Tvärstopp
Jag har gått i flera dagar och funderat över det där fina inlägget som jag skall skriva här i min blogg. Varje gång jag går ut med hunden i skogen och har tid för lite tankearbete så har jag funderat på hur jag ska formulera mej och vad viktigt jag vill ha sagt. Men sen när jag kommer hem och sätter mej framför datorn och skall börja skriva så är det tvärstopp. Det är säkert någon bit som har lagt sej på tvärn ivägen för allt annat som vill ut. Orsaken är kanske att här händer allt för mycket och min stackars hjärna som annars heller inte går på full kapacitet mera inte bara orkar med.
Som många säkert vet så skall jag bli mormor (jippiii) i början av april, vilket betyder att jag blir av med min personliga hjälpare (dottern) för en tid. Mellandottern tar över hennes roll under mammaledigheten, men det blir i alla fall förändringar i dom invanda rutiner som vi har arbetat in. Och förändringar är inget som passar mej.
Hundvalpen som nu har hunnit bli fem månader är det bästa som har hänt mej på länge, men oj vad han tar tid och kraft. Han bor nu permanent hos mej och vi har redan fått till en hel del dåliga vanor. Såna som att skor, vantar och mössor är till för att bita på, så också mina byxben och händer. Sängen är den absolut bästa stället att gosa på osv osv.
Jag har för tillfäller 9 stycken sköldisungar i olika storlekar, från små till mycket små, som alla skall ha ett nytt bra hem att flytta till. Dom är alla så gulliga där i sitt terrarie men det är inte alltid som kontakten med eventuella köpare är så där smärtfri, lugn och bra som man skulle önska. Det är heller inte alltid lämpligt att börja med att meddela vilt främmande människor att jag har en hjärnskada som gör att jag har en del problem med att kommunisera.
Jag träffade också min neurolog några dagar före julen och han har skrivit nya utlåtanden för ansökan om sjukpension, rehabilitering och allt möjligt annat. En massa papper är nu ifyllda och skickade hit och dit och nu har den oändliga väntan börjat på resultatet av pappersarbetet.
Ett svar är redan säkert, jag kommer att få ett permanent invalid parkeringslov, en arbetsvinst redan det. Den processen påbörjades för snart 2 år sedan, men fastnade på att ingen kunde fastställa min skadegrad. Neurologen gjorde nu det och skadegraden ligger nu på 14 av 20 möjliga. Det kan ännu hända att den justeras uppåt.
Hej, det kom ut någon text, inte som jag hade tänkt mej, men något i alla fall. Bitet måste ha rört på sej.
Alla GNYu are som är inne här och läser och kommenterar!
Tack för alla kommentarer. Jag läser era bloggar dagligen och skulle gärna skriva kommentarer, men krafterna och hjärnkapasiteten räcker inte alltid till. Men ni är alla i mina tankar dagligen. Tack för att ni finns där.
Många kramar till er alla.
Som många säkert vet så skall jag bli mormor (jippiii) i början av april, vilket betyder att jag blir av med min personliga hjälpare (dottern) för en tid. Mellandottern tar över hennes roll under mammaledigheten, men det blir i alla fall förändringar i dom invanda rutiner som vi har arbetat in. Och förändringar är inget som passar mej.
Hundvalpen som nu har hunnit bli fem månader är det bästa som har hänt mej på länge, men oj vad han tar tid och kraft. Han bor nu permanent hos mej och vi har redan fått till en hel del dåliga vanor. Såna som att skor, vantar och mössor är till för att bita på, så också mina byxben och händer. Sängen är den absolut bästa stället att gosa på osv osv.
Jag har för tillfäller 9 stycken sköldisungar i olika storlekar, från små till mycket små, som alla skall ha ett nytt bra hem att flytta till. Dom är alla så gulliga där i sitt terrarie men det är inte alltid som kontakten med eventuella köpare är så där smärtfri, lugn och bra som man skulle önska. Det är heller inte alltid lämpligt att börja med att meddela vilt främmande människor att jag har en hjärnskada som gör att jag har en del problem med att kommunisera.
Jag träffade också min neurolog några dagar före julen och han har skrivit nya utlåtanden för ansökan om sjukpension, rehabilitering och allt möjligt annat. En massa papper är nu ifyllda och skickade hit och dit och nu har den oändliga väntan börjat på resultatet av pappersarbetet.
Ett svar är redan säkert, jag kommer att få ett permanent invalid parkeringslov, en arbetsvinst redan det. Den processen påbörjades för snart 2 år sedan, men fastnade på att ingen kunde fastställa min skadegrad. Neurologen gjorde nu det och skadegraden ligger nu på 14 av 20 möjliga. Det kan ännu hända att den justeras uppåt.
Hej, det kom ut någon text, inte som jag hade tänkt mej, men något i alla fall. Bitet måste ha rört på sej.
Alla GNYu are som är inne här och läser och kommenterar!
Tack för alla kommentarer. Jag läser era bloggar dagligen och skulle gärna skriva kommentarer, men krafterna och hjärnkapasiteten räcker inte alltid till. Men ni är alla i mina tankar dagligen. Tack för att ni finns där.
Många kramar till er alla.
Ett nytt liv
Här är ett av resultaten av den sista äggkullen från 2008. Ett framben och lite av skölden på lilla Kiara 11 gram. Damen har nog nu klivit ur ägget helt och hållet. Men det är lika svårt att få små sköldisungar på 11 gram att fastna hyggligt på bild som det är att få en svart studsande pudelvalp att göra det.
Jag tror jag måste byta namn på min blogg, inte handlar den ju alls om smärta mera utan om djur och om att föra papperskrig mot myndigheter. Och så hoppas jag att också papperskriget skall ta slut. Har funderat på att trycka en T-skjorta med texten: Ge mej pension och låt mej sedan vara ifred. Jag har hittat en ny mening med mitt liv! Den skall jag ta på mej varje gång jag går in på FK för att lämna in något nytt papper.
Pappersonsdag
Nu är jag på gång igen med mina ansökningar. Har suttit hela dagen med mina döttrar och fyllt i papper till vår FK. Känns ganska onödigt eftersom jag vet att min egen uppfattning om min sjukdom inte betyder något när besluten görs. Det är vad som står eller inte står i läkarutlåtandet som är det viktiga. Men ändå vill FK har många papper med långa utredningar och haranger om samma sak lite från olika håll frågat. Det är ungefär som om dom provar om man kanske ljuger och inte kommer ihåg vad man svarade på föregående fråga. Men nu har jag i alla fall ansökt om invalidpension och handikappbidrag på nytt. Så nu får jag snällt sitta ner och vänta 3-5 månader igen på att få svar på mina ansökningar. Men nu har jag blivit så mycket klokare att den här gången kopierar jag varje papper jag skickar in ifall jag igen skall göra om samma jobb en tredje gång. Börjar bli smått pessimistisk vid det här laget, eller kanske det heter realistisk.
Annars går dagarna åt till att promenera med hunden. Vi har kommit igång ordentligt och går två rundor på ca 3 km om dagen. Hunden springer lös, så han går betydligt längre än jag. Han hinner vända om och komma och kolla flera gånger om jag hinner med och var jag blev. Men framåt går det. Mellan rundorna är det några timmar sömn som gäller. Så något annat hinner jag inte med och därefter ser det också ut i hushållet. Men just nu är det hunden som är viktigast efter familjen förståss. Och motionen och glädjen av att kunna röra på sej.
Annars går dagarna åt till att promenera med hunden. Vi har kommit igång ordentligt och går två rundor på ca 3 km om dagen. Hunden springer lös, så han går betydligt längre än jag. Han hinner vända om och komma och kolla flera gånger om jag hinner med och var jag blev. Men framåt går det. Mellan rundorna är det några timmar sömn som gäller. Så något annat hinner jag inte med och därefter ser det också ut i hushållet. Men just nu är det hunden som är viktigast efter familjen förståss. Och motionen och glädjen av att kunna röra på sej.
