Radiointervju
Inga bilder idag, jag tror ingen orkar se flera bilder på Pixel som snusande springer omkring i skogen. Idag på vår promenad tränade vi lite på kommandot hämta. Jag kastade en kotte och Pixel rusade som vanligt efter den, men istället för att leka och bolla med den som han vanligtvis gör skulle han hämta den tillbaka till mej och byta den mot en belöning. Det här är såna basövningar man vanligtvis gör med valpar, men i valpåldern var min överaktiva herre inte alls mottaglig för såna övningar. Eller så var det mattes hjärna som inte var redo. Nu tycker Pixel att det är jätteroligt att vara matte till lags och ställer upp få dom flesta konstigheter som hon får för sej att han skall utföra. Han börjar vara en baddare på att stänga dörrar och lådor nu. Ibland så stänger eller öppnar han någon dörr spontant utan kommando.
Dagens dumhet är att jag har lovat delta i ett radioprogram som handlar om människor som egentligen borde få sjukpension men istället blir tvungna att anmäla sej som arbetsökande för att få en inkomst, efter att de 300 sjukdagpenningsdagarna tagit slut. Bara för att det är fel på systemet. En sk sakkunnigläkare sitter på ett försökringsbolag och läser läkarintyg och väljer ut vem som ska få bli pensionär och vem som skall tillbaka till arbetslivet, utan att ha kontakt med patienterna. De "riktiga" läkare som skrivit "nitlotterna" kan man enligt detta system se som lögnare av stora mått, som sitter och skriver ner sina fantasier på dyra intyg. Istället för att ha sakkunnigläkare kunde man väl lägga alla ansökningar/intyg i en hatt och dra dagens vinnare. Det skulle bli mycket billigare för försäkringsbolaget och minst lika rättvist.
Dagens dumhet är att jag har lovat delta i ett radioprogram som handlar om människor som egentligen borde få sjukpension men istället blir tvungna att anmäla sej som arbetsökande för att få en inkomst, efter att de 300 sjukdagpenningsdagarna tagit slut. Bara för att det är fel på systemet. En sk sakkunnigläkare sitter på ett försökringsbolag och läser läkarintyg och väljer ut vem som ska få bli pensionär och vem som skall tillbaka till arbetslivet, utan att ha kontakt med patienterna. De "riktiga" läkare som skrivit "nitlotterna" kan man enligt detta system se som lögnare av stora mått, som sitter och skriver ner sina fantasier på dyra intyg. Istället för att ha sakkunnigläkare kunde man väl lägga alla ansökningar/intyg i en hatt och dra dagens vinnare. Det skulle bli mycket billigare för försäkringsbolaget och minst lika rättvist.
Söndagsbilder
Idag har det varit en tom dag i kalendern, vilket betyder att jag inte har assistent och inget inbokat heller. Det måste finnas några helt tomma dagar i veckan, det är då jag laddar batterierna.
Idag har solen visat sej och det har varit ungefär -1 grad, så det har varit en utmärkt dag för en lång hundpromenad. Vi har en snäll bonde i grannskapet som har plogat upp en runda på en åker i skogskanten och där brukar vi hålla till. Pixel älskar att få springa lös och snusa i alla djurspår. Och det finns det gott om för åkern ligger precis bredvid ett ställe där det läggs ut mat åt hjortar, harar och småfåglar.
Ha en skön fortsarr söndag!
Idag har solen visat sej och det har varit ungefär -1 grad, så det har varit en utmärkt dag för en lång hundpromenad. Vi har en snäll bonde i grannskapet som har plogat upp en runda på en åker i skogskanten och där brukar vi hålla till. Pixel älskar att få springa lös och snusa i alla djurspår. Och det finns det gott om för åkern ligger precis bredvid ett ställe där det läggs ut mat åt hjortar, harar och småfåglar.
Ha en skön fortsarr söndag!
Dagens bild
Idag har vi varit på hundklubbens kurs/föreläsning hur man fotograferar sina djur. Resultatet av det är att jag nu vet att det är fel på både fotografen och kameran. Största felet är väl att jag aldrig har läst kamerans manual. den har många flera funktioner än vad jag visste om, det är så enkelt att köra med automatiska inställningar och resultatet blir därefter. Men sen går det ju inte heller att ta dom bilder jag drömmer om med en liten billig pocketkamera. Suck. Jag hittade iaf inställningen för att ta svart-vita bilder som fotoproffset Nisse tipsade om i ett tidigare inlägg.
Här är resultatet
Nu tycks datuminställningen i kameran vara fel igen, men inte riktigt så tokig som den var igår.
Resten av dagen har använts till att handla pul-tyg...
... som skall sys till benskydd för lurviga pudelben. Tyget är vattentätt och smutsavstötande, det används i vanliga fall som yttertyg till tygblöjor, och tanken är att vi skall kunna minska på snön och smutsen han släpar in, utan att tvätta hans lurviga ben varje gång han har varit ute.
Snöskor till ett lämpligt pris har vi också jagat idag. Men det blev inget napp. Jag längtar så efter att komma ut i skogen med hunden igen. Nu bär skaren Pixel men inte mej, och där kan snöskorna hjälpa till. Det var något vi funderade på att inskaffa redan förra vintern, men då konstaterade vi att det nog inte blir så mycket snö igen på många år. Oj så fel den tanken blev. Men om jag nu hittar ett par till ett bra pris ch köper dem så kan ni vara säkra på att det inte kommer att snöa igen inom de närmaste 50 åren.
Här är resultatet
Nu tycks datuminställningen i kameran vara fel igen, men inte riktigt så tokig som den var igår.
Resten av dagen har använts till att handla pul-tyg...
... som skall sys till benskydd för lurviga pudelben. Tyget är vattentätt och smutsavstötande, det används i vanliga fall som yttertyg till tygblöjor, och tanken är att vi skall kunna minska på snön och smutsen han släpar in, utan att tvätta hans lurviga ben varje gång han har varit ute.
Snöskor till ett lämpligt pris har vi också jagat idag. Men det blev inget napp. Jag längtar så efter att komma ut i skogen med hunden igen. Nu bär skaren Pixel men inte mej, och där kan snöskorna hjälpa till. Det var något vi funderade på att inskaffa redan förra vintern, men då konstaterade vi att det nog inte blir så mycket snö igen på många år. Oj så fel den tanken blev. Men om jag nu hittar ett par till ett bra pris ch köper dem så kan ni vara säkra på att det inte kommer att snöa igen inom de närmaste 50 åren.
Ilska
Nu skall jag göra något som jag inte brukar göra. Jag skall uttrycka min ilska över en person här på bloggen. Jag gör det bara för att det håller på att koka över och jag behöver släppa ut lite ånga.
Personen som jag är förbannad på är mitt ex, mina barns far som jag separerade ifrån för 16 år sedan. Vi har grälat, det trodde jag vi slutade med för 16 år sedan, men inte. Idag när det är mindre än 3 månader tills vår yngsta dotter blir myndig och jag inte ens för att vara artig behöver ha någon som helst kontakt med honom mera, hände det.
Jag fick ett meddelande från kommunen att underhållet har höjt med en 2,38% stor indexförhöjning från den 1.1.2011. Enligt lagen är jag skyldig att meddela honom detta och det gjorde jag med ett SMS. Och blev som resultat av detta uppringd och utskälld av en ganska så berusad sk far, som till sina egna döttrar har påstått att han inte kan läsa och skiva SMS. Jag slog på luren snabbt. Få se om han klarar av att räkna ut vad 2,38% är. Det skiter jag faktiskt fullständigt i om han kan, jag har gjort min plikt.
Nu är trycket nere på normal nivå igen. Nu kan jag fortsätta surfa runt bland trevliga bloggar. Och imorgon skall jag gå på hundklubbens fotograferingskurs för att lära mej fotografera mina husdjur. Ifall inte hela skulden till mina dåliga hundbilder ligger på kameran.
Personen som jag är förbannad på är mitt ex, mina barns far som jag separerade ifrån för 16 år sedan. Vi har grälat, det trodde jag vi slutade med för 16 år sedan, men inte. Idag när det är mindre än 3 månader tills vår yngsta dotter blir myndig och jag inte ens för att vara artig behöver ha någon som helst kontakt med honom mera, hände det.
Jag fick ett meddelande från kommunen att underhållet har höjt med en 2,38% stor indexförhöjning från den 1.1.2011. Enligt lagen är jag skyldig att meddela honom detta och det gjorde jag med ett SMS. Och blev som resultat av detta uppringd och utskälld av en ganska så berusad sk far, som till sina egna döttrar har påstått att han inte kan läsa och skiva SMS. Jag slog på luren snabbt. Få se om han klarar av att räkna ut vad 2,38% är. Det skiter jag faktiskt fullständigt i om han kan, jag har gjort min plikt.
Nu är trycket nere på normal nivå igen. Nu kan jag fortsätta surfa runt bland trevliga bloggar. Och imorgon skall jag gå på hundklubbens fotograferingskurs för att lära mej fotografera mina husdjur. Ifall inte hela skulden till mina dåliga hundbilder ligger på kameran.
Veckans uppgift
Eftersom jag har stora problem med mitt närminne fick jag igår en övningsuppgift av neuropsykologen, att göra en fotodagbok bestående at 1-2 foton per dag.
Här kommer dagens bidrag
Vi har varit på skidtur med hundarna...
... och inhandlat skor. Enligt kamerans klocka har vi gjort en tur in i framtiden. (se datumet på den första bilden)
Nu är det bara två veckor kvar, sen slipper vi snön.
Här kommer dagens bidrag
Vi har varit på skidtur med hundarna...
... och inhandlat skor. Enligt kamerans klocka har vi gjort en tur in i framtiden. (se datumet på den första bilden)
Nu är det bara två veckor kvar, sen slipper vi snön.
Tillökning igen
I akvariet den här gången. I måndags fick skäggmunsmalmamman Akka med sina 22 ungar flytta till en djuraffär. Kvar blev bara pappa Rontti. Akka och Rontti bodde tidigare i varsitt akvarium, men sen började det ena läcka och dom fick flytta ihop. Till följd av detta föddes den ena kullen malbebisar efter den andra. Till sist plockade jag bort stubben där Rontti hade sin grotta i vilken han födde upp sina avkommor. Men det hindrade honom inte från att lyckas skydda något litet yngel i taget och antalet malar bara växte. I utbyte mot sin fru och barn fick Rontti tillbaka sin högt älskade stubbe och det verkar han vara nöjd med.
Det är också andra arter som håller på att försvinna från mitt akvarium. Kilfläcksrasbororna som var 8 från början finns det bara en kvar av och det samma gäller riotetrorna som faktiskt var 30 stycken när dom kom. Av dom svarta fantomtetrorna och neontetrorna finns det ännu små stim kvar av.
Guppyna lyckades jag också nästan utrota, eller det skötte dom så bra själva pga av inavel. Men sen kom mellan dottern med fyra nya fräscha honor till mej och idag har det fötts åtminstone 10 stycken små guppy-yngel. Troligtvis och förhoppningsvis var dom gravida redan när dom anlände. Jag har några små skabbiga hanar kvar av egen "uppfödning" men jag har inte sett att dom skulle visa något större intresse för honorna. Inavel tycks påverka på både storlek och livslängd hos guppyna, men också konsten att föröka sej.
Nu låter det som om det var nästan tomt i akvariumet, men det är det minsan inte. Svärdbäraren är kvar och har förökat sej ganska kraftigt den sista tiden. Det vimlar av små och lite större svärdbärarbarn. Jag har ett par gamla stora svärdbärare, en hane och en hona som har varit med från början. Men dom är båda sterila. så jag har köpt in nya honor och fått hanar från dotterns akvarium och dom har förökat sej. Det är bara en bråkdel av ynglen som jag lyckas få syn på i tid, innan dom blir uppätna, och flyttade till baby bassängen men det räcker till. Det konstiga är att alla yngel verkar vara hanar. Så jag får fortsätta med att byta dom mot honor i djuraffären. Men det passar mej, för då undviker jag att inavla dom också.
Kan också tillägga att det finns tecken på äggläggnings aktivitet i sköldpaddsrummet. Det är Hurma som har visat små tecken på att vara gravid. Men det är inte säkert ännu, det kan hända att hon bara försöker visa för Miira att hon står högre i rang. Gravida sköldishonor brukar bestiga andra honor, precis som hanarna gör, i slutet av graviditeten. Men dom kan också göra det för att göra upp om rangordningen.
Det är också andra arter som håller på att försvinna från mitt akvarium. Kilfläcksrasbororna som var 8 från början finns det bara en kvar av och det samma gäller riotetrorna som faktiskt var 30 stycken när dom kom. Av dom svarta fantomtetrorna och neontetrorna finns det ännu små stim kvar av.
Guppyna lyckades jag också nästan utrota, eller det skötte dom så bra själva pga av inavel. Men sen kom mellan dottern med fyra nya fräscha honor till mej och idag har det fötts åtminstone 10 stycken små guppy-yngel. Troligtvis och förhoppningsvis var dom gravida redan när dom anlände. Jag har några små skabbiga hanar kvar av egen "uppfödning" men jag har inte sett att dom skulle visa något större intresse för honorna. Inavel tycks påverka på både storlek och livslängd hos guppyna, men också konsten att föröka sej.
Nu låter det som om det var nästan tomt i akvariumet, men det är det minsan inte. Svärdbäraren är kvar och har förökat sej ganska kraftigt den sista tiden. Det vimlar av små och lite större svärdbärarbarn. Jag har ett par gamla stora svärdbärare, en hane och en hona som har varit med från början. Men dom är båda sterila. så jag har köpt in nya honor och fått hanar från dotterns akvarium och dom har förökat sej. Det är bara en bråkdel av ynglen som jag lyckas få syn på i tid, innan dom blir uppätna, och flyttade till baby bassängen men det räcker till. Det konstiga är att alla yngel verkar vara hanar. Så jag får fortsätta med att byta dom mot honor i djuraffären. Men det passar mej, för då undviker jag att inavla dom också.
Kan också tillägga att det finns tecken på äggläggnings aktivitet i sköldpaddsrummet. Det är Hurma som har visat små tecken på att vara gravid. Men det är inte säkert ännu, det kan hända att hon bara försöker visa för Miira att hon står högre i rang. Gravida sköldishonor brukar bestiga andra honor, precis som hanarna gör, i slutet av graviditeten. Men dom kan också göra det för att göra upp om rangordningen.
Söndagsrapport
Pixel har ny frisyr. Vi klarade inte av tovorna längre och nu är han nerklippt i terrierfrisyr, rakade öron och svans, mustasch, kortklippt på kroppen med lite längre päls på benen. Han stod och morrade åt sin egen spegelbild, så annorlunda ser han ut.
Om tre veckor är det Cypern som gäller. Nedräkningen har börjat, passet är förnyat och jag längtar. Det känns skönt att planer för sandaler och shorts, istället för att klä på sej vinterhalare och vinterskor med broddar.
Sköldisgänget
Ett litet gäng sköldisar är vakna.
Idag serverades det färsk mat och då vill alla vara med. Dom dagar då det serveras torkad mat är det bara Hurma som kommer fram.
Lilla My
Miira
Och ständigt hungriga Hurma
Idag serverades det färsk mat och då vill alla vara med. Dom dagar då det serveras torkad mat är det bara Hurma som kommer fram.
Lilla My
Miira
Och ständigt hungriga Hurma
Hund- och fiskaktivering
Eftersom halkan och snön håller mej och Pixel inne stora delar av dagen så behövs det lite annat att pyssla med. Gömda korvbitar är roligt att lukta sej fram till och det blir man som hund trött av. Igår lånade vi en aktiveringsleksak av Nellie.
Nellies taktik för att komma åt godbitarna är att våld löser allt, men Pixel tar det lite lugnare. Han försökte puffa och knuffa på kopparna för att dom skulle flytta sej, men i just den här leksaken behöver man använda munnen för att lyfta upp dem. Dom sitter så pass djupt och tajt att knuff och puff inte fungerar. Skivorna i tornet skall man bara dra ut så faller godbitarna ner genom ett hål. Pixel tycker det är otäckt när det skramlar när han drar ut skivorna och dom trillar ner, så han var mycket försiktig på den biten av uppgiften också.
Istället försökte han sitta, ligga och ge tass till leksaken, men inte heller då ville den ge godbitarna ifrån sej.
Om man lägger sej ner och inte låtsas bry sej om den då. Nej det fungerade inte heller.
Om man stirrar på den då, trillar godbitarna ut då? Nej. Han provade också att skälla på den, prata med den lite försiktigt och att sätta sej framför den och gny. Men nej, det gällde att jobba på själv. Till sist kom han nog åt nästan alla godbitar. En blev kvar och han gick och blängde argt på leksaken som stod mitt på golvet hela dagen.
Malungarna i akvariet som har blivit ganska många och stora och som snart skall flytta till en djuraffär har också jobbat på med sin aktiveringsleksak...
... en bit zuccini som hålls nere på bottnet med hjälp av en sked. Jag försöker nu hindra malarna från att föröka sej mera genom att ta bort deras stubbar där dom har gjort sina bohål. Pappa mal håller till under en liten stubbe som är så hård att han inte får till något bohål. Jag brukar jaga bort honom därifrån när jag städar akvariet, men ändå lyckas han med att skydda något litet yngel nu och då. För antalet malungar bara ökar hela tiden, men inte med 100 stycken i gången som det lätt skulle gå om han fick pyssla på i fred i sitt bohål.
Nellies taktik för att komma åt godbitarna är att våld löser allt, men Pixel tar det lite lugnare. Han försökte puffa och knuffa på kopparna för att dom skulle flytta sej, men i just den här leksaken behöver man använda munnen för att lyfta upp dem. Dom sitter så pass djupt och tajt att knuff och puff inte fungerar. Skivorna i tornet skall man bara dra ut så faller godbitarna ner genom ett hål. Pixel tycker det är otäckt när det skramlar när han drar ut skivorna och dom trillar ner, så han var mycket försiktig på den biten av uppgiften också.
Istället försökte han sitta, ligga och ge tass till leksaken, men inte heller då ville den ge godbitarna ifrån sej.
Om man lägger sej ner och inte låtsas bry sej om den då. Nej det fungerade inte heller.
Om man stirrar på den då, trillar godbitarna ut då? Nej. Han provade också att skälla på den, prata med den lite försiktigt och att sätta sej framför den och gny. Men nej, det gällde att jobba på själv. Till sist kom han nog åt nästan alla godbitar. En blev kvar och han gick och blängde argt på leksaken som stod mitt på golvet hela dagen.
Malungarna i akvariet som har blivit ganska många och stora och som snart skall flytta till en djuraffär har också jobbat på med sin aktiveringsleksak...
... en bit zuccini som hålls nere på bottnet med hjälp av en sked. Jag försöker nu hindra malarna från att föröka sej mera genom att ta bort deras stubbar där dom har gjort sina bohål. Pappa mal håller till under en liten stubbe som är så hård att han inte får till något bohål. Jag brukar jaga bort honom därifrån när jag städar akvariet, men ändå lyckas han med att skydda något litet yngel nu och då. För antalet malungar bara ökar hela tiden, men inte med 100 stycken i gången som det lätt skulle gå om han fick pyssla på i fred i sitt bohål.
Neuropsykologisk rehabilitering
Första besöket hos neuropsykologen, som jag skall träffa en gång i veckan ett år framåt, är över. Första känslan var nog att det här kommer att bli bra. Man har träffat en hel del stolpskott under den här 11 år långa resan, men det här var minsann inget sådant. Bollen är redan i rullning på flera platser efter dom första 45 minuterna.
Bollen är också i rullning inne i min hjärna. Jag känner hur den slår emot skallbenet med otrolig kraft på lite olika platser, oftast bakom ögonen. Jag har HUVUDVÄRK, en elakare sort som ilar på i mitt huvud tom av en sväljning. Orsaker finns att välja av: 1. Ett försök till att tömma växthustaket på snö igår. 2. Flera nätter med mycket lite och orolig sömn. 3. Spänningar inför mötet med neuropsykologen idag 4. En veckas uppehåll i lymfterapin som ökar på svullnaden 5. Inflammation i/runt en kota i ländryggen som förosakar ilande smärta upp i huvudet pga för högt tryck. 6. Det är j..ligt halt ute och min hund vägrar att utföra sina stora behov på gården, vilket resulterar i korta men mycket ostadiga promenader längs en ishal landsväg.
Bollen är också i rullning inne i min hjärna. Jag känner hur den slår emot skallbenet med otrolig kraft på lite olika platser, oftast bakom ögonen. Jag har HUVUDVÄRK, en elakare sort som ilar på i mitt huvud tom av en sväljning. Orsaker finns att välja av: 1. Ett försök till att tömma växthustaket på snö igår. 2. Flera nätter med mycket lite och orolig sömn. 3. Spänningar inför mötet med neuropsykologen idag 4. En veckas uppehåll i lymfterapin som ökar på svullnaden 5. Inflammation i/runt en kota i ländryggen som förosakar ilande smärta upp i huvudet pga för högt tryck. 6. Det är j..ligt halt ute och min hund vägrar att utföra sina stora behov på gården, vilket resulterar i korta men mycket ostadiga promenader längs en ishal landsväg.
Fint besök
Yngsta dotterns katt Mymlan...
...Nellie som använde sin matte som dyna och ...
...Zoya har varit på besök idag.
Pälsskötseldag
Idag handlar det om hund. Alltid i slutet av veckan infaller för Pixel en förhatlig dag. Dom flesta veckorna handlar det vara om kloklippning och genomborstning av pälsen. Men sen alltid ibland så är det storrengöring som gäller. Och är man en långpälsad tovig pudel så är det ingen dans på rosor när matte börjar söka fram badhandukar, shampoo och balsam.
Badningen klarar vi av ganska bra enda tills vi kommer till den del då analkörtlarna skall tömmas. Det är så pinsamt så det finns inga yl eller gnyl som kan beskriva det hela. Sen när balsamflaskan tas fram är det bara njutning som gäller. Torkandet med handduk går också bra. Men sen börjar helvetet, när en blöt pudel blir upplyft på bordet för att bli fönad. Då verkar det nog mera som att jobba med en ekorre än en hund. Fönen är Pixels värsta fiende och han försöker klättra över mej från alla håll och kanter. Och att reda ut tovorna är inte heller roligt, då tar han både tänder och morrningar till hjälp för att komma undan. Men inget av det biter på matte, hon river och sliter i pälsen ändå tills varenda liten knut är borta.
Resultatet
En lite svårflörtad halvsur pudel. På bilden syns hans färgfel, de gråa fläckarna, tydligt. Det är dom som ställer till det med knutar och tovor. De gråa delarna av pälsen är av helt annan kvalitet än normal pudelpäls.
Favoritbollen får ändå den mest svårflörtade pudel att smälta.
Nytvättad pudel kan till och med ställa upp sej och stå fint om matte är tillräckligt snabb med kameran. Och är parkerad i rätt vinkel. Det är mycket som skall till för att få ett svart yrväder att fastna på bild. Det blev en hel del bilder på mattan eventuellt med en svart fläck i något hörn av bilden.
Här ser man Pixels lilla antydan till mustasch. Att klippa av morrhåren vid näsan är inget kul för en hund och när jag hittade bild och beskrivning på hur man kan lämna mustasch på pudlar så var jag inte sen att prova på. Herrn är inte annars så välfriserad i ansikter heller för tillfället så en ansiktsrakning står på listan till nästa pälsvårddag.
Nu sover mitt lilla svarta troll i min säng, snarkar gör han också. Det är påfrestande det här med pälsvård. Han drömmer säkert om att det är sommar och matte har rakat ner pälsen helt och hållet.
Badningen klarar vi av ganska bra enda tills vi kommer till den del då analkörtlarna skall tömmas. Det är så pinsamt så det finns inga yl eller gnyl som kan beskriva det hela. Sen när balsamflaskan tas fram är det bara njutning som gäller. Torkandet med handduk går också bra. Men sen börjar helvetet, när en blöt pudel blir upplyft på bordet för att bli fönad. Då verkar det nog mera som att jobba med en ekorre än en hund. Fönen är Pixels värsta fiende och han försöker klättra över mej från alla håll och kanter. Och att reda ut tovorna är inte heller roligt, då tar han både tänder och morrningar till hjälp för att komma undan. Men inget av det biter på matte, hon river och sliter i pälsen ändå tills varenda liten knut är borta.
Resultatet
En lite svårflörtad halvsur pudel. På bilden syns hans färgfel, de gråa fläckarna, tydligt. Det är dom som ställer till det med knutar och tovor. De gråa delarna av pälsen är av helt annan kvalitet än normal pudelpäls.
Favoritbollen får ändå den mest svårflörtade pudel att smälta.
Nytvättad pudel kan till och med ställa upp sej och stå fint om matte är tillräckligt snabb med kameran. Och är parkerad i rätt vinkel. Det är mycket som skall till för att få ett svart yrväder att fastna på bild. Det blev en hel del bilder på mattan eventuellt med en svart fläck i något hörn av bilden.
Här ser man Pixels lilla antydan till mustasch. Att klippa av morrhåren vid näsan är inget kul för en hund och när jag hittade bild och beskrivning på hur man kan lämna mustasch på pudlar så var jag inte sen att prova på. Herrn är inte annars så välfriserad i ansikter heller för tillfället så en ansiktsrakning står på listan till nästa pälsvårddag.
Nu sover mitt lilla svarta troll i min säng, snarkar gör han också. Det är påfrestande det här med pälsvård. Han drömmer säkert om att det är sommar och matte har rakat ner pälsen helt och hållet.
Efterlängtat inlägg
Jag vet att det är åtminstone en som väntar på det här inlägget. Vi har fått en ny familjemedlem.
Får jag lov att presentera fröken Miira. Hon hittade hit till mej genom ett diskret rop på hjälp i Herpetologiska föreningens facktidning. Jag som absolut har bestämt mej för att sköldpaddskvoten är fylld lovade genast att ta hand om henne ifall jag blev godkänd av hennes ägare. Och idag har hon flyttat in.
Miira har en spännande historia. Hon är insmugglad till Finland från Moskva någon gång i mitten på 80-talet. Som många andra sköldisar på den tiden har hon ätit havregrynsgröt och andra onyttigheter, och det har lämnat sina spår i hennes utseende. Miira skulle kunna vara Hurmas tvillingsyster, samma skavanker, samma färg och samma underbett. Ni kan tror att jag blev förälskad genast jag såg henne.
Och samma fräsiga humör. Hon är inte lättflörtad dam. Fatet med mat ratade hon, men oj vad härliga gömställen hon hittade i sin nya boning istället. Miira är trött eftersom det här är deras naturliga tid att dvala. Vi får se om inte hon också tar och flyttar in i kylskåpet med dom andra. Jag får bara lita på den förra ägaren att hon är helt frisk.
En till nykomling/hemkomling har jag också. Lilla My kom hem tillbaka efter en två år lång vistelse på Åland. Det gick tokigt för Lilla Mys tilltänkta pojkvän Spiken, han blev biten av en hund och avled av sina skador. Lilla My blev ensam och ägaren tyckte det var bättre att hon fick komma tillbaka till sina kompisar. Mysan flyttade bara snabbt från kylskåp till kylskåp så jag har inte tittat så noga på henne men det lilla jag såg så verkar hon att ha blivit en han. En namnändring kanske kunde vara bra, Snusmumrikt kanske.
En gammal bild på Mysan/Mumrik.
Och så ett på Hurma.
Får jag lov att presentera fröken Miira. Hon hittade hit till mej genom ett diskret rop på hjälp i Herpetologiska föreningens facktidning. Jag som absolut har bestämt mej för att sköldpaddskvoten är fylld lovade genast att ta hand om henne ifall jag blev godkänd av hennes ägare. Och idag har hon flyttat in.
Miira har en spännande historia. Hon är insmugglad till Finland från Moskva någon gång i mitten på 80-talet. Som många andra sköldisar på den tiden har hon ätit havregrynsgröt och andra onyttigheter, och det har lämnat sina spår i hennes utseende. Miira skulle kunna vara Hurmas tvillingsyster, samma skavanker, samma färg och samma underbett. Ni kan tror att jag blev förälskad genast jag såg henne.
Och samma fräsiga humör. Hon är inte lättflörtad dam. Fatet med mat ratade hon, men oj vad härliga gömställen hon hittade i sin nya boning istället. Miira är trött eftersom det här är deras naturliga tid att dvala. Vi får se om inte hon också tar och flyttar in i kylskåpet med dom andra. Jag får bara lita på den förra ägaren att hon är helt frisk.
En till nykomling/hemkomling har jag också. Lilla My kom hem tillbaka efter en två år lång vistelse på Åland. Det gick tokigt för Lilla Mys tilltänkta pojkvän Spiken, han blev biten av en hund och avled av sina skador. Lilla My blev ensam och ägaren tyckte det var bättre att hon fick komma tillbaka till sina kompisar. Mysan flyttade bara snabbt från kylskåp till kylskåp så jag har inte tittat så noga på henne men det lilla jag såg så verkar hon att ha blivit en han. En namnändring kanske kunde vara bra, Snusmumrikt kanske.
En gammal bild på Mysan/Mumrik.
Och så ett på Hurma.
