Smärtdagbok

Att jag uppdaterar bloggen så här ofta måste betyda en sak. Jag är uttråkad. Det har blivit för många dagar i sängen, det finns inga mera TV program att se på datorn. Det har blivit en högdos av Svaleskär, Gynekologen i Askim och Solsidan. Nu får jag väl övergå till Mumin eller något annat barnprogram som det finns otaliga avsnitt av. Att läsa fungerar inte mera så bra att det skulle vara någon njutning i det. Borde iväg till optikern för en syngranskning och få mina glasögon uppdaterade. Det skulle ha varit den här veckans projekt, men istället ligger jag här och hostar.

Jag var iväg med Pixel på lydnadsträning igår. Testade först här hemma med att ta en tur till kaninerna, en tur till postlådan och en tur ut med komposten. Och jag klarade av det utan att hosta ut lungorna efteråt. Så påpälsad som om det var -20 grader kallt vågde jag mej ivög med Pixel. Det fungerade mycket bättre att ha honom på höger sida, tänk att ingen kommit på det förrut. Tränaren menade att jag till och med skulle kunna tävla i lydnad fastän han går på högra sidan. Men så högt satsar vi inte. Meningen med lydnadsträning, i det här skedet åtminstone, är att han skall kunna gå i koppel utan att dra. Det kan han också om det är någon annan en jag som håller honom. Men han är inte van att jag ställer såna krav på honom. Jag går ju mest i skogen och då springer han alltid lös. I vinter har snön satt stopp för våra skogspromenader och då har hans oförmåga att gå i koppel ställt till med problem.

Idag har jag varit till labben och lämnat nya blodprov och nu väntar jag på att läkaren skall ringa om svaren. Jag är inne på min sjätte dag med antibiotika. Bättre har det väl blivit men inte riktigt i den takt det brukar. Så det verkar som om antibiotikan inte riktigt biter på den ilskna basilusk som har angripit mej.