Smärtdagbok

Idag har jag som vanligt på tisdagar börjat dagen med en stund i varmvattenbassängen. Det blev inget mer än att flyta omkring lite stilla, för det känns som om mitt högra skulderblad skulle ha växt ihop med min högra lunga inatt. Det är väl inget farligt men det känns så obehagligt när det river till i hela bröstkorgen när jag rör armen. Så jag tar det lite lungt idag. Imorgons skall jag träffa min fysioterapeut, så jag hoppas att han kan göra något åt låsningen.

Vågen i simhallen sade något som jag inte riktigt tyckte om, igen hade det kommit ett kilo till smygande utan att jag har märkt något. Jag tycker att jag äter så hälsosamt och förnuftigt, men ändå så säger vågen att jag äter för mycket eller rör på mej för litet. Troligtvis det senare. Det blir inte så mycket motion när det river här och snurrar där och jag alltid är beroende av att någon annan skall följa med mej ut och promenera eller utöva någon annan form av motion. Sedan jag för 1,5 år sedan fick diagnosen keliaki och började med glutenfri kost ökar jag långsamt i vikt hela tiden. Troligtvis för att jag nu kan ta till godo den näring jag får i mej, som tidigare då tarmslemhinnan var irriterad bara åkte rakt igenom.

Hundvalpen är ännu också för liten för att motionera några längre sträckor. Ett varv runt huset räcker till för honom.  Han är förståss så liten att man kan stoppa honom i fickan och gå på promenad med honom. Tänkte ladda upp en bild på honom, men han ser bara ut som en svart liten boll på alla bilder jag har tagit.  Enligt svärsonen är det en skam för riktiga hundar att kalla honom för hund, han liknar mera en råtta. Och låter som en fiskmås när han gnäller, så ett av namnförslagen har varit Måzart. Idag heter han Albus, få nu se vad det blir sen på riktigt. Vi hinner ändra oss många gånger ännu innan vi riktigt hinner lära känna honom och ser vem han är.

Jag träffade min "sklerodermi" läkare i förra veckan och fick en massa bra svar på alla mina frågor. Hon undersökte mina angripna ställen och tyckte att det så lite bättre ut än i våras. Jag har använt stark kortison salva i kurform + solbadat alltid när solen har visat sej. Huden har blivit lite mjukare på dom ställen där sjukdomen ännu inte har hunnit slå till riktigt ordentligt. Nu skall jag fortsätta med kortisonsalvan i 3 veckors kurer och gå på solarium en gång i veckan för att förhindra att sklerodermin sprider sej. De ställen där den redan har hunnit förstöra både muskler, fettvävnad och hud kommer aldrig att bli bra igen, men det skall gå att förhindra att den sprider sej. Min hud är mest angripen vid ländryggen och runt höfterna. Därifrån kommer också smärtan i just ländrygg och höfter eftersom den skadade ärriga vävnaden stramar runt lederna och det hela tiden också är en inflammation på gång i den skadade vävnaden. Nu känner jag att också områdena runt mina knän och mina händer är angripna av sjukdomen, men jag hoppas att kortisonet och solljuset skall hjälpa så jag blir av med den smärtan och stelheten. Jag har tidigare inte kunnat skilja på vilken smärta som kommer av de skadade nerverna och diskbråcket i nacken och vilken som kommer av sklerodermin. Men nu när kortisonet dämpar inflammationen runt lederna och smärtan i höfterna nästan är borta under de tre veckor jag använder salvan har jag också lärt mej att känna igen sklerodermi smärtan runt andra leder. Om sklerodermin har spridit sej till olika inre organ har jag ännu inget svar på men jag har varit på laboratoriet och tagit en massa olika blodprover som skall ge svar på den frågan. Så nu väntar jag på att ett brev med svaren skall dimpa ner i postlådan.

Väntar också på svar om vår FK skall godkänna mitt läkarintyg för sjukledigt fram till den 31.4.2009 eller om jag igen skall behöva anmäla mej som arbetslös arbetssökande. Har nu varit "sjukskriven" från den 8.9 men ännu inte fått något besked om sjukdagpeng från FK. Dom tycker säkert att vi ska leva på frisk luft och solsken så länge dom vänder på mina papper på nåt kontor. Har också min överklagan på det negativa beslutet om min invaliditetspension som ligger på nåt skrivbord i FK sedan 20 månader tillbaka. Senast jag hörde något om det för över en månad sen så hade jag faktiskt blivit tilldelad en handläggare, men sen blev det stopp i maskineriet igen. Ingen brådska i den instansen inte.

Jag har redan i några veckor drömt om lite egen tid för mej själv utan hela långa släkten vid matbordet vid middagstid. Nu har jag lyckats. Receptet åtminstone hos oss var: Jag gjorde en stor kålgryta igår till middag och alla förutom en svärsonskandidat som föredrog sin egen mammas mat så bänkade sej döttrarna med släp vid middagsbordet. Maten smakade bra, utom för min gravida dotter som inte riktigt gillade kålen. Men när alla ätit färdigt fanns det ännu ganska mycket kålgryta kvar, eftersom mängden var väl tilltagen, så jag passade på att meddela att idag är det uppvärmd kålgryta som gäller till middag. Av någon konstig anledning så åt jag middag helt för mej själv idag, vilket också betydde att jag fick gå och lägga mej och sova några timmar efter att jag kom hem från fysioterapin på eftermiddagen.Lyckades sova mej genom 12 samtal på mobilen plus ett sms. Mobilen låg i handväskan i andra ändan av huset så jag hörde den inte ens. Vilken lyx efter att ha haft hela kånkarånkan plus deras kompisar hängade här hemma hela dagarna hela förra veckan när det var höstlov från skolorna. Jag har ett otroligt stort behov av att vara ensam.

Mina älskade barn, barnbarn och djur har hindrat mej från att trilla ner i diket den senaste veckan. Jag har helt enkelt inne haft tid att ligga i något dike. Kaninen Snickers som nu har blivit kasterad har fått en flickvän. Hon heter Kajsa och är världens sötaste lilla kanintjej. Bild kommer bara jag hittar min kamera som är ute och reser i någon av döttrarnas handväska. Sköldpaddshonorna har äggläggningstid och beter sej lika oförutsett lustigt som havande kvinnor. En av honorna vägrar lägga sina ägg om hon inte får göra det liggande på min mage och en annan far omkring i sin låda som en rabiat pansarvagn. Två av sköldisungarna skall flytta till nya hem snart vilket också medför en massa extra mejl, telefonsamtal och textmeddelanden.

På tisdagen skall jag få svar på mina blodprov som förhoppningsvis skall kunna ge svar på om sklerodermin har spridit sej till andra organ än huden. Jag har träff med min psykolog genast efter ringtiden till reumatologen, till all tur.