Smärtdagbok

Det känns lite som höst i luften, usch. Sommarn får inte vara slut ännu.

När hösten kommer ska man ju lägga igång med att sylta, safta och göra inläggningar. Eftersom det finns sylt och saft i överflöd i allas källare och kylskåp så har jag idag försökt mej på något annat. Jag har gjort svartvinbärsgelé. Det blev en del klott och rådd. Jag har stänk av svartvinbärssaft överallt, på mina kläder och runt hela köket. Det berodde mest på att jag inte hade planerat någon plats att hänga upp silduken på. Så jag sprang omkring med silduken innehållande vinbärskoket med en bunke under, och försökte hitta något att hänga upp den i. Samtidigt rang telefonen också, så det blev lite extra bökigt. Men till sist hittade jag en krok som jag trädde genom hörnen på silduken.



Nu är gelén kokad och hälld på burk.



Det återstår att se om det blir någon gelé eller om det blir översötad svartvinbärssaft på burk istället. Det ville sej inte riktigt utan jag fick hälla i lite extra pektin, allt som jag hade hemma rättare sagt. Återkommer med information om resultatet när den sk gelén han kallnat.

Jag fick ett lass med gurkor och tomater av mamma idag, så det blev att rådda lite mera. Resultatet blev en stor hink med skivad inlagd gurka som lillungen skall avhämta.  



Och vad gör man av tomater i mängder? Jo, man försöker torka dem saltade med grovt salt på plåtar i ugnen efter att ha skalat dem.



Ifall försöket lyckas skall jag lägga in dem i olivolja tillsammans med torkad basilika och vitlöksklyftor.

Måste medge att diskmaskinen inte riktigt förmådde att svälja den mängd med disk jag har åstadkommit idag.

Och så några Amira bilder som nu har flyttat från dotterns kamera in i min dator.









Och så ett på Pixel som också fastnade på bild igår när vi väntade med kameran i högsta hugg på att Amira skulle kliva ur äggskalet.



Herrn ser lite hafsig och oborstad ut. Han är nu klippt i min egen tolkning av terrierklippning. Rakad svans, öron, tassar och ansikte förutom att han igen har mustasch. Jämnkort på kroppen och lite mera (oborstad) ull runt benen. Inga tovor än så länge. Hoppas vi har kommit över den värsta tovperioden så han kan få ha lite längre päls i vinter.

Och så till lyckan. Vi, Pixel och jag, ska få tillbringa en vecka till i syster Carinas bastukammare på Åland. Den 20 augusti åker vi. Den här gången är det mellandottern med sambo och hund som tar oss med på sin lilla semestertripp. Tidigare, innan jag hade Pixel, vågade jag åka iväg ensam. Först med färdtjänst till tågstation, sen tåg till Åbo och över med färjan till Mariehamn där någon var emot mej med bil. Det skulle säkert gå bra att åka så med Pixel också, men jag har hållit mej till att åka snålskjuts när någon annan åker över.