Efterlängtat inlägg
Får jag lov att presentera fröken Miira. Hon hittade hit till mej genom ett diskret rop på hjälp i Herpetologiska föreningens facktidning. Jag som absolut har bestämt mej för att sköldpaddskvoten är fylld lovade genast att ta hand om henne ifall jag blev godkänd av hennes ägare. Och idag har hon flyttat in.
Miira har en spännande historia. Hon är insmugglad till Finland från Moskva någon gång i mitten på 80-talet. Som många andra sköldisar på den tiden har hon ätit havregrynsgröt och andra onyttigheter, och det har lämnat sina spår i hennes utseende. Miira skulle kunna vara Hurmas tvillingsyster, samma skavanker, samma färg och samma underbett. Ni kan tror att jag blev förälskad genast jag såg henne.
Och samma fräsiga humör. Hon är inte lättflörtad dam. Fatet med mat ratade hon, men oj vad härliga gömställen hon hittade i sin nya boning istället. Miira är trött eftersom det här är deras naturliga tid att dvala. Vi får se om inte hon också tar och flyttar in i kylskåpet med dom andra. Jag får bara lita på den förra ägaren att hon är helt frisk.
En till nykomling/hemkomling har jag också. Lilla My kom hem tillbaka efter en två år lång vistelse på Åland. Det gick tokigt för Lilla Mys tilltänkta pojkvän Spiken, han blev biten av en hund och avled av sina skador. Lilla My blev ensam och ägaren tyckte det var bättre att hon fick komma tillbaka till sina kompisar. Mysan flyttade bara snabbt från kylskåp till kylskåp så jag har inte tittat så noga på henne men det lilla jag såg så verkar hon att ha blivit en han. En namnändring kanske kunde vara bra, Snusmumrikt kanske.
En gammal bild på Mysan/Mumrik.
Och så ett på Hurma.
Åh vad underbart Gunveig!! När du beskriver Miira så får jag en känsla av att hon är helt rätt för dig! Du har ett stort sköldpaddshjärta! Jag tycker hon är mycket fin trots skavanker. Får vi människor inte också skavanker när åren går, vissa mer än andra? Det är oftast de som får de största personligheterna, människor och djur. Jag vet en sång, en del av texten går ungefär så här: " Jag mötte lyckan häromdan och hon var inte vacker ens..."
Lycka till kära Gunveig med Miira. Pussa henne från mig. Och ja, tack för det efterlängtade inlägget... =) Ja, just det vad Mumrik är FIN!
Kram cia
Tack kära vän! Jag skulle ju ha tagit emot henne oberoende av utseende, men mitt hjärta smalt när jag lyfte upp henne från transportlådan och såg Hurmas tvilling. Nu bara går jag och myser och tittar till henne i lådan. Jag ser bara lite av rumpan på henne, men den är också fin. Nu väntar jag bara på att få se mötet mellan Miira och Hurma, om dom kanske blir hjärtevänner. Men jag får vänta till i mars.
Kram
Det var som när jag hämtade Klara från busstationen i Jakobstad en septembermorgon kl 03.45 och sedan lyfte henne ur lådan!! Kärlek vid första ögonkastet. Hon hade kommit då från sin förra ägare i Åbo med buss och rest hela natten. Jag sov ej heller den natten för hon skulle ju komma på morgonnatten. Före var jag så förväntansfull att jag ej somna och sedan så upprymd att jag heller ej somna. Snacka om sköldpaddsfeber!
Ja, jag förstår att du går och kikar på Miira. Fint namn hon har! Väntar nu på mellanrapporter för att höra hur hon beter sig...=)Och MÅNGA sköldisbilder!!!
Kramar från cia
Gunveig!
Så härligt med nya tillskott, även om du har många.
Jag förstår att du smalt för Miira, hon ser verkligen ut som Hurmas tvilling!
Och det var ju bra att det gick att ordna för stackars Lilla My/Mumrik som blev ensam. Ja, du har verkligen ett stort hjärta!
Jag hoppas dom ska trivas med resten av gänget!
Hoppas du själv mår så bra det är möjligt!
Jag ska krypa in i min lilla böne och "författar" koja nu så hör du inte av mig så mycket sitter jag där och skriver eller ber. Känns att det är det jag ska göra nu på allvar. Men jag kikar kanske ut nån gång ibland.
Jag tänker på dig!
Puss till Pixel
och stor varm kram till dig!
Kristina
Jag hoppas du ska ha en skön och produktiv tid in din skrivarkoja. Väntar med spänning på resultatet.
Kramar
