Hundsök och ånglok
Pixel har varit lycklig över att få gå långpromenader med matte i nya skogar, men nu har min kropp sagt ifrån igen. Jag låter som ett pustande ånglok när jag rör på mej, Om det är pollenallergi eller förkylning av att ha ränt omkring dyblöt av ösregn i flera dagar har jag ingen aning om. Men det låter och känns ganska illa och det har gått åt en massa allergimediciner, hostmedicin, nässpray och astmapipor. En liten stund klarar jag av att vara uppe och röra mej, men sen är det sängen och astma pipan som gäller igen. Inte ens mat vill gå ner för min igensvullna strupe och idag känns det som om jag hade lite feber.
Det kom knappast av det att vi var ut och ränna i regnet eftersom både Elin och Ebba snorar och hostar de med och ingen av dem var med.
Hej Gunveig!
Jag beundrar dig för din insats för at hitta den bortsprungna hunden!
kram cia
Gunveig!
Stackars hund! Det gör ont i hjärtat på mig. En ettåring har ju goda chanser att bli trygg efter en omplacering och så händer det här. Måtte hon komma tillbaka oskadd!
Fy tusan vad det låter jobbigt med din andning! Verkar som du har en känd allergi/pollenallergi? Det måste vara tufft.. också en sån sak som inte går att föreställa sig.
På SSK utbildningen fick vi andas genom ett sugrör och det var det närmaste mabn kunde komma att känna på hur en astma/allergi drabbad människa har det.
Det gick ju inte att få luft..
Massor av varma tankar och kramar!
Och puss till Pixel och Hurma
Stackars Raisa är fortfarande på rymmen. Hon har blivit sedd, men är så förvildad att det inte går att få fast henne. Inte går hon i fällorna som är uppsatta heller. Hon har nu tuggat av sitt koppel så risken att hon skall fastna finns heller inte mera.
Det är lite smått besvärligt när det blommar som värst på våren, men det finns ju effektiva mediciner och bara man orkar vänta ut den värsta blomningen så lättar det, så som det nu redan har gjort.
Kramar!
