Smärtdagbok

Jag fick ett telefonsamtal av en handläggare på försäkringskassan imorse. Hon bad så mycket om ursäkt för att hon hade stökat till min min rehabiliteringspenning och betalat ut för lite. Nu hade hon fått hjälp med att göra ändringar och jag skall få lite pengar till. Hon hade till och med låtit bli att dra av en karensdag, som plåster på såret.

Nu är huset julstädat, alla mina porslinstomtar har blivit ner burna från vinden och placerade på sina platser. Julkrubban har också hittat sin plats på pianot och vi har gjort någonting som jag inte har sysslat med sen ungarna var små. Vi har målat ett julmotiv på ett fönster med surmjölk och vattenfärger. Det blev en röd liten stuga, julgranen, tomten med sin kälke, en katt, en älg och en hel musfamilj i snön. Nu är det bara doften av julmat  och julgranen som fattas, men det får vi ordna till under veckoslutet. Jag (vår familj) skall laga potatislåda, olika sillar och steka köttbullarna, resten av maten hämtar middagsgästerna. Vi har redan i många år firat knytkalas jul, för att inte någon skall behöva stå i köket och kocka flera dagar i förväg.  

Jag har också varit på en kort skogspromenad idag. Solen sken så fint mitt på dagen så det var synd att sitta inne. Vi gick och tittade lite efter var vi möjligen skall såga julgranen, och vi hittade några passliga kandidater inom en sån radie som också jag klarar av att gå.

Det går åt en hel del värkmedicin för att klara av att vara så här aktiv som jag har varit de senaste dagarna, men nu offrar jag mej (min mage) för att få vara med och göra de julförberedelser som jag så njuter av. Jag får ta igen mej sen efter jul.