Smärtdagbok

Nu har jag igen kontroll över mitt liv efter julen känns det som. Kan inte ens räkna hur mångte maskinen med byk som snurrar på, men många är det. Skulle jag inte ha torktumlare skulle jag aldrig klara av den här familjens tvätt. Fem stycken av mina sköldpaddor går för tillfället på tidningspapper och handdukar efter avmaskningen och allihopa har dom diarre av maskmedicinen. Så redan dom producerar en tvättmaskin med handdukar om dagen. Men jag ser en ljusning i den cirkusen också, tre sköldisar är färdig avmaskade och kan snart få torv-sand substrat i sin låda igen.  

Julgranen åkte ut och jag har dammsugt hela huset, så nu ska det ta slut på nysandet och kliandet i ögonen hoppas jag.

Jag tittade på ett dokument i TV:n om räddningspersonal som jobbar i Alaska på McKinley fjället. Dit vill också jag komma och klättra. Må det finns någon frivillig som skulle sponsorera min resa dit och dra mej uppför i rullstol eller pulka. Vilken upplevelse det skulle vara, men kanske jag måste sikta på något lite lättare. Eller är det nån som vill följa med kanske??? Skulle det inte vara en bra programide, följa med och filma ett gäng halta och lytta gnällspikar som skall ut och klättra i snöiga fjällen. Det gick någon serie om handikappade som tog sej genom djungeln i Syd Amerika här för en tid sen. Ja, nog kan man ju drömma och fantisera alltid.