Smärtdagbok

Det blev två plåtar torkade äpplen till idag och några burkar äppelsylt. Och en hundpromenad i skogen. Pixel ansåg att det var något farligt i skogen idag och höll sej hela tiden nära mej. Troligtvis kände han vittring av björnarna. Vanligtvis far han omkring som en vettvilling i skogen. Gör långa utstickare för att sedan komma tillbaka och kolla upp var jag är, men ibland är det som idag att han inte släpper mej ur sikte för en sekund ens. När vi sen vänder om för att gå hemåt igen studsar han omkring av glädje. När han beteer sej så här brukar våra promenader inte bli så långa, jag måste ju lita på honom om han anser att det är farligt. Inga björnar träffade vi på idag, men nog spår från hennes myrstacksräder i våras. De flesta myrstackar som björnen utplånade i våras är uppbyggda igen av flitiga myror, men den här har dom övergivit.



Pixel blev klippt, badad och fönad igår och han såg faktiskt ut som en pudel för en stund, men det gjorde han inte i morse mera. Tur att han inte är någon utställningshund, det har han för mycket grått i pälsen för att vara. Han är bara min duktiga hjälte som försvarar sin klanttiga matte mot både björn och huggorm och tar mej ut på promenader som jag annars inte skulle klara av. Och han duger precis som han är med tovor och allt.

Jag fick ett trevligt samtal igår från min handläggare på handikappcentret inom vårt kommunsamarbete Lost. Där har dom varit lost ganska länge nu, men nu har jag äntligen beslut om 40 timmars personlig assistent i veckan. Ansökan om det är gjord i januari, men bättre sent än aldrig. Finland fick en ny lag om just personliga assistenter from den 1.9.2009. Nu är det inte längre kommunerna som själv får göra beslut om dom anser sej ha råd att bekosta personliga assistenter till handikappade, utan det har blivit en rättighet för alla handikappade som behöver det.  Hur det ska fungera i verkligheten återstår att se, för det finns ingen utbildning som motsvarar behovet, lönen är dålig och det är svårt att hitta assistenter. Jag har haft tur som får ha min egen dotter som assistent. Det är heller inte mera tillåtet, enligt samma lag, att ha en nära anhörig som hjälp, om det inte finns några starka själ för att det behöver vara så. Mina själ godkändes, kommunikationssvårigheterna och behovet av någon som bor tillräckligt nära och alltid kan ställa upp när det behövs, räckte till. Enligt den nya lagen har den handikappade också rätt till assistans 10 timmar i månaden för personliga fritidssysselsättningar. Kan tänka mej hur många sökande det skulle finnas till en tjänst som innehåller 10 timmars arbetstid/månad efter klockan 9 på kvällen för att hoppa i vaken och vinterbada under vintermåaderna och under resten av året är det ogräsrensning i blombänkarna eller dylikt som gäller. Nu är den delen inbakad i Jennys arbetstid och det fungerar bra. Från 2011, tror jag det var, kommer de 10 timmarna att bli 30 timmar i månaden.

Sov gott allihopa!