Smärtdagbok

Ett tillägg till bloggen fint besök. Katterna på bilderna är yngsta dotterns Mymlan och Snuttan. Mymlan, som är syster till äldsta dotterns Zizzi, fyllde 1 år i lördags, och Zizzi också förståss. Snuttan, som fått sitt namn först idag, är en nykomling som anlände i torsdags. Jag var lite orolig över att Mymlan skulle säga zchmock fräs och andra fula ord, men tvärtom. Hon sköter Snuttan som om hon skulle vara egen unge. Diar och putsar, vaktar och försvarar mot svarta nyfikna hundar.

Miiras ägg nummer 1 har spruckit idag. Det luktade inte rosor i kläckaren precis. I morse när jag tittade till äggen var dom ännu alla hela, så det har spruckigt någon gång under dagen. Det är dag 55 idag för Steppis 7 ägg och dag 54 för Miiras ägg. Så nedräkningen har börjat, och jag går och ser till äggen flera gånger om dagen. Riktigt ännu borde ingenting ske men under veckoslutet kan man räkna med att den första lilla äggklon eller tassen tittar ut ur någon spricka. Man ser på äggen nu redan att det börjar bli trångt, jag har sett det så många gånger nu att jag inte mera tror att det är någon inbillning. Fastän skalet på sköldpaddsägg är lika hårt som hos fågelägg så kan man se att det buktar ut lite i någon ända. Äggen är inte mera så där perfekt äggformade som dom är når dom läggs av honorna. Jag tror att jag skulle kunna sätta ett märke där den första lilla sprickan kommer att uppstå.

Men nu till Miiras ägg. Vid vecka 2 såg jag tydliga blodådror på gulan när jag genomlyste ägget och vid vecka 4 såg jag ett litet embryo som rörde sej men sen såg jag inte något mer. Jag trodde nästan att jag hade sett fel och inbillat mej att där rörde sej någon i ägget, men nej så lyckligt var det inte. Ungens utveckling har stannat någon gång ganska snart efter att jag lyste ägget i vecka 4.

Jag slänger aldrig sköldpaddsägg utan att öppna dem fastän stanken ibland är ganska hemsk. Tomma öppnade ägg hamnar i komposten, men då det finns bevis för att det funnits liv i ägget gräver jag ner embryot och ägget. Slutresultatet blir väl det samma, jord, men det känns bättre att göra så här. 

Idag kom jag mej för att fotografera embryot innan jag begravde det. Som en liten "vetenskaplig studie". Jag lägger ut bilderna för jag vet att här tittar in några sköldpaddsmänniskor ibland.







På den sista bilden ser man tydligt det ljusa böjda streck som skulle bilda mittlinjen på skölden på en färdig sköldpaddsbebis.

Fastän det gick så här så är jag otroligt stolt över mamma Miira som i sitt första ägg någonsin har lyckats få till en befruktning. Vanligtvis är dom första kullarna tomma övningsägg.

...och djuren njuter.





Jag njuter också, men mina muskler njuter inte eftersom jag har varit igång med slipmaskin på ett av mina projekt och så var det tid att ta en svängom med gräsklipparen.

Jag var sparsam och klippte bara av några kvistar av en hägg för att få stödkäppar till mina tomatplantor. Nu har en av käpparna slagit rot och börjat få blad. Jag har ännu inte bestämt om det ska bli min nya hobby eller mitt mya yrke att odla blomkäppar.



Min porslinsblomma försökte glädja mej med en massa fina blommor. Men jag blev inte bara glad utan också snorig av den starka lukten, så nu ligger alla fina blommorna avklippta i komposten. Men porslinsblomman som känner till vad som brukar hända när den blommar försöker på alla sätt gömma sina blommor. Det nyaste sättet är att den försöker tränga sej in mellan takpanelen och taklisten över en tegelvägg och in i pannrummet. Jag lovar att om den lyckas med det tilltaget skall den få blomma ifed i nästa år, iaf på den del som befinner sej i pannrummet.

Ett el-avbrott på 5 timmar är inget man förväntar sej den här tiden på året. Allra minst när vi har varit utan el här bara två gånger på 8 år. Och det är också något man inte önskar när man har 9 ägg som ligger i kläckaren med små sköldisungar i som förväntar sej att ha 31 grader varmt runt omkring sej. En timme efter att elen gick var det bara 28 grader varmt mera och då var det bara snällt att försöka ordna fram lite el. En lånad bensindriven generator som puttrade på utanför fönstret till sköldisrummet och en skarvsnodd in genom fönstret blev lösningen. Undrar hur el-bolaget skulle ha ställt sej till en ansökan om ersättning för 9 stycken spillda sköldpaddsliv?! Nej, så kritiskt var ju situationen inte, men visst är vi väldigt beroende av att elen rinner in i våra hus här uppe i kalla Norden.

Det blev en ofrivillig filtertvätt också efter att pumparna till akvariet stått stilla i fem timmar. Alla goda bakterier som annars jobbar på i filtren hann dö på den tiden och döda bakterier är inget man vill ha in i sitt akvarium. Jag har två pumpar som jag sköljer ur turvis med några månaders mellanrum för att inte rubba ekosystemet allt för mycket. Men nu är nog all balans rubbad efter att jag varit tvungen att tvätta båda pumparna på samma gång. Jag har annars inte haft några som helst problem med att få igång det nya akvariet. Jag flyttade snabbt över båda pumparna otvättade till det nya akvariet och fick på det sättet igång balansen snabbt. Bottensand och växter fick också flytta utan någon rengöring.

Nu skall jag åter ge mej in i istiden i min 700 härliga sidor långa bok. Om det är någon som inte hänger med så är det den sista boken, De målade grottornas land, i Jean M. Auels serie om stenåldersflickan Ayla som jag talar om.

Som syns av rubriken så har det blivit en del pillas med små plantor och frön. Små ballongblommor, lobelior och något annat som jag inte ens kommer ihåg vad det är har fått flytta in i krukor och balkonglådor i växthuset. Djungelgurkplantor och små pumpaplantor fick också lite större krukor i väntan på att frostnätterna skall ta slut. Några rödbetsfrön pillade jag ner i en upphöjd odlingsbänk bakom växthuset. Jag har en känsla av att jag får ta till någon "Harry Potter trollformel" för att få alla mina plantor att rymmas i mitt lilla växthus. Den där trollformeln som gjorde ett litet tält till en stor lägenhet skulle passa bra. 

Mina första lånade ljudböcker fanns i postlådan idag, eller egentligen nån sort av välkomstpaket med en del ljudböcker och bokkataloger i. När jag har skrivit blogginlägget färdigt skall jag frossa lite i mina nya böcker.

Mellandottern med sambo har varit och tittat på hus.



Visst ser det fint och charmigt ut? Idag har dom varit i banken och förhandlat om lån, så nu gäller det bara att hålla tuummarna. Spännande!!!

Jag har fått lånerätt till Celia biblioteket för synskadade där man kan låna talböcker. Nu väntar jag på att mina två första låneböcker skall dimpa ner i postlådan. Jippiiii!!!!

Solen lyser och dagen är som gjord att peta ner lite frön och plantor i jorden. Den första omgången gurk- och zucciníplantor som jag har drivit upp flyttade ut i växthuset redan vid påsk. Idag fick solhattarna och fingerborsblommorna flytta ut i blomlandet. Och purjolöksplantorna är nu planterade i en drivbänk. Omgång två av gurkor, pumpor och meloner har jag fått lite ny mylla och större krukor idag, likaså tomatplantorna. Och så fort det finns lite ledigt utrymme på arbetsbänken i grovköket så är jag bara tvungen att peta ner några frön till i små krukor. Idag blev det bara krassefrön. Och lite blåklint och silkesblommor som jag sådde ute i en blombänk. Men oj vad jag kommer att ha mycket att vattna på om kvällarna om vi får en varm och solig sommar.

Pixel mår bättre idag, inga hostanfall ännu idag. Och han har också trivts ute i solen hela dagen. Dom flesta av sköldisarna är ute idag. Inne är bara surkärringen Steppi och Hurma. Båda verkar ha ägg på gång och jag vill inte krypa omkring i sköldpaddshagarna och gräva efter eventuella ägg. Så damerna fick stanna inne. Steppi hann med att vända sin kompis Miira på rygg imorse. Det brukar vara ett tecken på att äggen är på väg. Hurma som annars är så matglad har inte rört maten på nägra dagar. Också det är ett tecken på att det kan vara trångt om utrymme i magen.

Kaninerna, Snickers och Kajsa, har rest på semester. Dom skall tillbringa försommaren på handelsträdgården Hagalandet. Där kommer dom att bli beundrade och matade av barn i långa rader. Dom kommer att vara så bortskämda med ständig matservering när dom kommer hem tillbaka efter midsommaren.

Vi sitter här och myser, Pixel och jag, i var sitt hörn av hörnsoffan. Orsaken till att vi inte är ute på språng är att Pixel har kennelhosta. Inget allvarligt, men en torr ihållande hosta som håller oss hemma i soffhörnen. Pixels päls hann jag klippa riktigt kort innan han blev sjuk och nu verkar han frysa riktigt ordentligt. Inne har vi eldat i spisen så här är olidligt varmt enligt mej, men passligt enligt Pixel. Och ute är det vinterjackan som gäller för honom.