Trött Torsdag
Nu har jag inte gått på bassängträningar, cirkelträning eller lymfterapi på två veckor pga min envisa förkylning och det börjar kännas i kroppen. Smidig som ett kassaskåp eller något liknande är tillståndet just nu. Men idag har jag äntligen tagit mej själv i kragen och varit hos Fpa (vår försäkringskassa) och tagit reda på vad det står i tillägget till min rehab plan som min vårdcentralläkare har gjort upp och om jag behöver ett nytt läkarintyg igen en gång för att få min handikappersättning fortsatt när den tar slut i början på året.
I rehab planen står det att läkaren anser att jag behöver OMT (ortopedisk manual terapi) 60 minuter en gång i veckan, lymfterapi 45 minuter en gång i veckan, neuropsykolog kontakt en gång i veckan, smärtrehabilitering 5 dagar 2 ggr/ år och en ny anstaltsrehabiliteringsperiod 4 veckor på Kottby. Lymfterapin är det ända som förverkligas. Fina planer som ändå inte betyder någonting i praktiken. Väntar bara med spänning på när dom nästa gång får för sej att jag skall ut i arbetslivet.
De intyg som jag fick när jag var intagen på Kottby i somras har ingen betydelse mera utan jag behöver få ett nytt läkarintyg för att få min handikappersättning fortsatt. Fpa förväntar sej att jag skall få en ny utbytes hjärna tror jag eftersom jag blir beviljad handikappersättning för bara ett år i taget. På det förra beslutet stod det klart och tydligt att dom förväntar sej att jag skall bli frisk igen från min 10 år gamla hjärnskada. Nu har jag beställt en privat tid till min neurolog, kostar skjortan med det är värt det. Inget onödigt tjafs utan tydliga och klara frågor och svar och ett papper som igen duger för ett år framåt. Tills det är tid för nästa omgång.
På lördagen är det faktiskt 10 år sen min bilolycka. Borde kanske firas eller uppmärksammas på något sätt :( 10 år av papperskig med myndigheter, först trafikförsäkringen och nu arbetspensionsförsäkringen och Fpa.
I rehab planen står det att läkaren anser att jag behöver OMT (ortopedisk manual terapi) 60 minuter en gång i veckan, lymfterapi 45 minuter en gång i veckan, neuropsykolog kontakt en gång i veckan, smärtrehabilitering 5 dagar 2 ggr/ år och en ny anstaltsrehabiliteringsperiod 4 veckor på Kottby. Lymfterapin är det ända som förverkligas. Fina planer som ändå inte betyder någonting i praktiken. Väntar bara med spänning på när dom nästa gång får för sej att jag skall ut i arbetslivet.
De intyg som jag fick när jag var intagen på Kottby i somras har ingen betydelse mera utan jag behöver få ett nytt läkarintyg för att få min handikappersättning fortsatt. Fpa förväntar sej att jag skall få en ny utbytes hjärna tror jag eftersom jag blir beviljad handikappersättning för bara ett år i taget. På det förra beslutet stod det klart och tydligt att dom förväntar sej att jag skall bli frisk igen från min 10 år gamla hjärnskada. Nu har jag beställt en privat tid till min neurolog, kostar skjortan med det är värt det. Inget onödigt tjafs utan tydliga och klara frågor och svar och ett papper som igen duger för ett år framåt. Tills det är tid för nästa omgång.
På lördagen är det faktiskt 10 år sen min bilolycka. Borde kanske firas eller uppmärksammas på något sätt :( 10 år av papperskig med myndigheter, först trafikförsäkringen och nu arbetspensionsförsäkringen och Fpa.
Regnig onsdag
Det regnar och är ruskigt och mörkt ute idag. Snart hinner jag ju inte upp ur sängen på morgonen innan det har blivit mörkt igen. Jag är ingen morgonmänniska precis utan sover gärna fram till 9 tiden, ibland ännu längre och sen tar det ännu tid innan jag kommer igång.
Idag kom vi iaf iväg på en skogspromenad med Pixel. Det var vått och klafsigt i skogen och snön har smält bort hel och hållet. Så det var en blöt hund som ville ligga hopkurrad på mattes jacka och torka i flera timmar när vi kom in tillbaka. Det där med jackan har blivit en ritual varje gång vi kommer in. Pixel tar tag i ärmen och drar av mej jackan genast som jag öppnat dragkedjan. Först var det för att komma åt godiset som det förhoppningsvis fanns kvar lite av i fickan, men nu kurrar han ihop sej för att sova på den också.
Snickers och Kajsa, dvärgvädurskaninerna som bor ute på gården har flyttat in i sin vinter bostad. 
Det är kallt och vått att bo i en gallerbur så nu har dom flyttat till sin isolerade vinterbostad. Det är svårare och städa men jag får väl komma på något knep. Kanske lägga in en toalett låda med kattsand.
Hos sköldpaddorna känns också hösten av. Jag minskar på värme och belysning med en timme nu och en timme då. Dom flesta är ganska trötta men pappa Arthur som har sovit hela hösten har nu vaknat och vankar omkring och söker sina fruar. Han kände väl på sej att det börjar bli tid för kylskåpet och tänkte kanske få sej ett nyp före det eller så började det kurra i magen på honom.
I akvariet har vi igen fått tillökning. Nu simmar det omkring ett stim med svärdbärar yngel som tycks vara jätte duktiga på att gömma sej för de alltid så hungriga tetrorna.
Jag själv går omkring och låter som ett hostande ånglok fortfarande. Men sjuk, nejdå, bara lite okry för att låna Nonnas uttryck.
Kram på er där ute i höstrusket!
Födelsedagskalas
Just hemkommen från elins kalas kan jag inte låta bli att bjuda på ett par bilder
Först tårtan som mamma och pappa rustade ihop efter att Elin lade sej igårkväll. Det första hon hade frågat efter imorse när hon vaknade var hur hennes tårta såg ut.
Och sen en bild på själva födelsedagsbarnet i storebror Jens famn.
Först tårtan som mamma och pappa rustade ihop efter att Elin lade sej igårkväll. Det första hon hade frågat efter imorse när hon vaknade var hur hennes tårta såg ut.
Och sen en bild på själva födelsedagsbarnet i storebror Jens famn.
Elin 5 år
Idag fyller vårt äldsta barnbarn Elin 5 år.
GRATTIS!!!!!!!!
Elin efter ett vinterbad i mars 2008
Elin som påskhäxans katt påsken 2008
Imorgon skall vi fira henne med stort kalas
Fortsättning
Efter vaccinationen tog det fart i oss minnsan, för vi kom på att vi hade tid att shoppa eftersom väntan inte blev så lång. Så vi åkte iväg till Lindex och det blev dyrt kan jag berätta. Ibland går det ju bara inte att shoppa kläder hur mycket man än försöker men nu var både Jenny och jag på shopping humör. Det blev både byxor, underkläder, en tunika och två tröjor för min del. Det var ett mycket välkommet tillägg i mitt klädskåp, allt som finns där har rullat minst 2789 gånger i tvättmaskinen. Det ända nya i klädväg som jag har köpt sen jag slutade jobba för ganska många år sedan (har ingen koll på hur länge jag har gått här hemma och gjort ingenting) är joggingbyxor och fula T-skjortor. Mina inköp fick också godkänt av gubben när jag kom hem med dem, det är ändå han som i sista hand får stå som betalare för mina utsvävningar.
Nu blev jag så intresserad av att kolla upp hur länge jag har varit hemma. I 2004 års kalender hittar jag min sista imärkta arbetstur. Jag har jobbat kombinerad kvälls och natt tur från den 26.8 kl 16.00 till den 27.8 kl 8.00. Jag hade gått ner i 25% arbetstid våren 2004. Efter den här jobbturen hade jag en vecka semester, troligtvis någon gammal vintersemestervecka. Från och med den 6.9.2004 har jag varit arbetsoförmögen tillsvidare enligt min läkare och jag har då lämnat in ansökan om invalidpension, beslutet på den ansökan har ännu inte kommit! och jag har efter det först gått som sjukskriven tills rättigheten för sjukdagpeng har tagit slut, sen använt alla mina 500 dagar inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning från A-kassan, fallit ner på 180 dagar arbetsmarknadsstöd utan behovsprövning och är nu inne på arbetsmarknadsstöd med behovsprövning som kan pågå i det oändliga verkar det som.
Idag har gubben, särbon, haft ledig dag och nu är pannrummet fyllt med ved, pannan är sotad, dotterns scooter servad och allt annat som har ställt till med förtret den sista tiden fixat. (förutom torktumlaren och TV kanalerna förståss som han inget kan göra åt) Så nu kan jag leva glad och nöjd fram till nästa dåliga dag, som man möjligtvis också kan gör roligar genom att shoppa. Nej stopp, det duger också att ta en tur med hunden i skogen. Imorse när vi rustade iväg oss ut i skogen var det påfruset och snöade lite lätt . Det var första gången vi var ute sen det kom snö här och det var roligt att spåra lite. Vi träffade på spår av både hjort och björn. Färska spår av hjortarna men björnspåren var äldre till all tur.
Lite akvarienyheter ännu. Flip, det lilla svärdbärar ynglet har blivit ganska stort. Hon har också en storebror, Plupp, som jag inte hade sett när jag fångade upp Flip. Plupp hade klarat av att själv hålla sej undan alla hungriga fiskmammor som simmade i samma akvarium som han. En dag dök han bara upp och nu har han fått flytta in i det stora akvariet tillsammans med Flip och en till lillasyster, Flop. Flera svärdbärar yngel har fötts i det stora akvariet och åtminstone två av dem har överlevt. Jag har slutat flytta yngel till baby bassängen utan låter naturen ha sin gång, det är ju omöjligt att behålla alla ändå. I lilla akvariet simmar nu 8 stycken guppy mammor med ett okänt antal yngel i olika storlek. Har för mej att dom blir flera för varje dag som går. Deras öde är ännu okänt, den köttätande akvarieväxten borde införskaffas NU helst redan igår, innan dom hinner bli flera.
Sköt om er allihopa!
Bättre dag
Dagen började mycket bättre idag än vad gårdagen började, fastän jag har tillbringat stora delar av natten hostande. Mellan hostatackerna har jag sovit gott till skillnad från han som har sovit bredvid mej. Han mumlade något om snarkningar när jag frågade om han hade sovit gott.
Gårdagen blev nog också mycket ljusare efter att jag hade gnällt av mej ordentligt. Jag hann med en hel del i min lilla ilska. En kaktus som Pixel en gång har landat på fick äntligen en ordentlig kruka och ny mylla, den har stått i en plast bunke sen hundens flygfärd som söndrade både inner och ytterkrukan. Orsaken till flygfärden var en katt som gick förbi fönstret där Pixel håller vakt. Jag har i flera år försökt ta livet av alla mina krukväxter, med skiftande resultat. En stor del har dött, men dom sega stackare som fortfarande är vid liv ska nu få en andra chans. Dom har piggnat till efter att jag började vattna dem med akvarievatten. Lite fel årstid kanske att plantera om, men det får dom bara stå ut med.
Kön till grisvirus vaccinationen var så lång att den ringlade ut sej från vårdcentralen ut på parkeringsplatsen och nästan ut på gatan när vi anlände några minuter före det var meningen att vaccinationerna skulle börja. Många var väl förberedda med tjocka böcker att läsa. Det var inte vi, men vi hade trevligt sällskap av ett äldre par där mannen hade blivit hjärnopererad för en vecka sedan. Hustrun påstod att dom hade tagit en del av hans förstånd, men humorn hade han kvar minsann. Så tiden i kön blev inte lång och efter en timme var vi vaccinerade och ute tillbaka från vårdcentralen. Det är första gången som jag uppfattat deras jobb som smidigt på något sätt.
Jag träffade också på min läkare när vi var på väg ut därifrån. Han hade varit på rehabiliteringsmöte på Lost (vårt nya primärvårds kommunsamarbete) och kunde nu berätta att jag inte mera får åka på mina smärtrehab veckor två gånger i året. Så länge vår egen kommun och min egen läkare har fått bestämma har dom varit nöjda över att få ge över ansvaret över min smärtvård till Invalidstiftelsen där rehab veckorna ordnas. Det kostar väl en del, men dom har blivit av med en massa jobb, som dom ändå inte klarat av, på samma gång. På Invalidstiftelsen finns alla yrkesgrupper som jag har behov (fysiater, neurolog, ergoterapeut, fysioterapeut, socialarbetare osv) av under samma tak och tiden där har använts intensivt. Men så går det nu inte mera, nu blir jag remiterad till en ortoped??? inom den offentliga specialsjukvården. Den läkare skall sen ha ansvar för min vård. Han kan remitera mej vidare till Invalidstiftelsen eller sen sköta mej själv. Jag kan bara inte förstå hur en ortoped skall kunna förstå sej på min till stora delar neurologiska skada. Så det om den smidigheten.
Nu hojtar gubben om att åka till mataffären så jag måste sluta för en stund. Återkommer.
Gårdagen blev nog också mycket ljusare efter att jag hade gnällt av mej ordentligt. Jag hann med en hel del i min lilla ilska. En kaktus som Pixel en gång har landat på fick äntligen en ordentlig kruka och ny mylla, den har stått i en plast bunke sen hundens flygfärd som söndrade både inner och ytterkrukan. Orsaken till flygfärden var en katt som gick förbi fönstret där Pixel håller vakt. Jag har i flera år försökt ta livet av alla mina krukväxter, med skiftande resultat. En stor del har dött, men dom sega stackare som fortfarande är vid liv ska nu få en andra chans. Dom har piggnat till efter att jag började vattna dem med akvarievatten. Lite fel årstid kanske att plantera om, men det får dom bara stå ut med.
Kön till grisvirus vaccinationen var så lång att den ringlade ut sej från vårdcentralen ut på parkeringsplatsen och nästan ut på gatan när vi anlände några minuter före det var meningen att vaccinationerna skulle börja. Många var väl förberedda med tjocka böcker att läsa. Det var inte vi, men vi hade trevligt sällskap av ett äldre par där mannen hade blivit hjärnopererad för en vecka sedan. Hustrun påstod att dom hade tagit en del av hans förstånd, men humorn hade han kvar minsann. Så tiden i kön blev inte lång och efter en timme var vi vaccinerade och ute tillbaka från vårdcentralen. Det är första gången som jag uppfattat deras jobb som smidigt på något sätt.
Jag träffade också på min läkare när vi var på väg ut därifrån. Han hade varit på rehabiliteringsmöte på Lost (vårt nya primärvårds kommunsamarbete) och kunde nu berätta att jag inte mera får åka på mina smärtrehab veckor två gånger i året. Så länge vår egen kommun och min egen läkare har fått bestämma har dom varit nöjda över att få ge över ansvaret över min smärtvård till Invalidstiftelsen där rehab veckorna ordnas. Det kostar väl en del, men dom har blivit av med en massa jobb, som dom ändå inte klarat av, på samma gång. På Invalidstiftelsen finns alla yrkesgrupper som jag har behov (fysiater, neurolog, ergoterapeut, fysioterapeut, socialarbetare osv) av under samma tak och tiden där har använts intensivt. Men så går det nu inte mera, nu blir jag remiterad till en ortoped??? inom den offentliga specialsjukvården. Den läkare skall sen ha ansvar för min vård. Han kan remitera mej vidare till Invalidstiftelsen eller sen sköta mej själv. Jag kan bara inte förstå hur en ortoped skall kunna förstå sej på min till stora delar neurologiska skada. Så det om den smidigheten.
Nu hojtar gubben om att åka till mataffären så jag måste sluta för en stund. Återkommer.
Gnällvarning
Idag är jag irriterad för att/på
-jag inte kan gå på jobb och få en ordentlig lön istället för den löjliga arbetslöshetsersättning jag nu får som leder till att
-vi eldar värmepannan med gratis byggavfall istället för dyr olja som leder till att
-pannan alltid sotar igen
-det sällan finns varken varmvatten eller värme i huset
-veden alltid är slut i pannrummet
-vilket leder till att pannan ryker in som en liten jävel om den inte är nysotad
-veden är kall och vill inte tända eftersom ingen bryr sej om att bära in ny ved
-vilket leder till att min kropp protesterar över vedbärandet
-alla mina kläder luktar rök utan att jag är rökare
-jag försöker köra med ett billigt mobilt bredband, som inte fungerar vilket leder till
-att jag inte ens kan gnälla av mej här på min blogg utan att bli mera frustrerad
-alla onödiga papper/ansökningar som skall fyllas i
-allt spring till olika undersökningar och behandlingar
-fåniga människor som inte kan hålla sej hemma när dom är sjuka istället för att sprida sin smitta omkring sej som leder till att
-min yngsta dotter måste vara hemma från skolan eftersom hennes immunförsvar är nedsatt
och vaccinationerna kom igång för sent
-jag skall sitta på vårdcentralen och köa i många timmar för att få min vaccination
-det verkar som om det skulle bo något osynligt spöke hos oss som rör till i huset fastän ingen är hemma, det hjälper inte alls att städa här
-min torktumlare är sönder, har varit det redan i ett halv år, reparation är nu beställd med reservdelarna låter väntas på
-det blir mörkt för fort på kvällarna och jag klarar inte av att röra mej ute i mörkret
-inga TV kanaler syns hos oss när löven har trillat från träden
-att ha ont
Listan skulle kunna fortsätta i det oändliga men jag slutar här
Hoppas ni andra har en bättre dag!
-jag inte kan gå på jobb och få en ordentlig lön istället för den löjliga arbetslöshetsersättning jag nu får som leder till att
-vi eldar värmepannan med gratis byggavfall istället för dyr olja som leder till att
-pannan alltid sotar igen
-det sällan finns varken varmvatten eller värme i huset
-veden alltid är slut i pannrummet
-vilket leder till att pannan ryker in som en liten jävel om den inte är nysotad
-veden är kall och vill inte tända eftersom ingen bryr sej om att bära in ny ved
-vilket leder till att min kropp protesterar över vedbärandet
-alla mina kläder luktar rök utan att jag är rökare
-jag försöker köra med ett billigt mobilt bredband, som inte fungerar vilket leder till
-att jag inte ens kan gnälla av mej här på min blogg utan att bli mera frustrerad
-alla onödiga papper/ansökningar som skall fyllas i
-allt spring till olika undersökningar och behandlingar
-fåniga människor som inte kan hålla sej hemma när dom är sjuka istället för att sprida sin smitta omkring sej som leder till att
-min yngsta dotter måste vara hemma från skolan eftersom hennes immunförsvar är nedsatt
och vaccinationerna kom igång för sent
-jag skall sitta på vårdcentralen och köa i många timmar för att få min vaccination
-det verkar som om det skulle bo något osynligt spöke hos oss som rör till i huset fastän ingen är hemma, det hjälper inte alls att städa här
-min torktumlare är sönder, har varit det redan i ett halv år, reparation är nu beställd med reservdelarna låter väntas på
-det blir mörkt för fort på kvällarna och jag klarar inte av att röra mej ute i mörkret
-inga TV kanaler syns hos oss när löven har trillat från träden
-att ha ont
Listan skulle kunna fortsätta i det oändliga men jag slutar här
Hoppas ni andra har en bättre dag!
Ledig dag
Solen lyser och jag har ledig dag. Att ha ledig dag betyder att det inte finns något inplanerat till vilket jag behöver assistenthjälp, så Jenny är också ledig idag och jag är ensam. Att det blev ledigt för Jenny mitt i veckan beror på att jag behöver henne på söndagen istället, vi ska åka på mässa till Vanda. Sällskapsdjursmässa kanske det heter på svenska. Inga flera djur ska det bli utan istället ska vi kolla in lite ny utrustning för sköldpaddor, som förhoppningsvis har anlänt till vårt U-sköldpaddsland. Lite nya UV-ljus lampor hoppas jag på, kanske förgäves. Annars måste jag iväg över viken till Västerås för att få tag i sådanna. Och lite akvariegrejer kanske det blir.
När solen lyser och det är ledig dag betyder det genast en tur med Pixel i skogen. Men först var det klippning som gällde, nu har jag gett upp med hans långa toviga päls så nu är den nerkörd till 1/2 tum nästan överallt. Husse fick hjälpa till med klippningen innan han åkte iväg till eftermiddagsskiftet bland baconfeber-intensiv patienter i huvudstadsregionen. Nu finns det ingen lång tovig päls kvar att strida om med borste och kam utan det är vinterjackan som gäller för Pixel. Vi har haft en förskräcklig maktkamp med morr och uppdragen läpp varje gång borsten har kommit fram, han är ingen snäll underlägsen lydig hund, min Pixel.
Nu har jag slutat plocka svamp under våra skogspromenade, utan det är stenar och stubbar/rötter som gäller. Här kommer ett lite urval av allt jag läpat hem.
Den här ligger i ett av terrarierna där Manne och Steppi sköldismammorna går.
Och så en från stora akvariet, den flyter ännu så största delen av roten befinner sej för tillfället under sanden för att den skall hålla sej på bottnet.
Och så den här lilla som är dagens skörd, den skall tvättas av och åka ner i lilla akvariet.
Vilka fina former naturen har gjort. Risken finns att fiskarna får flytta och jag fyller akvarierna med växter, stenar, stubbar och rötter.
Nu ska jag i alla fall visa upp en dålig bild på mina minstingar för tillfället.
Man ska ha ganska god fantasi för att se att där faktiskt finns några fiskyngel och en liten mal som jag har anställt som städare i yngelburken.
En av mommis minstingar till.
En dreglande liten Ebba som har fått sina första två tänder och har lärt sej sitta.
Kan ni se min första tand?
Och sen en liten avundsjuk minsting till.
Zoya som har blivit 5 månader och som har öronen nerlimmade. Zoya ska iväg på sin första valputställing snart och hennes öron ensvisas med att stå rakt upp.
När solen lyser och det är ledig dag betyder det genast en tur med Pixel i skogen. Men först var det klippning som gällde, nu har jag gett upp med hans långa toviga päls så nu är den nerkörd till 1/2 tum nästan överallt. Husse fick hjälpa till med klippningen innan han åkte iväg till eftermiddagsskiftet bland baconfeber-intensiv patienter i huvudstadsregionen. Nu finns det ingen lång tovig päls kvar att strida om med borste och kam utan det är vinterjackan som gäller för Pixel. Vi har haft en förskräcklig maktkamp med morr och uppdragen läpp varje gång borsten har kommit fram, han är ingen snäll underlägsen lydig hund, min Pixel.
Nu har jag slutat plocka svamp under våra skogspromenade, utan det är stenar och stubbar/rötter som gäller. Här kommer ett lite urval av allt jag läpat hem.
Den här ligger i ett av terrarierna där Manne och Steppi sköldismammorna går.
Och så en från stora akvariet, den flyter ännu så största delen av roten befinner sej för tillfället under sanden för att den skall hålla sej på bottnet.
Och så den här lilla som är dagens skörd, den skall tvättas av och åka ner i lilla akvariet.
Vilka fina former naturen har gjort. Risken finns att fiskarna får flytta och jag fyller akvarierna med växter, stenar, stubbar och rötter.
Nu ska jag i alla fall visa upp en dålig bild på mina minstingar för tillfället.
Man ska ha ganska god fantasi för att se att där faktiskt finns några fiskyngel och en liten mal som jag har anställt som städare i yngelburken.
En av mommis minstingar till.
En dreglande liten Ebba som har fått sina första två tänder och har lärt sej sitta.
Kan ni se min första tand?
Och sen en liten avundsjuk minsting till.
Zoya som har blivit 5 månader och som har öronen nerlimmade. Zoya ska iväg på sin första valputställing snart och hennes öron ensvisas med att stå rakt upp.
Akvarienyheter
Tyckte jag skulle vara duktig och göra veckostädning i akvarierna idag. Började med det lilla där guppyhonorna och fyra svärdbärarhonor har bott den senaste veckan. Jag flyttade över dem för att de började verka så konstigt runda om magen. Paprika var så trött och rund här i veckan att hon nästan låg på bottnet, men idag har hon simmat runt som vanligt igen. Så jag har ju kikat lite extra ifall det skulle synas något litet yngel, men inte. Så jag började med att damsuga ut två hinkar med vatten och skräp från bottnet, rensade ut lite växter som har växt sej för stora och sköljde ur innerfiltret. Sen när jag skulle fylla på nytt vatten såg jag något litet orangefärgat som simmade omkring, ett litet svärdbärar yngel. Dom andra i kullen har jag kanske spolat ner i toaletten eller så har dom blivit mat till några hungriga mammafiskar. Men nu guppar den lilla omkring i en liten babybur i ett hörn i det stora akvariet. Nilla och Mimi var redan här för att titta till sitt första "barnbarn". De guppyn och svärdbärare som jag har är ju födda i deras akvarie.
Igår anlände också mina nya riotetror. Så det är många nya fiskar i akvariet nu. Jag har försökt fotografera dem, men det är omöjligt att få någon ordentlig bild med min kamera. En del nya växter blev det också på måndagen när jag shoppade i Helsingfors.
Nu skulle den lilla nyfödda behöva få ett namn. Förslag?
Igår anlände också mina nya riotetror. Så det är många nya fiskar i akvariet nu. Jag har försökt fotografera dem, men det är omöjligt att få någon ordentlig bild med min kamera. En del nya växter blev det också på måndagen när jag shoppade i Helsingfors.
Nu skulle den lilla nyfödda behöva få ett namn. Förslag?
Stressig början på veckan
Ett enda spring har det varit ända sen måndagmorgon. Jag hade tid hos urologen i Helsingfors på måndagen. Där kom dom fram till att jag ingen känsla har i min urinblåsa. Det visste jag sen tidigare (har ju levt med det i snart 10 år, men nu finns det dokumenterat också), blir egentligen aldrig kissnödig utan går på toaletten när någon påminner. Om jag glömmer att gå leder det till att blåsan fylls för mycket och sen går det inte att kissa mera. Så nu skall jag lära mej att tömma blåsan med kateter själv vid behov. Skall träffa en uroterapeut om några veckor.
Efter sjukhusbesöket skulle vi shoppa, och det gjorde vi också. Jag shoppade i en akvariebutik och Jenny shoppade klänningar till döttrarna. Vi ska ju vara uppklädda till tänderna hela stora familjen när Jenny och Mårten äntligen skall säga JA till varandra efter att ha varit sambo i snart 8 år.
På tisdagen blev det mera shoppas eftersom Elins klänning visade sej vara en nummer för stor, och inte var hon riktigt nöjd med mammas val av klänning heller. När man snart fyller 5 år har man en otroligt stark egen vilja och vet precis vad man vill ha. Och den här gången var det inte en vackert gammelrosa klänning utan en svart som det skulle vara.
På samma gång som vi var i köpcentret för att byta klänningen passade vi på att leverera två beställda sköldisungar till en djuraffär. Hundarna Pixel och Zoya hade vi också med för att prova ut "vinterjackor" till dem båda. Och så passade vi på att socialträna hundarna lite inne i köpcentrat, vi tränade på att åka i rulltrappor med dem. Båda två var riktigt duktiga. En fin dam visade sitt missnöje med att behöva åka i samma rulltrappa som en hund, hon snörpte på näsan riktigt ordentligt åt Jenny och Zoya. Hon vet inte, stackarn, hur mycket roligt hon går miste om som inte gillar hundar.
I morse var jag så trött av våra utfärder så jag orkade inte masa iväg mej till cirkelträningen i gymmet. Nu har jag ju lite dåligt samvete för det för kroppen behöver ju sin motion. Inte har jag kommit iväg ut i skogen med Pixel heller idag. Jag har inte gjort någonting alls verkar det som, nu när jag tänker efter. Men ändå har dagen försvunnit någonstans för nu är det snart tid för att krypa ner i sängen igen. Pixel ligger redan där och väntar på mej.
Ha det så gott!
Efter sjukhusbesöket skulle vi shoppa, och det gjorde vi också. Jag shoppade i en akvariebutik och Jenny shoppade klänningar till döttrarna. Vi ska ju vara uppklädda till tänderna hela stora familjen när Jenny och Mårten äntligen skall säga JA till varandra efter att ha varit sambo i snart 8 år.
På tisdagen blev det mera shoppas eftersom Elins klänning visade sej vara en nummer för stor, och inte var hon riktigt nöjd med mammas val av klänning heller. När man snart fyller 5 år har man en otroligt stark egen vilja och vet precis vad man vill ha. Och den här gången var det inte en vackert gammelrosa klänning utan en svart som det skulle vara.
På samma gång som vi var i köpcentret för att byta klänningen passade vi på att leverera två beställda sköldisungar till en djuraffär. Hundarna Pixel och Zoya hade vi också med för att prova ut "vinterjackor" till dem båda. Och så passade vi på att socialträna hundarna lite inne i köpcentrat, vi tränade på att åka i rulltrappor med dem. Båda två var riktigt duktiga. En fin dam visade sitt missnöje med att behöva åka i samma rulltrappa som en hund, hon snörpte på näsan riktigt ordentligt åt Jenny och Zoya. Hon vet inte, stackarn, hur mycket roligt hon går miste om som inte gillar hundar.
I morse var jag så trött av våra utfärder så jag orkade inte masa iväg mej till cirkelträningen i gymmet. Nu har jag ju lite dåligt samvete för det för kroppen behöver ju sin motion. Inte har jag kommit iväg ut i skogen med Pixel heller idag. Jag har inte gjort någonting alls verkar det som, nu när jag tänker efter. Men ändå har dagen försvunnit någonstans för nu är det snart tid för att krypa ner i sängen igen. Pixel ligger redan där och väntar på mej.
Ha det så gott!
Mera äpplen
Det blev två plåtar torkade äpplen till idag och några burkar äppelsylt. Och en hundpromenad i skogen. Pixel ansåg att det var något farligt i skogen idag och höll sej hela tiden nära mej. Troligtvis kände han vittring av björnarna. Vanligtvis far han omkring som en vettvilling i skogen. Gör långa utstickare för att sedan komma tillbaka och kolla upp var jag är, men ibland är det som idag att han inte släpper mej ur sikte för en sekund ens. När vi sen vänder om för att gå hemåt igen studsar han omkring av glädje. När han beteer sej så här brukar våra promenader inte bli så långa, jag måste ju lita på honom om han anser att det är farligt. Inga björnar träffade vi på idag, men nog spår från hennes myrstacksräder i våras. De flesta myrstackar som björnen utplånade i våras är uppbyggda igen av flitiga myror, men den här har dom övergivit.
Pixel blev klippt, badad och fönad igår och han såg faktiskt ut som en pudel för en stund, men det gjorde han inte i morse mera. Tur att han inte är någon utställningshund, det har han för mycket grått i pälsen för att vara. Han är bara min duktiga hjälte som försvarar sin klanttiga matte mot både björn och huggorm och tar mej ut på promenader som jag annars inte skulle klara av. Och han duger precis som han är med tovor och allt.
Jag fick ett trevligt samtal igår från min handläggare på handikappcentret inom vårt kommunsamarbete Lost. Där har dom varit lost ganska länge nu, men nu har jag äntligen beslut om 40 timmars personlig assistent i veckan. Ansökan om det är gjord i januari, men bättre sent än aldrig. Finland fick en ny lag om just personliga assistenter from den 1.9.2009. Nu är det inte längre kommunerna som själv får göra beslut om dom anser sej ha råd att bekosta personliga assistenter till handikappade, utan det har blivit en rättighet för alla handikappade som behöver det. Hur det ska fungera i verkligheten återstår att se, för det finns ingen utbildning som motsvarar behovet, lönen är dålig och det är svårt att hitta assistenter. Jag har haft tur som får ha min egen dotter som assistent. Det är heller inte mera tillåtet, enligt samma lag, att ha en nära anhörig som hjälp, om det inte finns några starka själ för att det behöver vara så. Mina själ godkändes, kommunikationssvårigheterna och behovet av någon som bor tillräckligt nära och alltid kan ställa upp när det behövs, räckte till. Enligt den nya lagen har den handikappade också rätt till assistans 10 timmar i månaden för personliga fritidssysselsättningar. Kan tänka mej hur många sökande det skulle finnas till en tjänst som innehåller 10 timmars arbetstid/månad efter klockan 9 på kvällen för att hoppa i vaken och vinterbada under vintermåaderna och under resten av året är det ogräsrensning i blombänkarna eller dylikt som gäller. Nu är den delen inbakad i Jennys arbetstid och det fungerar bra. Från 2011, tror jag det var, kommer de 10 timmarna att bli 30 timmar i månaden.
Sov gott allihopa!
Pixel blev klippt, badad och fönad igår och han såg faktiskt ut som en pudel för en stund, men det gjorde han inte i morse mera. Tur att han inte är någon utställningshund, det har han för mycket grått i pälsen för att vara. Han är bara min duktiga hjälte som försvarar sin klanttiga matte mot både björn och huggorm och tar mej ut på promenader som jag annars inte skulle klara av. Och han duger precis som han är med tovor och allt.
Jag fick ett trevligt samtal igår från min handläggare på handikappcentret inom vårt kommunsamarbete Lost. Där har dom varit lost ganska länge nu, men nu har jag äntligen beslut om 40 timmars personlig assistent i veckan. Ansökan om det är gjord i januari, men bättre sent än aldrig. Finland fick en ny lag om just personliga assistenter from den 1.9.2009. Nu är det inte längre kommunerna som själv får göra beslut om dom anser sej ha råd att bekosta personliga assistenter till handikappade, utan det har blivit en rättighet för alla handikappade som behöver det. Hur det ska fungera i verkligheten återstår att se, för det finns ingen utbildning som motsvarar behovet, lönen är dålig och det är svårt att hitta assistenter. Jag har haft tur som får ha min egen dotter som assistent. Det är heller inte mera tillåtet, enligt samma lag, att ha en nära anhörig som hjälp, om det inte finns några starka själ för att det behöver vara så. Mina själ godkändes, kommunikationssvårigheterna och behovet av någon som bor tillräckligt nära och alltid kan ställa upp när det behövs, räckte till. Enligt den nya lagen har den handikappade också rätt till assistans 10 timmar i månaden för personliga fritidssysselsättningar. Kan tänka mej hur många sökande det skulle finnas till en tjänst som innehåller 10 timmars arbetstid/månad efter klockan 9 på kvällen för att hoppa i vaken och vinterbada under vintermåaderna och under resten av året är det ogräsrensning i blombänkarna eller dylikt som gäller. Nu är den delen inbakad i Jennys arbetstid och det fungerar bra. Från 2011, tror jag det var, kommer de 10 timmarna att bli 30 timmar i månaden.
Sov gott allihopa!
Bildskörd
För en gångs skull fick jag kameran med mej i skogen, men kom inte ihåg att kolla hur det var med batteriet. Det var tomt, så det blev just inga bilder. Men en hygglig iaf.
Oklippt Pixel af Trasselpäls som klättrar upp på allt som matte vill för att få en bit Frolic. Följande programpunkt för idag blir att försöka få någon ordning på hans päls. Klippning, bad, föning och några hårsnoddar i pannluggen skall kanske få honom att se ut som en pudel för en liten stund.
Äppeldag
På spisen puttrar en liten sats äppelsylt med kanel och i ugnen ligger två plåtar fulla av äppelskivor och torkar. Det doftar ganska gott i hela huset.
Idag har jag fått igån koldioxid anläggningen i akvariet. I en flaska står det socker-gelatin blandning med jäst ovanpå och puttrar, därifrån går det en slang till en flaska med rent vatten där koldioxiden "renas" lite och sen leds den ner i akvariet genom en "luftsten". Det puttrar på riktigt bra. Flaskorna står nu på akvarielampan för att värmen skall sätta igång jäsningsprocessen. Får se om jag kan flytta dem någonstans där de inte är så synliga. Dom är inga vidare vackra.
Akvariet har annars klarnat och de flesta av fiskarna har flyttat in. Gandalf kampfisk har också anlänt, men han gillar inte mina guppyn, utan han bet stjärten av en liten fin blå hane. Så Gandalf har fått flytta in i det lilla akvariet, där han nu försöker komma åt bottenfiskarna. Han är en rkiktig surgubbe, min Gandalf.
Och så ännu en special hälsning till Kristina från Hurma, med sina andra buckliga kompisar.
Ha det så gott! Nu ska vi ut i skogen med Pixel.
Idag har jag fått igån koldioxid anläggningen i akvariet. I en flaska står det socker-gelatin blandning med jäst ovanpå och puttrar, därifrån går det en slang till en flaska med rent vatten där koldioxiden "renas" lite och sen leds den ner i akvariet genom en "luftsten". Det puttrar på riktigt bra. Flaskorna står nu på akvarielampan för att värmen skall sätta igång jäsningsprocessen. Får se om jag kan flytta dem någonstans där de inte är så synliga. Dom är inga vidare vackra.
Akvariet har annars klarnat och de flesta av fiskarna har flyttat in. Gandalf kampfisk har också anlänt, men han gillar inte mina guppyn, utan han bet stjärten av en liten fin blå hane. Så Gandalf har fått flytta in i det lilla akvariet, där han nu försöker komma åt bottenfiskarna. Han är en rkiktig surgubbe, min Gandalf.
Och så ännu en special hälsning till Kristina från Hurma, med sina andra buckliga kompisar.
Ha det så gott! Nu ska vi ut i skogen med Pixel.
Mera funderingar över akvariumbyggnad och kaninskit
Det blev mera akvariumbyggande under lördagen. Några malar har flytta in och dom fick genast bråttom att undersöka sitt nya hem. Det var inte lätt att få tag i dem i det lilla akvariet. Fastän dom för det mesta bara ligger och suger fast sej på glaset eller någon växt så är dom otroligt snabba när det gäller. Miljonfiskarna simmade rakt in i håven som om dom bad om skjuts och jag fick peta ut dem därifrån nästan med våld, men malarna höll sej skickligt undan.
Jag besökte en annan akvarie ägare här på orten i fredags och fick med mej en del växter och sniglar/snäckor av henne. I utbyte fick hon en säck akvariesand och senare ska hon få en burk kanin skit. Kanin skit är bra gödsel för akvarieväxter. Och kanin skit är något vi har i överflöd. Den fungerar också bra som gödsel i blomrabatter och trädgårdsland. Min pumphög är anlagd på förr vinterns produktion. Jag kan berätta att pumporna växte mycket bra. Sommarens produktion har spridits ut i blomrabatterna och där växer det också med fart.
Växterna är nu planterade och jag satt många timmar igår och försökte klura ut vad det är för växter som jag har i mina akvarier. Så här långt kom jag: Jag har nålgräs (Eleocharis aciularis), 5 stycken nyinskaffade plantor, amazon svärdplantor (Echinodorus amazonicus), javaormbunkar (Microsorum pteropus), som nu är fastbundna på en mangrovestock för att rota sej där. Sen har jag flytmossa/gaffelmossa (Riccia fluitans), som jag idag skall föröka binda fast på en sten där den förhoppningsvis skall rota sej och växa som en grön matta. Annars gör den mest förträt genom att åka in i pumparna och växa sej så tät att ljuset inte lyckas lysa genom det. Vid varje vattenbyte åker det en stor toss av det i soporna, men nästa vecka har det växt sej lika tätt igen. Andmat (Lemna minor), har jag fått med när jag har köpt fiskar och nu konkurerar det med flytmossan om utrymmet på vattenytan. Kabomba (Cabomba carolinianan) flyttade med fiskynglen från dotterns akvarium och den har växt till sej riktigt ordentligt fastän jag varje vecka rensar bort av den också. En sorts växt till finns det som också har flyttat hit med fiskynglen, men den har jag ännu inte lyckats artbestämma.
Säckorna som jag fick är Malaysiska sandsnäckor (Melanoides tuberculata). Dom är duktiga städare som äter alla matrester som blivit över. Genast när dom flyttade in i akvariet hittade dom en tablett malmat som ingen hade brytt sej om att äta. Följande morgon var hela tabletten försvunnen och snäckorna hade grävt ner sej i sanden. Nu ser man bara en liten del av någon enstaka snäcka när dom myllrar omkring i sanden. Dom skall också vara duktiga på att föröka sej, det återstår att se.
Nu har jag funderat en del över biologisk rening av akvariet och bestämt mej för att prova på att bygga ett växtfilter. Redan nu har gullrankans (Epipremnum pinnatum) rötter fått flytta in i akvariet. Gullrankan klättrar som vanligt på väggen ovanför akvariet, men rötterna har flyttat från en blomkruka med muld till att bo helt i vattnet. Följande steg i den boilogiska reningen skall bli att leda upp vatten till en balkonglåda ovanför akvariet. Balkonglådan skall vara fylld med Leca grus täckta av en filtertyg. I balkonglådan kommer jag att plantera ampellilja (Chlorophytum comosum) och ett penningträd (Crassula ovata). Dom både borde trivas bra av att växa i vatten och få sin näring av fiskavföring. Från balkonglådan kommer det "renade vattnet" att rinna tillbaka ner i akvariet. Pumpen som skall lyfta vattnet upp i lådan finns redan i akvariet och fungerar nu bakom ett provisoriskt "mattfilter". Ett mekaniskt/biologiskt innerfilter Eheim aquaball 2212 snurrar på i akvariet och det ska det göra i fortsättningen också. Det andra mekaniska filtret som hör till akvariet åkte ut snabbt eftersom jag hittade en fisk inklämd bakom det. Jag vill inte ha några dödsfällor i mitt akvarium. Fisken klarade sej eftersom jag hittade den i tid.
Dagens projekt är att ta reda på hur man enkelt kan få in koldioxid till växterna i akvariet. Det hela baserar sej på att man sätter igång en jäsningsprocess i en flaska, varifrån man sen leder koldioxiden som bildas ner i vattnet genom en slang. Noggrannare redogörelse kommer senare.
Det här med akvarier är en hel vetenskap, likasom sköldpaddshållning och -förökning var när jag började med det. Men jag njuter fullt upp av mina projekt. Annars blir jag uttråkad och lägger mej i sängen och stirrar i taket. Såna här projekten kommer till var gång någon läkare kommer sej för att avsluta den antidepressiva/smärttröskel höjande medicinen, som sen någon annan läkare igen kommer på att lägga till i min medicinlista. Den hela skiten gör mej bara apatisk och trött och när den avslutas så har jag kanske mera ont, men är ändå mera mej själv igen. Nästa gång skall jag säga NEJ!!!
Jag besökte en annan akvarie ägare här på orten i fredags och fick med mej en del växter och sniglar/snäckor av henne. I utbyte fick hon en säck akvariesand och senare ska hon få en burk kanin skit. Kanin skit är bra gödsel för akvarieväxter. Och kanin skit är något vi har i överflöd. Den fungerar också bra som gödsel i blomrabatter och trädgårdsland. Min pumphög är anlagd på förr vinterns produktion. Jag kan berätta att pumporna växte mycket bra. Sommarens produktion har spridits ut i blomrabatterna och där växer det också med fart.
Växterna är nu planterade och jag satt många timmar igår och försökte klura ut vad det är för växter som jag har i mina akvarier. Så här långt kom jag: Jag har nålgräs (Eleocharis aciularis), 5 stycken nyinskaffade plantor, amazon svärdplantor (Echinodorus amazonicus), javaormbunkar (Microsorum pteropus), som nu är fastbundna på en mangrovestock för att rota sej där. Sen har jag flytmossa/gaffelmossa (Riccia fluitans), som jag idag skall föröka binda fast på en sten där den förhoppningsvis skall rota sej och växa som en grön matta. Annars gör den mest förträt genom att åka in i pumparna och växa sej så tät att ljuset inte lyckas lysa genom det. Vid varje vattenbyte åker det en stor toss av det i soporna, men nästa vecka har det växt sej lika tätt igen. Andmat (Lemna minor), har jag fått med när jag har köpt fiskar och nu konkurerar det med flytmossan om utrymmet på vattenytan. Kabomba (Cabomba carolinianan) flyttade med fiskynglen från dotterns akvarium och den har växt till sej riktigt ordentligt fastän jag varje vecka rensar bort av den också. En sorts växt till finns det som också har flyttat hit med fiskynglen, men den har jag ännu inte lyckats artbestämma.
Säckorna som jag fick är Malaysiska sandsnäckor (Melanoides tuberculata). Dom är duktiga städare som äter alla matrester som blivit över. Genast när dom flyttade in i akvariet hittade dom en tablett malmat som ingen hade brytt sej om att äta. Följande morgon var hela tabletten försvunnen och snäckorna hade grävt ner sej i sanden. Nu ser man bara en liten del av någon enstaka snäcka när dom myllrar omkring i sanden. Dom skall också vara duktiga på att föröka sej, det återstår att se.
Nu har jag funderat en del över biologisk rening av akvariet och bestämt mej för att prova på att bygga ett växtfilter. Redan nu har gullrankans (Epipremnum pinnatum) rötter fått flytta in i akvariet. Gullrankan klättrar som vanligt på väggen ovanför akvariet, men rötterna har flyttat från en blomkruka med muld till att bo helt i vattnet. Följande steg i den boilogiska reningen skall bli att leda upp vatten till en balkonglåda ovanför akvariet. Balkonglådan skall vara fylld med Leca grus täckta av en filtertyg. I balkonglådan kommer jag att plantera ampellilja (Chlorophytum comosum) och ett penningträd (Crassula ovata). Dom både borde trivas bra av att växa i vatten och få sin näring av fiskavföring. Från balkonglådan kommer det "renade vattnet" att rinna tillbaka ner i akvariet. Pumpen som skall lyfta vattnet upp i lådan finns redan i akvariet och fungerar nu bakom ett provisoriskt "mattfilter". Ett mekaniskt/biologiskt innerfilter Eheim aquaball 2212 snurrar på i akvariet och det ska det göra i fortsättningen också. Det andra mekaniska filtret som hör till akvariet åkte ut snabbt eftersom jag hittade en fisk inklämd bakom det. Jag vill inte ha några dödsfällor i mitt akvarium. Fisken klarade sej eftersom jag hittade den i tid.
Dagens projekt är att ta reda på hur man enkelt kan få in koldioxid till växterna i akvariet. Det hela baserar sej på att man sätter igång en jäsningsprocess i en flaska, varifrån man sen leder koldioxiden som bildas ner i vattnet genom en slang. Noggrannare redogörelse kommer senare.
Det här med akvarier är en hel vetenskap, likasom sköldpaddshållning och -förökning var när jag började med det. Men jag njuter fullt upp av mina projekt. Annars blir jag uttråkad och lägger mej i sängen och stirrar i taket. Såna här projekten kommer till var gång någon läkare kommer sej för att avsluta den antidepressiva/smärttröskel höjande medicinen, som sen någon annan läkare igen kommer på att lägga till i min medicinlista. Den hela skiten gör mej bara apatisk och trött och när den avslutas så har jag kanske mera ont, men är ändå mera mej själv igen. Nästa gång skall jag säga NEJ!!!
Höst och fiskar
När det är regn och rusk, kallt och mörkt och sköldisarna mest ligger och sover måste man hitta på nåt nytt att pyssla med. Då kan man alltid skaffa sej ett litet akvarie, Juvel 54, med fiskbebisar som flyttats över från mellandotterns överbefolkade akvarie.
Snabbt blir det lilla akvariet överbefolkat eftersom de små fiskarna växer och blir till större fiskar, och eftersom de flesta fiskarna redan har blivit goda vänner och fått namn så är följande steg att skaffa sej ett större akvarie, Juvel Rio 180. Det är nu gjort och jag väntar på att sandstormen skall lägga sej till vila.
Mitt i sandstormen bor nu en massa med nyinflyttade bakterier som skall ta hand om alger och fiskavföring. Bara vattnet klarnat skall de första skäggmunsmalhonorna (Ancistrus) få flytta in. Sen gäller det att få ordning på pH och GH värden. Efter det blir det dags för ett ganska stort stim av miljonfiskar (Poecilia reticulata), svärdbärarherren (Xiphophorus hellerii) Karl de Mumma med sina fruar Chili, Paprika, Fridolina och några odöpta till och ett stim med 8 stycken kilfläcksrasboror (Trigonostigma heteromorpha) att flytta från det lilla till det större akvariet. En ståtlig kampfiskherre (Betta splendens) finns reserverad i en zoo-affär och ett stim på 20 stycken riotetror (Hyphessobrycon flammeus) är beställda. Dom anländer om 14 dar.
Lovar att återkomma med bilder när det hela blir färdigt. Om ett sånt här projekt någonsin blir färdigt.
Det lilla akvariet kommer att få stå kvar som barnkammare ifall jag lyckas bra, annars är det bara skäggmunsmalhanen som får bo kvar där. Att han inte får bo med sina honor beror på att han är lite för duktig i sin papproll. Han kanske kan få besöksrätt någon gång, men bara kanske för jag kan inte stå ut med tanken på att behöva spola ner en massa små malar i toaletten.
Ha det så bra i höstrusket
Snabbt blir det lilla akvariet överbefolkat eftersom de små fiskarna växer och blir till större fiskar, och eftersom de flesta fiskarna redan har blivit goda vänner och fått namn så är följande steg att skaffa sej ett större akvarie, Juvel Rio 180. Det är nu gjort och jag väntar på att sandstormen skall lägga sej till vila.
Mitt i sandstormen bor nu en massa med nyinflyttade bakterier som skall ta hand om alger och fiskavföring. Bara vattnet klarnat skall de första skäggmunsmalhonorna (Ancistrus) få flytta in. Sen gäller det att få ordning på pH och GH värden. Efter det blir det dags för ett ganska stort stim av miljonfiskar (Poecilia reticulata), svärdbärarherren (Xiphophorus hellerii) Karl de Mumma med sina fruar Chili, Paprika, Fridolina och några odöpta till och ett stim med 8 stycken kilfläcksrasboror (Trigonostigma heteromorpha) att flytta från det lilla till det större akvariet. En ståtlig kampfiskherre (Betta splendens) finns reserverad i en zoo-affär och ett stim på 20 stycken riotetror (Hyphessobrycon flammeus) är beställda. Dom anländer om 14 dar.
Lovar att återkomma med bilder när det hela blir färdigt. Om ett sånt här projekt någonsin blir färdigt.
Det lilla akvariet kommer att få stå kvar som barnkammare ifall jag lyckas bra, annars är det bara skäggmunsmalhanen som får bo kvar där. Att han inte får bo med sina honor beror på att han är lite för duktig i sin papproll. Han kanske kan få besöksrätt någon gång, men bara kanske för jag kan inte stå ut med tanken på att behöva spola ner en massa små malar i toaletten.
Ha det så bra i höstrusket
