Smärtdagbok

Idag har det inte hänt så mycket. En föreläsning och lite vattengymnastik. Annars har det bara varit vila, vila och mera vila. Maten har till och med varit mera ätlig än vanligt. Kanske det beror på att det är veckoslut och det lagas mat till en mindre mängd människor. Många åker hem över veckoslutet, det skall jag också göra nästa veckoslut.

Idag har jag fått svar på en hel del frågor som uppstod efter den förra perioden här. Jag fick nog långa utförliga utlåtanden hemsända, men energin har aldrig räckt till att ens läsa igenom dem, än mindre försöka ta reda på vad som egentligen menas med texten. Om jag nu lyckas få nerplitat allt det som jag vill så är det varning för långt inlägg. Blir det inte långt så vet jag att det är hjärnskadan som igen en gång har vunnit över viljan.

Under min träff med talterapeuten idag började vi med en uppgift om "social kompetens" (hittar inget bättre ord) Det här gör vi för att jag själv anser mej vara osocial eftersom jag inte mera klarar av att komunicera så som jag har gjort tidigare. Meningen med uppgiften är att vi skall göra listor över vad jag är bra och dålig på i sociala tillfällen. Det som jag är dålig på skall vi sen försöka hitta något sätt att kompensera eller träna upp (tredje listan). Den fjärde listan blir sedan dom olösliga problemen.

Eftersom den här uppgiften är abstrakt klarar jag inte av att göra den själv, utan min talterapeut fungerar som min sekreterare och "hjärna". Jag skall offentliggöra resultatet här när uppgiften är klar.

På eftermiddagen hade jag träff med neuropsykologen. Hos henne gick vi igenom resultaten på de neuropsykologiska tester som gjordes när jag var här senast för två år sedan. Då gjordes ett batteri med tester som visar att min intelligens ligger över medeltal, men alla uppgifter som kräver minne, koncentrationsförmåga och snabbhet ligger långt under medeltalet. Jag har en fint gjord skylt, som jag kan använda mej av tex om jag besöker en läkare som jag inte har träffat tidigare, som kort beskriver mina svårigheter med att kommunicera. Den första meningen på skylten är att hjärnskadan inte är ett förståndshandikapp. Men ändå så tolkar jag mej själv som korkad och trög. Ja, trög är jag väl eftersom jag är så långsam, men inte korkad. Nu måste jag lära mej själv att se på mitt hjärnskadade jag på ett nytt sätt. Det behövs en hel del träning till det kan jag tro.

Hos neuropsykologen har jag också fyllt i en blankett över hur ofta jag glömmer namn, ord, min grejer och sånt. Det var ganska enkelt, det blev ett kryss på alternativet Flera gånger dagligen nästan på alla frågor. Nu är det meningen att mina närmaste skall fylla i samma blankett för att få en ordentlig översikt över hur minnesproblemen påverkar vardagen. Nödvändigt!!!!!

Neuropsykologen gör också upp en fin strategi över hur vi skall kunna bevisa för försäkringsbolaget att jag har en hjärnskada (som hittills inte har synts på röntgenbilder) och att den kommer från olyckan. Borrelian kommer kanske att försvåra och möjligtvis omöjliggöra den här proccesen, men vi skall försöka. Strategin kommer att innehålla ny magnetröntgen av hjärnan (möjligtvis en traktografi, som ännu används bara i forskningssyfte), ny uppföljande undersökning av en psykiater som jag har träffat för några år sedan och nya syntester hos en neuro-oftamolog. En utvärdering av en neurokirurg över den misslyckade operationen som ledde till syrebrist i hjärnan finns också med på listan. 

Lite avslappnande skoj har jag också hunnit med idag. En kort promenad, vattengymanstik i terapibassängen och restaurang midddag med gubben har funnits med på schemat. Maten här är som jag redan nämnde ingen höjdare, så Vesa skämmer bort mej med att ta mej med ut och äta på kvällarna om han inte jobbar. Det är ganska konstigt att det skall behövas en sjukhusvistelse för att vi två skall kunna ha lite kvalitetstid på tumanhand.

Jag vann över hjärnskadan idag!!!!! Det blev ett ganska långt inlägg.

Idag har det rullat på enda sen morgonen. Jag har träffat socialarbetaren, talterapeuten, fysioterapeuten, neuropsykologen och min neurolog. Nu bara snurrar det i huvudet av allt.

Det har gjorts upp en massa planer för hur rehabiliteringen skall framskrida. Det finns planer på ett besök hos en neuro-oftamolog för att reda ut mina synproblem noggrannare, en massa papper från olika instanser är beställda, jag skall kanske på en ny hjärn MRI som möjligtvis kan ge närmare besked om hur skadorna ser ut i hjärnan (helt onödigt för mej, men kanske användbart i striden med försäkringsbolaget), min sväljreflex skall  undersökas närmare och en massa annat som jag inte ens minns.

Fysioterapeuten har idag testat styrkan i mina händer, jag hade bättrat på styrkan i den vänstra (skadade) handen riktigt ordentligt :) Jag har också bättre koll på i vilken ställning jag har mina armar och ben än för två år sedan när jag testades förra gången. Då var det främst fingrarna jag inte hade någon koll på och nu var allt helt normalt. Om jag förstod rätt så har det med balansen att göra, så nu får jag igen vara glad för att jag har Pixel som håller mej igång och som har förbättrat min balans.

Till sist en bild på utsikten från min balkong.

Nu har jag anlänt till rehabiliteringen i Helsingfors. Datorn fungerar mycket bättre här en där hemma i skogen. Till och med Hotmailen öppnas här, det har den inte gjort hemma efter att jag installerade om datorn.

Om 20 minuter börjar mitt program, först lunch och sedan en träff med fysioterapeuten och senare på eftermiddagen en träff med neuropsykologen.
 
Igår började jag en fem veckor lång antibiotikakur för borrelian och efter det skall jag ännu få antibiotikan iv i tre veckor. Det var min särbo som lade sej i och styrde upp det hela. Han tyckte inte heller att jag skulle vänta på att få påbörja antibiotikan i många veckor. Var på laboratoriet igår för att ge ett blodprov före jag påbörjade kuren. Sen skall det tas ett till innan iv kuren påbörjas och ett efter att kuren är slut. Så nu verkar allt vara under kontroll.

Idag fick jag besked att jag har borrelia också. Nu fick jag välja mellan och skjuta upp rehabiliteringsperioden och påbörja antibiotika kuren genast eller att skjuta upp antibiotika kuren tills jag kommer hem från rehab. Jag valde att låta antibiotikakuren vänta. Så den 15 juli skall jag infinna mej på den sjukhusanslutna hemvården i Ekenäs för att få den första dagsdosen, Och så rullar det på i tre veckor, när semestrarna tar slut den 27 juli skall det komma hem personal som ger antibiotikan. Tills det skall jag ta mej till Ekenäs en gång om dagen, 40 km enkel väg. Så det blir en hel del sittas i bilen. Suck

På Nisses önskan lägger jag in en bild på Pixel med tratt som ligger på mej.

Igår döptes mitt andra barnbarn, Ebba Linne Alexandra, så här kommer några bilder från dopkaffet också.

Först Ebba i moster Nillas famn (det enda lyckade kortet som är taget med min kamera)


Och så ett på mej med barn och barnbarn. Naturbarn allihopa eftersom ingen har haft förstånd att lägga strumpor på fötterna när man går på fest.

Jag är trött och samtidigt uttråkad idag. Pixel blev kastrerad igår så vi försöker hålla oss lite lugna idag. Han var trött och groggisg igår hela dagen och låg bara och sov, men inatt räckte inte sömnbehovet till mera och han hade ont också. Han skulle sova med mej för att jag skulle ha koll på honom att han inte kommer åt att slicka såret. Det där med tratt på huvudet gick inte alls, han stod bara som en ledsen tjur med huvudet hängande och vägrade att ens flytta på sej om jag lade tratten på honom. Så jag täckte såret med en kompress och klädde på honom barnbarnets trosor för att jag iaf skulle vakna om han försökte komma åt och slicka sej. Sovande blev det inget av han bara kastade sej av och ann hela natten och ylade ibland av smärta. Efter att han fått värkmedicin lugnade han sej för en stund och så började han om igen. Vid sjutiden i morse klädde jag på honom tratten för att ens få sova lite, men då kom han på att han kan ligga på mej med tratt och allt, så det blev inget av det sovandet heller. Nu har han lugnat sej och vi har sovit flera timmar på dagen båda två.

Att hålla oss stilla är ingen grej för oss heller, långpromenader ska det ju vara. Så nu kom jag äntligen mej för att ta ut kameran i trädgården. Men det finns inte så mycket som blommar just nu.

Syrenerna har nästan blommat färdigt. Men oj så dom har blommat i år, när det regnade blev grenarna så tunga av blommor att dom nästan låg på marken.



Några blommande blommor







Lite grönt





Min ampel tomat



Granen och tallen har ett bra år i år. Jättelånga årsskott.

Nu äntligen skall jag iväg på min 3 veckors rehabiliteringsperiod. Den 24 juni skall jag åka iväg och är tillbaka hemma den 14 juli. Semester kanske, knappast, minns hur j...a jobbigt det var förra gången, men samtidigt hur många färdigheter jag hade i bagaget med mej hem för att kunna leva så normalt som möjligt med min hjärnskada. Och nu skall det fyllas på med nya färdigheter och tips.

Lite tråkigt är det också att åka iväg. Eller egentligen mycket tråkigt, för jag skulle ju semestra en vecka hos min väninna på Åland. Nu blir den semestern uppskjuten på obestämd tid. För när jag kommer hem från rehabiliteringen kommer kläckningen av årets vårägg att börja. Beräknade tiden för dom 5 första är den 15 juli så jag hoppas att ingen har allt för bråttom att komma ut i stora världen. 12 små "sköldpaddsgrodder" ligger det nu i kläckaren och flera verkar det vara på väg.

Jag kommer att ner packa datorn och ta med mej den när jag åker iväg. Med god tur kommer mitt mobila bredband att fungera med full hastighet i Helsingfors, något den minsann inte gör här på landet.  Förhoppningsvis skall jag också ha mera tid att blogga där. Nu är det djuren och trädgården som äter all min tid.

Tack för alla kommentarer.

Mellandottern blev student på lördagen och den ymgsta dottern gick ut högstadiet. Vädret var på vår sida och vi kunde fira ute i trädgården. Folk kom och gick hela dagen. Smörgåstårtor, söta tårtor och champange hade god åtgång. till all tur hade jag utomstående kökshjälp och behövde bara umgås med gästerna.

Söndagen gick åt till att vila, igår skulle tre sköldisungar levereras och idag har jag igen försökt få någon kontroll över bykhögar och kylskåp som är fulla med diverse byttor med konstiga rester i. Så fort jag lägger ner huvudet på dynan för att vila lite så somnar jag igen. Om jag stressade på i två veckor före festen så kommer jag troligtvis att sova i två veckor nu. Den stora tröttheten trillade över mej igen.