Smärtdagbok

Några bilder från mitt lilla växthus.







Det växer så det knakar.

Nu ska jag lägga in en sats frilandsgurkor till och imorgon reser jag till syster på Åland.

Eftersom man inte kan få flera timmar i dygnet och inte heller flera dagar i en vecka gäller det väl att ta tag i alla måsten och göra dem så att man sen får göra det som är roligt.

Så nu är akvariet storstädat, hittade två små guppy yngel som bonus för det hårda jobbet.

Jag har nu sluppit den fula gula hinken som stått på min arbetsbänk i ett år och fungerat som komposthink. En riktig komposthink med lock är införskaffat och monterat inne i skåpet under diskbänken.

Jag har lagt in ett ämbar gurkor till, dom har väntat på det i växthuset redan i flera dar. Men nåt slut på gurk tillväxten syns ännu inte och imorgon måste jag ta itu med tomaterna.

Sen fick jag ta itu med lillungens födelsedagspresent som hon borde ha fått i april och som egentligen var mitt vinterprojekt, men som bara inte har blivit färdigt.



Jag har stickat (i vintras) en yllefilt av alla små garn nystan (Novitas Sju Bröder) som har samlats i många år. Nu har jag virkat ihop längderna och fäst trådarna, så nu kan jag överräcka födelsedagspresenten bara ganska jämt 4 månader för sent. Filten är i storleken 150 x200 cm, så om de vilda färgkombinationerna är för vilda kan man stoppa in den i ett påslakan.

Om vädret vill så kan jag kanske presentera ett annat färdigställt projekt imorgon.

Jag har handlat för 10,35 euro idag, om man fyndar på loppis så behöver det inte bli så dyrt.

Mitt första fynd...



... en köttkvarn för 4,50 euro. Det här är en grej som jag har saknat många gånger, har för mej att jag nog har haft en till låns när ungarna var små. Nu ska det bli till och laga fiskbullar, mald lever och annat gott.

Följande fynd är en samling olika kaffekoppar som ska hänga på krokar jag har i köket. Där har hittills hängt dom här muggarna.



Nu i efterhand kan man fundera vad jag egentligen tänkte på när jag köpte dom för 8 år sen när vi flyttade in i vårt hus. Men det var väl så att när vi skulle flytta upptäckte jag att jag hade ett hiskeligt hopkok av diverse porslin. Och när huset var nytt och fint skulle ju också innehållet i skåpen passa ihop.

(Den svarta katten man ser i bakgrunden är en av dom många jag hade dille på att brodera på allt för några år sedan. Just den där svarta katten sitter på en gardin jag har sytt av ett gammalt lakan, ett loppisfynd det också.)  

Nu är jag tillbaka i hopkoket.



Tadaa, min nya muggsamling som egentligen är en samling koppar. Hos mej ska dom iaf användas som muggar. Jag har surfat och läst en massa inredningsbloggar den sista tiden. Vitt, vitt, vitt ska det vara och kanske lite blått. Mitt kök har alltid varit vitt och blått så jag har väl varit ganska modärn, utan att veta om det. Vitt och blått hade jag för mej att det skulle bli nu också, hade tittat lite på några koppar på återvinningen som jag hoppades på att skulle finnas kvar. Omaka koppar skulle det nog bli det hade jag klart för mej när vi åkte iväg. Kopparna jag tittade på förra gången fanns kvar, men dom var riktigt ordentligt fula kom jag på nu när jag såg dem igen. Så jag började rota och plocka, och så blev det den förhatliga fisfärgen (som vi kallar det) beige. Det enda blåa är några blommor på en kopp som egentligen inte passar ihop med dom andra men som jag bara måste ha. 



När jag stod i kassan och betalade såg jag att det var Kermansavis kopp med texten Äiti (mamma) på. En ganska dyr kopp att köpa som ny. 10 cent per kopp betalade jag. Vi är ganska många mammor som huserar här i huset ibland så vi får väl slåss om den koppen. Min dotter Jenny, en av mammorna, har reserverat den största baljan, den längst till vänster på bilden, som sin kaffemugg. Så då blir det väl jag och min mor som får slåss om mammamuggen. 

Burken det står gafflar i skall det få stå bestick i framme på bordet, hur många gånger hoppar man inte upp från matbordet för att söka ännu en gaffel eller ännu en någonting annat som man glömt när man har hafsdukat till vardags. 



Gafflarna som står i burken på bilden skall flytta ut i trädgårdslandet för att hålla i dom små lappar eller fråpåsar som jag markerar vad och var jag har sått med.

En glaskupa eller glasburk beroende på hur man vill se den köpte jag också för 10 cent. 



Har ingen aning om vad jag skall använda den till, men den är bara så fin så nog hittar den sin plats någonstans. Om inte till något annat så kan jag ju alltid torka dammet av den ibland. 

Så blev det några runda spetsdukar som jag ska ha till lite julpyssel kanske. Och en fin hemgjord gul tygväska som jag skall använda som handväska så länge som det ännu är lite sommar kvar.

 

Det enda inköp som inte är ett loppisfynd är en ny svärdbärarhane till akvariet. Mina många svärdbärarhonor är mästare på att förbruka slut på sina män. Jag tror det är Ludde nummer 4 som jag nu införskaffade till dem. Tidigare föddes det nästan bara hanar hos oss och jag hade problem med att bli av med dem för dom trivdes inte tillsammans. Men nu föds det bara honor och dom har blivit ganska många, troligen runt 30 stycken i lite olika storlekar. Det är väl mängden av dem som sliter ut hanarna så fort. Stackars Ludde nr 4, han vet ännu inte vad som väntar honom.

Det känns lite som höst i luften, usch. Sommarn får inte vara slut ännu.

När hösten kommer ska man ju lägga igång med att sylta, safta och göra inläggningar. Eftersom det finns sylt och saft i överflöd i allas källare och kylskåp så har jag idag försökt mej på något annat. Jag har gjort svartvinbärsgelé. Det blev en del klott och rådd. Jag har stänk av svartvinbärssaft överallt, på mina kläder och runt hela köket. Det berodde mest på att jag inte hade planerat någon plats att hänga upp silduken på. Så jag sprang omkring med silduken innehållande vinbärskoket med en bunke under, och försökte hitta något att hänga upp den i. Samtidigt rang telefonen också, så det blev lite extra bökigt. Men till sist hittade jag en krok som jag trädde genom hörnen på silduken.



Nu är gelén kokad och hälld på burk.



Det återstår att se om det blir någon gelé eller om det blir översötad svartvinbärssaft på burk istället. Det ville sej inte riktigt utan jag fick hälla i lite extra pektin, allt som jag hade hemma rättare sagt. Återkommer med information om resultatet när den sk gelén han kallnat.

Jag fick ett lass med gurkor och tomater av mamma idag, så det blev att rådda lite mera. Resultatet blev en stor hink med skivad inlagd gurka som lillungen skall avhämta.  



Och vad gör man av tomater i mängder? Jo, man försöker torka dem saltade med grovt salt på plåtar i ugnen efter att ha skalat dem.



Ifall försöket lyckas skall jag lägga in dem i olivolja tillsammans med torkad basilika och vitlöksklyftor.

Måste medge att diskmaskinen inte riktigt förmådde att svälja den mängd med disk jag har åstadkommit idag.

Och så några Amira bilder som nu har flyttat från dotterns kamera in i min dator.









Och så ett på Pixel som också fastnade på bild igår när vi väntade med kameran i högsta hugg på att Amira skulle kliva ur äggskalet.



Herrn ser lite hafsig och oborstad ut. Han är nu klippt i min egen tolkning av terrierklippning. Rakad svans, öron, tassar och ansikte förutom att han igen har mustasch. Jämnkort på kroppen och lite mera (oborstad) ull runt benen. Inga tovor än så länge. Hoppas vi har kommit över den värsta tovperioden så han kan få ha lite längre päls i vinter.

Och så till lyckan. Vi, Pixel och jag, ska få tillbringa en vecka till i syster Carinas bastukammare på Åland. Den 20 augusti åker vi. Den här gången är det mellandottern med sambo och hund som tar oss med på sin lilla semestertripp. Tidigare, innan jag hade Pixel, vågade jag åka iväg ensam. Först med färdtjänst till tågstation, sen tåg till Åbo och över med färjan till Mariehamn där någon var emot mej med bil. Det skulle säkert gå bra att åka så med Pixel också, men jag har hållit mej till att åka snålskjuts när någon annan åker över.