Smärtdagbok

Oj, vad jag har varit lat att skriva någonting här. Men nu är jag kanske igång igen. Det var mina sköldpaddor som fick mej att vakna till liv igen. Igår kom det alarm om en sköldpaddsunge i en zooaffär som far illa och där var vi bakom dörren imorse när dom öppnade och höll en föreläsning om sköldpaddsskötsel vilket slutade med att ungen följde med oss hem. Just nu är hon här hos mej, men bara som en mellanlandningsplats. Hon fortsätter sin färd till min dotter och sen när hon är fullständigt frisk förhoppningsvis vidare till ett bra hem.

Sen satte min ena sköldpaddshona igång med att lägga ägg sent igårkväll. Så nu har vi två ägg i kläckaren också.

Smärtproblematiken ökar allt eftersom tiden utan fysioterapi går. I nästa vecka på torsdagen har dom rehabiliteringsmöte om mej, så jag får snällt vänta ännu en vecka. Locket på Tramal-burken öppnas med allt kortare mellanrum. Och jag känner också att symptomen av hjärnskadan förstärks av att jag har mera ont och är mera trött.

Nu tog vintern slut, snön har regnat bort och det är plusgrader ute igen. Kvar blev det bara hal is som gör det ännu mera omöjligt för mej att röra mej ute.