Smärtdagbok

Här har det regnat hela natten och förmiddagen. Men på eftermiddagen började solen titta fram mellan molnen och jag bestämde mej för att gå ut i skogen med hunden. Vis av erfarenhet tog jag med mej en svampkorg och en bytta för eventuella bär. Efter två timmar senare var jag på väg hem dyblöt (det hade inte regnat färdigt ännu, solen bara visade sej en stund för att lura ut alla lata soffliggare) med korgen full av svamp, byttan full med blåbär och en dyblöt pudel med en massa kvistar i pälsen. Halvvägs hemma kände jag att jag inte orkar bära korgen hem så jag ringde dottern T som sen kom och mötte mej i skogen och bar hem svamp och bär. Några småsura fräsningar om att man inte behöver plocka mer än man orkar bära hem fick jag mej tilldelad.

Nu ligger de dyblöta blåbären på en ungsplåt i ugnen som står på 50 grader, för att torka. Jag har aldrig provat på att torka blåbär förr, men det borde ju gå.



Svampen borde någon rensa, troligtvis jag själv sen när kroppen har återhämtat sej.



Och den dyblöta pudeln ligger i min obäddade säng och sover. (Det är farligt att bädda sängen, då kan man bli överfallen av små otäcka dammkvalster på nätterna. Det är mycket bättre att sova på sand och skräp som hunden släpar in)

Nu har också Pixel fastnat på bild. Här har han sin älsklingsleksak med sej på bild, en mjukisräv som han har rivit ut all stoppning ifrån.

Nu är jag on-line igen. Skaffade ett annat mobilt bredband igår, vilket tycks fungera mycket bättre än det gamla. Datorn har jag också bytt ut mot mellandotterns dator. En mycket nyare version än min gamla stendrög. Men nu kämpar jag emot Vistas alla konstigheter istället. Jag har vägrat att tänka på att skaffa mej en ny dator just för att jag avskyr Vista som pesten.

Nu har jag varit på röntgen av ländryggen. Det som skulle vara en magnetröntgen bantades ner till en vanlig slätröntgen. Kommunen sparade väl några euron på det beslutet. Svaret var i alla fall ungefär sådant som jag väntade mej. Dom största förändringarna finns i området L IV till S I. Diskarna är ihoptryckta, där finns scleros (vad det nu sen betyder när det är fråga om ryggraden) och osteofyter. I de nedersta facettlederna finns också artrosförändringar. Hela svanken har rett på sej men kotorna ligger i linje och strukturen är annar jämn. Så nu gäller det bara att vänta på att osteofyterna växer till sej och "stelopererar" länden på naturligt sätt. Tills dess skall jag träna och stärka de djupa magmusklerna. Jag har varit hos fysioterapeuten idag och fått övningar för det. Nu gäller det bara att hitta balansen i vad min lätt irriterade nervvävnad tål och vad magmusklerna behöver för att orka hålla mej på fötter.

Jag har också fått provcykla en trehjuling idag. Nu har jag den hemma på prov i en månad för att se om min virriga hjärna klarar av att lära sej cykla på nytt. Går det bra kan jag få cykel som hjälpmedel på långtidslån. 

Igår var det ögonkliniken och neuro-oftamologiska undersökningar som gällde. Halva dagen satt vi där i Helsingfors och väntade. Resultatet blev att mina ögon är fullt friska förutom vanliga åldersförändringar, men min hjärna kan inte tolka allt jag ser. Mitt skarpa synfält är ganska litet. Runt omkring ser allt ut som suddig grå massa. Inget nytt för mej, det här har jag ju levt med i 10 år snart, men äntligen hittade läkaren rätt test för att bevisa att det är så här. Jag har tidigare varit på en synfältsmätning med rörligt objekt. Rörelser kan jag upptäcka också i det gråa suddiga fältet. Nu gjordes mätningen med små ljus som tändes på olika ställen i synfältet och jag skulle trycka på knappen när jag såg ljuset. Då blev resultatet ett helt annat, bilden som datorn ritade var mest bara svart med ett litet grönt område mitt i cirkeln omgiven av en tunn röd kant. Det gröna var där jag uppfattade ljuset i alla olika styrkor, det röda där jag uppfattade ett starkt ljus och det svarta där det jag inget såg. 

Jag hade blivit lovad att remissen som åkte iväg till ögonkliniken den här gången skulle vara mycket utförligt skriven just för att min hjärnskada hindrar mej från att utrycka mej exakt. Så när jag kom in till läkaren och han genast meddelade att han inte kunde hitta någon remiss, så vände jag nästan om och sprang därifrån. Men han tog sej tid att tolka mej och vände sej också till dottern med sina frågor när han märkte att jag inte kunde svara själv. Det fick han många plus poäng för.

Här har hösten kommit och alla 23 sköldisar har flyttat in. Så nu är det liv och rörelse i huset igen. Dom nya ungarna är nu 13 till antalet och ett ägg ligger ännu kvar i kläckaren. Manne har också visat tecken på att det börjar bli tid för att lägga höstäggen, så det verkar inte som om kläckaren skulle få vila alls. Hoppas att jag hinner med att städa ur den ordentligt innan följande kull kommer i alla fall. 

En del av ungarna

  

Några nya familjemedlemmar har det hunnit komma i vår stora familj under sommaren. Först mellandotterns blandras hund Nasu 1,5 år som behövde ett nytt hem pga skilsmässa. Hon är blandras av labrador och lapphund, en förtjusande dam med glimten i öga som kan sjunga för att få en godbit eller en tennisboll. Och sen...

...Zoya, som Nisse redan hann berätta om. Hon är äldsta dotterns nya shetland sheepdog, en liten dam som är duktig på att kissa på golvet och yla om hon blir lämnad ensam eller annars känner sej orättvist behandlad. Zoya har nu hunnit bli 16 veckor och har idag börjat på valpkurs där hon var lysande duktig.

Pixel har hunnit fylla ett år, men är fortfarande omöjlig att fotografera. Så jag lägger inte ut någon bild av en svart klump.