Smärtdagbok

Jag har fått tillökning i akvariet idag. En massa små yngel av okänd art. Jag hoppas och tror att det är svärdbärare, men än så länge så ser dom ut som två svarta ögon med svans så jag är inte alls säker. Jag har iaf suttit med teesilen och fiskat upp dem till en babybassäng för att dom inte skall bli uppätna ellen insugna i pumppen.

I sköldpaddsterrarierna är det ganska tyst och lugnt. Ingen mat serveras längre och det är bara några som ännu kommer fram för att värma sej en stund när värmelamppan är på. Ljuset har jag nu släckt helt och hållet. Om två veckor är det meningen att hela gänget skall flytta in i kylskåpet.

Pixel gillar inte vintern i år heller, fastän han nu är utrustad med en ordentlig lång pudelpäls för första gången i sitt liv. Första vintern var han en liten bebis, förra vintern hade vi en massa tonårspälsproblem med tovor som hindrade lång päls. Men nu är dom problemen över och herrn är långhårig och har pannluggstofs på huvudet. Men nu fryser snön fast i hans päls till stora snöbollar som hindrar honom att röra sej. Så hans egen dyna med en yllefilt på i soffhörnet är absolut den bästa platsen när det snöar ute som det gör idag.

Jag har försökt luska ut vad ortopedens konstiga beslut innebär för mej. Ingen smärtrehabilitering och ingen läkare som håller i trådarna om medicinering. Enda utvägen är att söka hjälp hos en privatläkare, vilket inte min ekonomi tillåter. Min allmänläkare är nu låst till det beslut som ortopeden gjorde. Men jag har ett intensiv period av neuropsykologisk rehabilitering framför mej med början i januari. Så jag kommer att ösa alla mina problem över neuropsykologen och hoppas på att jag ska få en puff av henne att komma vidare på något sätt. Fram till det tänker jag bara koncentrera mej på att vila och ha det skönt.

Den här veckan har vi (Jenny och jag) försökt avsluta vårt dockklädsprojekt. Vi har sytt färdigt allt som vi planerat och klippt, packat och har dem nu till försäljning på att lopptorg. En del har vi ännu kvar att fotografera för att få ut bilderna på bloggen http://maijanuudetvaatteet.blogspot.com/  Stickningen har jag inte övergett ännu. Allt jag får färdigt kommer genast till användning av barn, svärsöner och barnbarn.

Ha ett skönt veckoslut!

... för både matte och Pixel är ett stort traktorlass med rykande färsk hästskit som just landade i mitt trädgårdsland. Jag ser alla fina grönsaker och blommor som kommer att växa i nästa år. Pixel känner bara den härliga lukten och håller redan på att rulla sej där ute. Han kommer att få stanna ute ända tills han är färdig för ett bad ikväll och efter det får han gå på kissturer kopplad bredvid sin matte. Pixels matte är inte riktigt lika förtjust i lukten av färsk hästskit som Pixel är. För honom finns det bara en sak som vinner över den lukten och det är lukten av färskt hästkiss.

Jag försökte fotografera spektaklet men det är ännu för mörkt ute.

Jag har ännu inte riktigt kunna bestämma mej för hur jag skall reagera över det katastrofala läkarbesöket förra veckan. Jag försöker välja mellan att total kolapps som Nisse skrev om i Kristinas blogg, bli arg och bete mej allmänt dåligt, vara saklig och försöka tackla problemet från en annan vinkel eller att blunda och skita i allt ända tills kroppen gör total kollaps. Det lutar mot det sista, det alternativet står liksom närmast vad min skadade hjärna orkar med och klarar av att prestera.

Men tänk vad en rykande hög av hästskit kan förändra en grå måndagsmorgon! Nu orkar jag le hela dagen.

Jag har igen träffat ett riktigt stolpskott till läkare. Jag har nu i snart 1,5 år blivit bollad hit och dit efter att vår kommun gick med i ett kommunsamarbete inom sjukvården. Nu var det igen tur för ett besök hos en ortoped, vilket jag inte alls förstår. Jag har ju inga problem som egentligen hör till den ortopediska sidan. Men snäll som man är så gör man allt som föreslås.

Nu fick jag i alla fall förklarat för mej hur jag skulle kunna bli frisk bara genom att BÖRJA promenera och träna. Hur mycket jag och min assistent försökte förklara att jag rör mej med hunden i skogen dagligen, går på vattengymnastik och annat så ville inte läkaren alls höra på. Han förklarade bara gång på gång att jag kommer att få mera ont när jag börjar promenera men att det sen skall bli bättre.

Eftersom min nacke är opererad så kan jag inte mera ha några problem med den och dom skador jag har på min ryggrad är vanliga åldersförslitningar, fick jag också förklarat för mej. Någon smärtrehabilitering har jag ingen nytta av, det är bara dyrt. Jag skall bara promenera!!!

Det blir ingen text här på bloggen. Varje dag planerar jag vad jag skall skriva, men ingenting får jag skrivet. Jag tycker själv att jag pysslar på hela dagen, men när kvällen kommer och jag funderar på vad jag fått gjort så är det inte mycket. Det beror säkert på att jag är så långsam. Eller så är det någon som har stulit ett stort antal timmar från mina dygn.

Kroppen meddelar också att det är höst och kallt, och att det är tid att avsluta de flesta av mina projekt. Stickorna går ännu heta. Jag ligger på rygg och stickar för att inte spänna axlar och nacke. Så en del sockor och vantar har det blivit. Och lite kläder till barnbarnens dockor. Mera om vårt dockkläds projekt finns på http://maijanuudetvaatteet.blogspot.com/

Sköldpaddorna förbereder sej också för vintern. Det är ganska tyst i lådorna, dom flesta sover redan under se vackra höstlöven som jag har burit in i lådorna.


Arthur kommer ännu fram för att sola en stund och titta ifall det skulle serveras mat.


Det gör också några av hans ungar.



Sen några bilder på mina projekt.


Mitt gamla nattduksbord...


...som har fått ny färg...


... och några nyckelpigor.


Min säng fick också ny färg och några målade trollsländor. Det är min dotter Jenny som har målat dekorationerna.


Ett till stort projekt som snart är färdigt. Skåpet hittade jag på mammas vind, där det har stått åtminstone de sista 25 åren. Skåpet var målat i många olika lager färg på varandra. I somras fick jag hjälp av min svärson Mimi att skrapa bort alla färg. Nu är det bara glasdörrarna till mittsektionen som fattas. Och kanske någon liten dekorationsmålning.

Lampan ovanpå skåpet är ett fynd som jag har hittat på en ladugårdvind. Den har bara fått en ordentlig rengöring och en ny lampskärm.

Ett nytt projekt är en gammal bykbalja som jag hittat på samma vind som lampan.


Den skall bli till ett soffbord med hjälp av min morbror som är snickare. Baljan står just nu i hans snickeri för att torka upp ordentligt, därefter skall den tätas för att klara av ett liv utan vatten. Sen skall den få en glasskiva och bli ett bord.

Som ni kanske märker står jag själv för ideerna, men behöver en massa hjälp med att förverkliga dem. Så mina projekt blir egentligen någon annans projekt. Stor suck över den trasiga kroppen.