Smärtdagbok

Imorgon skall jag iväg på min vanliga höstrehabilitering. Oj, vad jag har väntat på det här. Huvudet är fullt med frågor och nya läkarintyg skall lämnas in både hit och dit angående både pension, nästa års terapier och handikappbidrag. I år skall jag i alla fall vara i tid ute med allt, så det inte går som förra vintern att jag satt här i knuten och stelnade till i en och en halv månad innan allt kom igång igen. Det är inte lätt att vara sjuk, man måste vara frisk för att orka strida för sina rättigheter.

På spisen puttrar en stor kastrull med ärtsoppa. Snart skall mellandottern väckas till lunch/middag för att hon skall hinna iväg till sitt tredje och sista 16 timmars kvälls-nattskift, på ett boende för utvecklingsstörda, för det här veckoslutet. Och imorgon åker hon direkt från jobbet till stundentskrivningarna som börjar med hörförståelse i finska. Och från skolan direkt till sitt andra jobb som eftisledare i en liten lågstadieskola. Tänk vad man orkar när man är 18 år. Skulle jag ens få en liten del av hennes energi skulle jag vara nöjd.

Jag skall ta itu med att packa mina grejer. Jag återkommer med rapport om en vecka.