Lycka...
Jag försökte fotografera spektaklet men det är ännu för mörkt ute.
Jag har ännu inte riktigt kunna bestämma mej för hur jag skall reagera över det katastrofala läkarbesöket förra veckan. Jag försöker välja mellan att total kolapps som Nisse skrev om i Kristinas blogg, bli arg och bete mej allmänt dåligt, vara saklig och försöka tackla problemet från en annan vinkel eller att blunda och skita i allt ända tills kroppen gör total kollaps. Det lutar mot det sista, det alternativet står liksom närmast vad min skadade hjärna orkar med och klarar av att prestera.
Men tänk vad en rykande hög av hästskit kan förändra en grå måndagsmorgon! Nu orkar jag le hela dagen.
Visst är det underbart att något så illaluktande kan göra så mycket gott - i både hund och människoliv för att inte tala om grönsakernas välbefinnande! Kramar till dig, det behöver du absolut. Lyd mitt råd försök förpassa det där uttalandet dit det hör hemma, till papperskorgen!
Nonna
Tror du att du kommer å klarar å gräva ned hästskiten tillräckligt för att hålla Pixel borta?
Hundar vet att njuta, helt klart.
Läste om ditt läkarbesök - istanes! Egentligen blir jag inte förvånad men det måste vara fruktansvärt frustrerande att möta en doktor som inte kan läsa och dessutom är döv men tror sig höra. En person med allvarlig psykisk störning alltså.
Det finns en finns en psykologisk försvarsmekanism som kallas rationalisering. Den är nyttig och bra för den skyddar psyket från att överbelastas med bagateller och lär oss dessutom vad som är viktigt och vilket som är mindre viktigt.
En person som utsätts för stress under lång tid kan ju givetvis reagera med en hel bunt av konstiga psykiska besvär.
I denne doktors fall har det helt klart utvecklats en förstärkning av försvarsmekanismen rationalisering så till den milda grad att personen helt enkelt inte kan ta till sig det som faktiskt är allvarligt.
Ring å pratat med överordnad på aktuell ortopedenhet och berätta hur du blivit behandlad. Skriva går ju också bra.
Massa kramar till alla!
Tror du att du kommer å klarar å gräva ned hästskiten tillräckligt för att hålla Pixel borta?
Hundar vet att njuta, helt klart.
Läste om ditt läkarbesök - istanes! Egentligen blir jag inte förvånad men det måste vara fruktansvärt frustrerande att möta en doktor som inte kan läsa och dessutom är döv men tror sig höra. En person med allvarlig psykisk störning alltså.
Det finns en finns en psykologisk försvarsmekanism som kallas rationalisering. Den är nyttig och bra för den skyddar psyket från att överbelastas med bagateller och lär oss dessutom vad som är viktigt och vilket som är mindre viktigt.
En person som utsätts för stress under lång tid kan ju givetvis reagera med en hel bunt av konstiga psykiska besvär.
I denne doktors fall har det helt klart utvecklats en förstärkning av försvarsmekanismen rationalisering så till den milda grad att personen helt enkelt inte kan ta till sig det som faktiskt är allvarligt.
Ring å pratat med överordnad på aktuell ortopedenhet och berätta hur du blivit behandlad. Skriva går ju också bra.
Massa kramar till alla!