fram. Trodde jag,...



... förklaringen till traktorspåren fanns lite längre fram. Pixel satt och fundrade vart skogen har tagit vägen. Vi fick snällt skida hem tillbaka för traktorerna och skogsmaskinerna hade gjort terrängen oframkomlig för oss.

Pixel och jag vakade in det nyå året instängda i sovrummet med rullgardinen ner dragen. Pixel gillar inte raketer och smällare. Enda fram till klockan ett inatt morrade han dovt varje gång som det fräste och smällde i luften. Jag hade en god bok som sällskap, Åsa Larssons Solstorm, så hans morrande och skällande störde mej inte. Men idag är Pixelkillen trött, han vägrar att ens gå ut och kissa. Han gjorde bara en snabb sväng på trappan och konstaterade att det är för kallt att gå ut.

Här är strälande solsken och -10 grader kallt, men det kändes som -30 minst när jag gjorde en sväng till kaninerna med en tinad vattenflaska. Det är ett oändligt spring hos dem nu när vattnet fryser snabbt. Jag kör nu med två vattenflaskor, den ena är inne och tinar upp medan den andra är hos kaninerna och efter några timmar är det tid för byte igen. Kaninerna trivs bra fastän det är så här kallt, oftast sitter dom ute i sin oisolerade del av buren när jag tittar in hos dem. Dom har också en del som är isolerad med bergull i väggarna där dom kryper in om det är för kallt. Mat får dom också i stora mängder nu när det är kallt. Dom ser ut som två runda bollar med mycket päls där dom sitter och trycker. Till våren väger dom säkert två gånger så mycket som dom vägde i höstas med fettlagret hjälper dom att hålla värmen.

Ibland är det bra att ha en långsam uppkoppling till Internet. När jag satt här och väntade på att en sida skulle laddas och tittade ut genom fönstret så skuttade en liten hermelin över gården. Jag har nog sett spår av den flera gånger men trott att det är vår halvtama ekorre som har skuttat på i snön. Vi har fått ett litet lager nysnö inatt så jag kunde genast undersöka spåren närmare. Hon, jag tror det är en hon pga storleken, tycks bo i vår vedhög som är täckt med en pressenning. Därifrån kom iaf spåren och där har jag också tidigare sett spår av henne. Kanske är det hon som håller efter mössen på vår gård nu för vi har inte haft något mössspring på vinden i vinter som det har varit förr om åren.  



Ha en skön vinterdag allihopa!  

Solen har visat sej en liten stund och här är -10 grader kallt. 

Hela Finlands nyårsfirande har fått en svart sorgkant av att en man född 1966 har skjutit åtminstone 5 personer i ett köpcentrum i Esbo idag på morgonen.

Gott Nytt År till Er alla!

Nu blommar det igen i det stora akvariet. Där har jag fått igång ett litet välfungerande ekosystem, men det lilla akvariet är ett riktigt problembarn. Det fungerar inte som det ska, stinker som en dyblöt ylletröja när man närmar sej och de nyinköpta äppelsnäckorna dog båda två imon ett dygn. Hela skiten skall ut och så ska jag försöka sätta igång det på nytt, igen en gång, med vatten från det stora akvariet för att få igång alla nyttiga bakterier. Nu ska gruset ut och in med vanlig sandblästringssand från Biltema istället.

Nu har den här tokiga hippie familjen firat jul färdigt. Kylskåpet är så gott som tomt på julmat, skönt, så det blir köttfärssås och spagetti till middag idag. Benämningen hippie familj kom från en bekant som också har en brokig samling av djur och som också håller nära kontakt med sina närmaste. Jag tycker benämningen passar ganska bra in på vår familj också, så jag har lånat den av henne. Hon, Mia, med sina barn var här på juldagen och hämtade hem en ny familjemedlem från oss. Det var lilla Emily, sköldpaddsungen med dom sneda ryggplattorna, som flyttade hem till dem.

Vi börjde vårt julfirande i förväg i år. redan på måndagen togs granen in och kläddes av hemmavarande barn och barnbarn. Gubben, som alltid jobbar på julafton, hade sista dagen ledigt före jul på tisdagen den 22.12. Då åt vi en första julmiddag tillsammans med alla våra barn med familjer och hundar. Julafton började vi med gröt till hela gänget. Att få mandeln från julgröten betyder hos oss att den personen har disktur efter julmiddagen. Det var Mimi som fick mandel i år, men eftersom han och Pernilla åt julmiddag hos hans föräldrar så slapp han undan disken. Efter gröten delade vi på oss, Vesa åkte på jobb, Nilla, Mimi och Nasu åkte till Porkkala, en del åkte till den tidiga familjejulbönen i kyrkan och Ebba med sin pappa fick lyxen att ta en tupplur på några timmar. I kyrkan lyssnade vi till julevangeliet och vår kyrkoherde berättade lite om hur det troligtvis såg ut i ett hem i Betlehem på Jesu tid. Då bestod husen av två rum, ett för människor och ett för djuren, stallet. Till slut fick vi sekyrkoherdens dockteater med fåret Ulla och hennes kompis giraffen som diskuterade om betydelsen med julen. Berättelsen var en fortsättning på fjolårets julbönsdockteater. Vi har en sån härlig kyrkoherde som satsar mycket på barn och ungdom. Elin satt som ett ljus och lyssnade.

Sen var det tid att julkrama alla vänner och bekanta som också varit i kyrkan och så tände vi ljus på gravarna.

Under tiden som vi var i kyrkan hade min mamma med sambo anlänt och när potatisen var färdigkokt satte vi oss ner för att äta julmiddag igen.  Sill, lax, sallader och kötbullar, sen lutfisk med vitsås och till sist skinka och rökt kalkon med potatis- och kålrotslåda. Vårt julbord har varierat lite under de år jag kommer ihåg. När jag var liten var det sillsallad (hackad potatis, morot, rödbeta,lök,inlagd gurka och salt strömming, en kvarleva från att min morfar var född i en fiskarfamilj), sen lutfisken som min mamma har lagt till julbordet någon gång i slutet på 60-talet och sen de där då så förhatliga lådorna med skinka. Min moster som var kallskänka gjorde alltid ett lite mera varierande julbord, åtminstone minns jag att det var därifrån som köttbullarna kom. När jag var liten firade vi jul hos mormor och morfar vartannat år och vartannat år hos min moster och morbror. 

De senaste 20 åren är det jag som har gjort julmaten tillsammans med min mamma och nu också med Jenny, med avbrott för något år. Mamma gör alltid kålrotslådan och sillsalladen som ännu lever kvar. Jag lade till gravlaxen och smetanasillen. I några år gjorde jag olika strömmingsinläggningar som nu har fallit bort, medan flickorna far ännu var med i bilden fanns det också morotslåda på julbordet, den åkte ut i samband med skitstöveln i mitten på 90-talet. Den rökta kalkonen kom någon gång när döttrarna var små och den kommer säkert att leva med länge. För varje år som går får skinkan en allt mindre plats och kalkonen blir större. När Vesa kom in i familjen för 11 år sen hade han sina egna traditioner, det som jag nu minns är att skinkan tillreds på ett lite annorlunda sätt nu än tidigare. Svärsonen, Mårten, hade med sej leverlådan in på vårt julbord, den tillreder nu Jenny. I år hade vi olika sorters fiskrom och rökt lax som nyhet. På Elins begäran sjöng vi också snapsvisor första gången i år. Det lärde hon sej på mammas och pappas bröllopsfest. 

Efter julmiddagen kom julgubben på besök och sen öppnade vi julklappar i några timmar. Nu för tiden öppnar vi julklapparna en i gången i åldersföljd. Den yngsta först och den äldsta sist så länge det finns julklappar kvar. I år har vi miskat på mängden med julklappar riktigt ordentligt. En julgåva per familj skulle det vara, resultatet blev inte riktigt så, men nära på iaf. Elin och Ebba fick många paket som vanligt. 

Efter öppnande av paket finns det lite rum i magen för efterrätt och kaffe. Till traditionen hör att vi gör en massa olika småbröd och julgodis, så också i år. Julstjärnor av smördeg med plommonsylt skall det också vara och så en stor fruktsallad gjord på olika konserverade frukter. Några år hade vi också en stor chokladtårta men den är nu skippad för ingen orkade äta så mycket.  

Efterhand som kvällen gick så trillade också dom delar av familjen som firat på annan plats in för att få sej en skinksmörgås, julklappar och lite efterrätt.

På juldagarna trillar olika delar av familjen in och äter rester av julmiddagen. Och igår drack alla de i familjen som inte jobbade julkaffe hos min farmor med den delen av släkten. Där fick jag känna och snusa på den nyaste medlemmen i släkten, min lillebrors riktigt nya dotter, "Iines". Och så blev det flera paket att öppna.

Nu idag har livet efter jul börjat och nu skall jag gå och tillreda köttfärssås till hippie gänget som just trillar in från sina jobb.

Min näckros orkade inte vänta till julafton innan den började blomma.

till Er alla!

Vi kommer att få en lite annorlunda julblomma. Det är en näckros i akvariet som har fått för sej att den skall blomma. Jag har ingen aning om vilken näckrosart det är, men det kanske klarnar när blomman slår ut. Igår fick jag ta bort ljusrampen från akvariet för att ge knoppen plats att växa upp över vattenytan. Men jag har en annan akvarielampa upphängd i taket som har varit till för att ge gullrankan, som har sina rötter i akvariet istället för i muld, tillräckligt med ljus. Den har jag nu sänkt ner närmare vattenytan, så jag hoppas den skall ge knoppen tillräckligt med ljus så den orkar blomma. En till knopp är på väg upp mot vattenytan från samma näckros. 

Julgranen är hemburen från skogen. Fick hjälp med det av mellandottern och svärsonen med hund igår i -22 graders kyla. Det var ganska stämningsfullt att traska fram i skogen invirade i stora halsdukar och mössorna nerdragna över öronen. Snö har vi också fått så det var riktig julstämning. Hundarna fick också följa med. Nasu har inga problem med kylan eller snön, men Pixel, iklädd sin vinterjacka, hoppade fram på tre ben eftersom snön frös fast i håret mellan trampdynorna. När snöklumparna blir tillräckligt stora lägger hans sej ner och vägrar gå vidare tills han får hjälp med att ta loss snön. 

Pepparkakshuset står också färdigt. Det blev ett bling-hus i år, dekorerat med ljusröd, vit och lila strössel i olika former. För att roa barnbarnen står det en Duplo-ko och en Duplo-gris på pepparkakshus gården. Idag har jag gräddat fem plåtar med glutenfria pepparkakor, därför doftar här jul.

De flesta julklapparna är inhandlade, den rökta julkalkonen och skinkan är också redan hemma. Nu är det bara mina flera hundra jultomtar i porslin, den stora halmbocken och julkrubban som skall bäras ner från vinden och hitta sina platser. Mina jultomtarcoh halmbocken är ett arv av min gudmor. Jag minns här jag var liten och hälsade på hos henne under julen hur jag stod och beundrade hennes tomtesamling. 

 


Ha en skön fjärde advent!

  

Självständighetsdagen gick åt att ligga i sängen. Min rygg sa knak och brak när jag hängde upp en ljusslinga på vedbodsväggen på lördagen. Till självständighetsmiddag fick vi risgrynsgröt, gjorda på risflingor och konserverade päron till efterrätt. Mera än det klarade jag inte av att stå på fötter.

På måndagen var jag på fötter igen med hjälp av en hel del värkmedicin. Det blev en del akvariestädning och omplantering eftersom jag fick en hel hink med nya växter av en bekant som också städade sitt akvarie. Imorgon skall en del av mina fiskar flytta till en djuraffär. Det börjar bli trångt också i det stora akvariet och nya yngel kommer det varje vecka, så nu måste det ske något radikalt.

Igår skulle vi gå långpromenad med hunden i skogen. Det hela slutade i ett litet kaos och hundtvätt. Pixel hittade en passligt färsk hög med älgskit, av den lösare sorten, och innan jag hann blinka hade han rullat sej i den. Och till på köpet lyckades jag tappa bort mej totalt igen en gång. Men det gjorde ju inte hunden och vi kom hem igen helskinnade. För att få tillträde igen till mattes säng så vad det ett bad som gällde för min duktiga lilla hund. Sand och kvistar i sängen kan jag ännu tåla men inte älgskit.

Idag har det snöat och fastän jag igen låter som ett hostande ånglok när jag rör på mej så blev det en kortare tur i skogen idag också. Det var så fint och ljust när det ligger lite snö på marken. Annars har det varit en  Harry Potter bok som har roat mej idag, igen en gång. Det är en sak som är bra med att ha dåligt minne, man kan läsa om samma böcker flera gånger och alltid njuta fullt ut av dem.