Shoppingdag
Idag har det varit shopping. Vanligtvis är det mest pinsamt att försöka tränga in sin stora rumpa och sitt gäddhäng i nya kläder, men idag gick det ganska smärtfritt. Det berodde kanske på att Jenny egentligen bara var ute efter en dopgåva till en ny lilla kusin "Lillebror" och jag bara hängde på. Klädshoppingen blev bara en bonus och en rolig grej istället för ett måste. Då är det lättare att stå där iklädd det mest slitna Bh som finns i underklädslådan, det där som har tvättats minst 1000 gånger, i ett trångt provrum och försöka klämma in fläsket i något plagg i storlek pressenning och ännu tycka att det ser helt okej ut. Jag som ofta väljer svart eller något fisfärgat (beige) kom hem med tre plagg i granna färger. 
Ett blått, eller egentligen två, en turkosfärgad topp och en blå tunika.
En lila tunika från Indiska
Och en ärmlös tunika, också från Indiska, min nya favoritbutik.
Och för att göra dagen ännu mera fullständig trillade nu mina lånade ljudböcker in i postlådan.
Det lilla paketet innehöll Leena Lehtolainens Snöjungfrun och en för mej ny finsk deckarförfattare, Marianne Peltomaas Flickan i trappan.
Och sen det bästa av allt, en riktig bok att hålla i.
Den ska jag njuta av nu, så hörs jag inte av på några veckor så sitter jag fast i istiden.
Lycka
Sommarväder
Akvarieflytten är nu gjord, alla fiskarna har flyttat in i sitt nya stora hem och verkar lyckliga. Lyckliga är också dom svarta algerna som jag försökte utrota genom att koka mina stubbar och stenar. Algerna är motståndskraftiga mot både kyla och kokning. Efter att stubbarna har varit på vinden hela vintern och sedan kokats frodas algerna glatt fortfarande.
Ett dvärgguramipar har också flyttat in i akvariet. Försäljaren i djurbutiken lovade att han skulle välja ut ett förälskat par till mej, men det verkar som om han inte har lyckats så vidare bra. Hanen verkar inte ha något intresse alls för sin dam, det är bara mat som gäller för honom. Men jag vet ju inte vad som händer när jag inte är på plats.
Jag har genomlyst sköldisäggen idag och jag såg flera små aktiva sköldisembryon. Ett nytt ägg ligger också i kläckaren. Miira lade två ägg till på tisdagen, men det ena hade hon trampat sönder när hon täckte över dem med jord. Sköldisarna är nu ute på dagarna men jag bär in dem till natten. Temperaturen sjunker envist under nollsträcket på nätterna.
I växthuset och i bykstugan frodas min plantor. Frilandsgurk-, zuccini- och melonplantorna har flyttat ut i växthuset i krukor. Inne i bykstugan står ännu tomatplantorna och en massa blomplantor. Jag får nog trolla till mej ett större växthus så att alla plantor får plats.
Rotkok och trädfällning
Annars brukar det vara memma just före påsk här i Finland, men hos oss har det nu kokats rötter som skall ner i nya akvariet. Jag kaokade dem för att förhoppningsvis bli av med en otroligt seg art av svarta alger som slagit rot på rötterna. Nu ligger rötterna i akvariet och dom har också fått sällskap där av några malar och en del växter.
Idag har det hänt stora saker på vår gård. Svärsonen och några andra har varit här och fällt en del träd.
Några stora sälgar och en del mindre alar som stått och skuggat på framsidan av huset åkte ner med buller och bång. En liten stund stängde vi av landsvägen, men det tog inte länge så var sälgen styckad och upplyft på en traktorvagn. Lite köbildning hann det iaf bli på vår lilla byväg.
Sen var det en enorm asp som skulle fällas. Inte heller det ställde till några större problem fastän den stod jättenära huset och jag var rädd att den skulle falla åt fel håll.
Proffsig skogshuggare i action.
Nu ligger apen och tar upp stora delar av vår bakgård. Den raka delen av stammen skall forslas iväg till en såg och sågas upp till tjocka plankor som skall bli ett stort bord och bänkar. Resten kommer att bli ved. Jag känner på mej att det nog kommer att ta tid förrän stammen är tillräckligt torr för att kunna sågas. Så det blir nog inte den här sommarens projekt.
Djuriskt leverne
I sköldisrummet står nu också ett 360 liter stort akvarium och väntar på nya innevånare. Igår fylldes akvariet med 50 kg bottensand och en massa vatten. Sandstormen har lagt sej nu på morgonen och jag borde få igång ett filter och en värmestav men det vill sej inte riktigt. Dygnet har inte riktigt tillräckligt med timmar nu känns det som. När jag fått igång lite duktiga bakterier i akvariumet skall mina växter och fiskar från det andra akvariet flytta in. Jag har valt att placera det nya akvariet i sköldisrummet för att få ett passligare microklimat till sköldpaddorna. Vår inomhusluft är allt för torr och från ett stort akvarie avdunstar det stora mängder vatten. En massa grönväxter har också fått flytta in i sköldisrummet. Snart är det till all tur tid för sköldpaddorna att flytta ut i utehagarna, till en början bara under varma dagar. Men så fort natt temperaturen stiger lite till får dom bo ute dygnet runt. Lite service behövs för att utehagarna skall bli beboeliga igen. Den enorma snömängden vi haft i vinter har gjort en del illa.
Pixel njuter av det varma vädret. Han vägrar att vara inne på dagarna. Han ligger på gräsmattan i solen och njuter hela dagarna. På lydnadskursen har vi avancerat till att träna inkallning. Ingen höjdare enligt Pixel att träna inkallning i handparken där det finns massor av intressanta dofter som lockar mycket mera än en matte som står och ropar och lockar. Kommandot sida har vi nu klarat med bravur och vi har övergått till att cykla istället för att promenera.
Idag står städning av hundmats frysboxen på tur. Det är slakt av tre stora nötkreatur i slutet av månaden på det lilla slakteriet därifrån vi köper allt vårt kött och då kommer det också en massa hundmat. Inälvor som skall torkas och en massa ben som skall frysas ner. Jenny har helt och hållet övergått till att mata färsk mat till sina hundar och jag är också på god väg med Pixel. Torrfoder hör till nödproviant nu för tiden. Pixel som är jättekinkig med maten njuter av att få färsk kött-grönsaksröra, ben, kycklingvingar och -halsar och annan färsk mat. En liten mängd torrfoder blandat med Mjau kattmat på burk finns ännu kvar på hans matlista men det är ingen höjdare kan jag tala om.
Eftersom hela inlägget handlar om djur måste kaninerna också nämnas. Snickers och Kajsa som har bott ute hela vintern som vanligt har lagt på sej ett skyddande fettlager. Ett ganska tjockt sådant som hindrar dem från att klara av att putsa sej i bakändan nu när det är byte till sommarpäls på gång. Så jag fick gå in och hjälpa till lite med att plocka loss vinterpälsen som blev hängande i bakändan på dem som stora tovor. Båda två verkade vara lättade av att få av sej de kliande tovorna i vilka det också fastnat en del kaninskit. Nu när det inte är kallt längre är behovet av föda mycket mindre och deras övervikt skall bantas bort. Dom första små gröna maskrosbladen är avsmakade och mera av den sorten kommer att serveras under sommaren. Nu är det färskt foder som gäller också för kaninerna.
Stor dag
Senast jag har skrivit ett inlägg om något annat än sköldisar så har jag skrivit att jag har långtråkigt. Nu är jag inte uttråkad mera, för snön har smält undan och det finns hur mycket jobb som helst där ute i trädgården. dom första fröna petades ner i jorden i växthuset igår och inne finns det miljoner med små plantor som väntar på att få komma ut i solen.
Det står ett 360 liter stort tomt akvarium och väntar på att få nya innevånare. I kläckar håller 6 små sköldisungar på och utvecklas i sina ägg och sköldismammorna visar tecken på att det snart skall läggas en kull ägg till. Pixel älskar att vara ute nu när snön har smält. Han har också fått en kortklippt vårfrisyr. I vår (Pixels och min) strävan efter att få någon pli på att gå fint i koppel har vi avancerat till att cykla. Pixel springer snällt bredvid min trehjuling och ser stolt ut. Han har ingen tanke på att rusa iväg och skälla på bilar, människor eller andra hundar som kommer emot.
Men idag är både trädgårdspetas och hundträning satt på paus. För idag fyller min minsting 18 år och hon skall firas med smarriga gräddtårtor och allt möjligt annat gott. Idag är det också valdag här i vårt lilla land. Vi skall välja nya riksdagsmän och kvinnor. Dottern är med säkerhet en av dom yngsta som får rösta idag. Hon är född efter klockan 9 på kvällen. Skulle hon ha kommit till världen på det naturliga sättet istället för med halvakut kejsarsnitt skulle hon nästan säkert fått vänta 4 år till för att få rösta i ett riksdagsval.
Nu skall jag gå och hissa flaggan, inte för att det är valdag utan för att min lilla bortskämda unge fyller 18 år.
Inget aprilskämt
Ett nytt ägg har det blivit idag. Det är förstagångsmamman Miira som har jobbat på duktigt idag. Nu är hon så trött att hon ligger och sover. Hon tittade bara upp lite när jag var inne i sköldisrummet och fotograferade henne.
Arthur är, som vanligt i äggläggningssäsongen, igen hemlös. Oberoende av hur många nya terrarier jag skaffar, så ökar alltid antalet sköldisar så att när ett terrarie andvänds endast för äggläggning, så får Arthur flytta ut ur vägen för någon argsint gravid eller nyförlöst fru. Han får nog med sej en värmelampa när han flyttar, men idag har han själv hittat sej en annan varm plats bredvid täljstensugnen. 
Man kan se på hans kroppsspråk hur orättvist behandlad han känner sej. Samtidigt som han helst håller sej undan i äggläggningstider. Vanligtvis brukar han gömma sej längst in i ett hörn under bastulaven.
Nästa äggläggerska verkar vara Bella, hon gick inte ens att locka med kaktusblommor idag. Det blir för trångt i magen för att kunna äta när man bär på ägg.
Ägg
Långtråkigt
Att jag uppdaterar bloggen så här ofta måste betyda en sak. Jag är uttråkad. Det har blivit för många dagar i sängen, det finns inga mera TV program att se på datorn. Det har blivit en högdos av Svaleskär, Gynekologen i Askim och Solsidan. Nu får jag väl övergå till Mumin eller något annat barnprogram som det finns otaliga avsnitt av. Att läsa fungerar inte mera så bra att det skulle vara någon njutning i det. Borde iväg till optikern för en syngranskning och få mina glasögon uppdaterade. Det skulle ha varit den här veckans projekt, men istället ligger jag här och hostar.
Jag var iväg med Pixel på lydnadsträning igår. Testade först här hemma med att ta en tur till kaninerna, en tur till postlådan och en tur ut med komposten. Och jag klarade av det utan att hosta ut lungorna efteråt. Så påpälsad som om det var -20 grader kallt vågde jag mej ivög med Pixel. Det fungerade mycket bättre att ha honom på höger sida, tänk att ingen kommit på det förrut. Tränaren menade att jag till och med skulle kunna tävla i lydnad fastän han går på högra sidan. Men så högt satsar vi inte. Meningen med lydnadsträning, i det här skedet åtminstone, är att han skall kunna gå i koppel utan att dra. Det kan han också om det är någon annan en jag som håller honom. Men han är inte van att jag ställer såna krav på honom. Jag går ju mest i skogen och då springer han alltid lös. I vinter har snön satt stopp för våra skogspromenader och då har hans oförmåga att gå i koppel ställt till med problem.
Idag har jag varit till labben och lämnat nya blodprov och nu väntar jag på att läkaren skall ringa om svaren. Jag är inne på min sjätte dag med antibiotika. Bättre har det väl blivit men inte riktigt i den takt det brukar. Så det verkar som om antibiotikan inte riktigt biter på den ilskna basilusk som har angripit mej.
Mera lydnadsträning
Hoppsan, nu ringde vårdcentralläkaren som jag träffade förra veckan. Blodbilden som togs då visade att mina vita blodkroppar är uppe i skyarna. Jag ska gå till labben imorgon och ta en ny blodbild för att se åt vilket håll det går. Läkaren gissade att det kan vara lunginflammation jag har. Det skulle förklara ånglokssymptomen och tröttheten bättre än en vanlig bihåleinflammation.
Stora tröttheten...
Ett snabbt besök hos kaninerna är enda gången jag har stuckit ut näsan utanför dörren idag. Och resultatet av den 20 meter långa promenaden är att jag nu låter som ett ånglok igen. Det känns inte riktigt som om antibiotikan biter på vad det nu är för basilusk som har invaderat mina luftvägar.
Pixel är uttråkad. Det är jobbigt med en hostande matte som inte alls förstår att veckoslut är till för långpromenader och annat hundskoj.
Läkarbesök
Och vilket bemötande jag fick. Snabbt hade jag en remiss till labben för att ta CRP och blodbild och en tid till läkaren. Eftersom jag saknar mjälte är jag ganska infektionskänslig och att få feber är inget bra tecken. Så här smidigt brukar det inte gå till på vår vårdcentral, men nu fick dom nog fulla poäng.
Ut från vårdcentralen kom jag med recept på antibiotika och avsvällande antihistamin och så gjordes det en svalgodling för säkerhets skull. Nu ska jag vila, dricka varmt och vila lite till. För imorgon är en viktig träff med neuropsykologen inbokad. Och det är inget man vill avboka, för nu händer det saker minsan.
Hon har fått fart på min bostadsanpassning som har hängt i luften i några år, jag skall också få lånerätt på Celia biblioteket, där man får låna talböcker, och få en Daisy-spelare som hjälpmedel för att lyssna på talböckerna. Om en vecka skall jag träffa min neurolog och så ska vi försöka få till en bedömning av mina finmotoriska svårigheter av en ergoterapeut.
Under tiden vi var på Cypern hade jag fått ett brev om att någon arbetsgrupp har börjat med en forskning/undersökning där man följer upp med iv antibiotika medicinerade borrelia patienter som har haft hudproblem, i mitt fall scleroderma. Min scleroderma var i en mycket aktiv fas före vi åkte till Cypern. Solen och värmen fick symptomen att lugna ner sej. Solljus är en viktig del av vården av scleroderma. Nu har jag iaf varit och tagit borreliprov, så det ska bli spännande att se vad dom visar. Egentligen borde jag vara frisk från min borrelia eftersom jag behandlades med en lång antibiotikakur, men den aktiva scleroderman säger något helt annat.
Livet är ganska hektiskt och det känns som om allt snurrar runt en massa telefonsamtal, möten och papper som skall fyllas i. Men dom här hektiska perioderna brukar i slutändan nästan alltid resultera i något gott.
Vardagslydnad
Efter en hel del övertalning från min dotter var det igår tid för ekipaget Pixel med förvirrad matte att delta i en allmänlydnads skolning som ordnas av vår hundklubb. Det är en så kurs som man kan hoppa på när som helst så det finns ekipage i olika stadier. Jenny går där med storpudeln Nellie mest för att socialträna henne.
Det hela började med att tränaren kom fram till varje ekipage skilt för sej och hunden skulle sitta stilla vid sidan tills den fick lov att hälsa på tränaren. Där redan gick det fel för oss, när tränaren kom fram till oss började Pixel sin vanliga hoppande dans i takten Oj, en människa, vad roligt, vad roligt. Tränaren trodde förståss att Pixel var en valp och när han fick höra att han redan är 2,5 år fick vi ett inte så snäll kommentar att han tycks ha lämnat hjärnan hemma. Hmm, mera troligt är att det är mattes hjärna som blivit hemma, men det är ju inget som lönar sej att reda ut för en helt främmande människa på en plats där det står 10 hundekipage till och väntar på att få sätta igång med träningen.
Resten av träningen gick heller inte något bättre. Med en matte som lite blygt kommenderar att snälla Pixel kan du tänka dej att gå fot i några meter bort och sen vända och gå fot tillbaka svarade Pixel helt nonchalant att Nej. Istället skuttade han runt i några meter framåt, gjorde försök att snusa på alla andra hundar, vände och studsade som en boll på två ben tillbaka till sin plats för att få sin belöning. Som han förstås fick av sin snälla förvirrade matte.
Det konstiga (eller kanske mindre konstiga) i den här kråksången är att när Jenny kommenderar honom att gå fot så svarar Pixel genast: Javisst det kan jag göra med glädje och finns det något annat jag kan göra för att vara dej till lags.
Resultatet av gårdagens skolningstillfälle: Pixels förvirrade matte måste ta sej i kragen och visa vem det är som bestämmer. Eller den lättare varianten, vi utsätter oss inte flera gånger för liknade skolningstillfällen utan håller oss till våra skogspromenader utan koppel där det enda kommando som behövs är ett bestämt Pixel HÄR. Det kommandot klarar vi båda av med bravur, Pixel för att han inte vågar släppa sin förvirrade matte allt för långt ifrån sej (då kan hon ju tappa bort sej) och matte som använder kommandot gör det då när Pixel troligtvis redan är på väg för att kolla upp mattes position.
Input och output...
Jag blev så frusterad på mej själv när jag skrev det förra inlägget. Allt var så klart hur jag skulle dela med mej av Clas Malmströms föreläsning. Men sen gick det ju inte.
Det är min hjärnskada som ställer till det. Det är inga fel på input sidan, att ha en hjärnskada betyder inte att man är förståndshandikappad. Men efter input börjar problemen, först med arkiveringen. Det är mycket information som trillar av på vägen från arbetsminnet till det mera permanenta minnet på hårdskivan. Och följande problem blir det vid output, det går inte att få ut informationen i den form jag skulle vilja. Ju mera abstrakt informationen är desstu svårare är det att få ut den. Sen är det ingen skillnad om output sker som tal eller skrift, den bara inte går att få ut den. Inne i processorn (tanken) känns det rätt, men sen blir det fel. Skulle jag vara en dator skulle det vara vid output som jag skulle visa upp sk bluescreen med en massa Error
Hälsans dag i Mariehamn
Huvudprogrampunkten på Hälsans dag var en föreläsning av Clas Malmström. Så här stod det i inbjudan:
"Är du frisk eller bara osjuk?"
Hur går det till att må bra egentligen? Det är en fråga som läkaren
och forskaren Clas Malmström kommer att hjälpa oss få svar på under
sin föreläsning.
Clas är en av Sveriges främsta experter på beteendemedicin och klinisk
psykofysiologi och en flitigt anlitad föreläsare både inom sjukvården
och hälso-friskvården. Han har en enastående förmåga att göra
krångliga saker enkla och förklara så att alla kan förstå hur hälsa
och ohälsa hänger och vad man själv kan göra får att hålla sig
frisk.
Det här är en friskvårdsföreläsning utöver det vanliga. Kom och
lär, skratta och njut!
Och ni kan gissa att vi lärde, skrattade och njöt. Vi lärde oss skillnaden på att vara osjuk och frisk och hur man kan samla på plus-beteenden för att bli frisk. Enligt föreläsningen så satsar sjukvården på att göra sjuka människor osjuka, men för att bli frisk och må bra behövs det rehabilitering och plus-beteenden. Det är vi, patienterna själva, som är den största nyckeln i dörren mellan osjuk och frisk. Med plus-beteenden menade föreläsaren de många små val som man gör dagligen. Man skall leva i ögonblicket, utmana sej själv, tänka positivt, ha ett perspektiv till livet och vara socialt aktiv för att må bra och vara frisk.
Nu är jag i full gång med att samla plus-beteenden, för fastän jag inte kan bli osjuk så tror jag ändå att jag kan bli frisk. Hänger ni med?
Sköldisbilder
Här en bild av henne då hennes ungar Liina och Siiri var små.
Nu är Liina stora damen.
Här är hon med sin lilla-syster Luna. Luna som har varit reserverad av åtminstone två olika familjer som sen ändå inte har kommit och sökt henne kommer nu att få stanna här.
Arthur sköter sin uppgift som avelshane med bravur. Igår var det Steppi som var på besök hos honom och idag är det Miiras tur.
Snygga brudar anser Arthur.
Hurma fokuserar på att äta upp sej efter vintern.
Hon är genast framme när man kommer med maten.
Kläckaren står redan och puttrar och väntar på många ägg med små ungar i.
Inlägget som inte borde behöva skrivas
Min älskade vackra sköldishona Manne orkade inte vakna från dvalan utan avled av okända skäl på söndagen.
Alla andra är ok och Arthur har redan börjat sitt viktiga jobb som avelshane.
Hemma
Cypern 23.2.2011
Slutet på vår resa närmar sej med stormsteg, bara 3 dagar kvar. Min pollenallergi har slagit ut med hela sin kraft. Jag snörvlar, är hes och det känns tjockt i halsen. Det har blåst ganska mycket så det är väl en hel del pollen och damm som är i rörelse. Idag är här soligt och riktigt ordentligt varmt. Vi turister går i shorts och t-tröja, medan cyprioterna själva fortfarande går omkring med tjocka vinterkläder. För ortsborna är det här bara början på våren och för oss nästan som högsommar.
Vi var i Nicosia i fredags. En delad stad, där halva staden hör till det självständiga Cypern och andra halvan är occuperad av Turkiet. Vi promenerade över gränsen. Skillnaden var otrolig. Det går inte ens att förklara, som att stiga ut från vilken västerländsk gammal stad som helst, in i förfall och ruiner. Vi köpte en karta över Nicosia och den symboliserade bra skillnaderna. Där den Turkiska sidan av staden började var det bara vitt, inga gatunamn, ingenting.
En ganska dålig bild tagen genom förnstret på 11 våningen i Debenhams varuhus. I bakgrunden ser man flaggan för den occuperade delen av Cypern målad på berget.
Också här i Limassol finns det också flera sidor. Hela staden är byggd för turister på 1970-talet. Det vimlar av turister, mest engelska sådanna verkar det som. Allt är anpassat för engelsmännen, hotellrummen med badkar som man varken ryms att bada i eller att duscha i. Menyerna på hotellet och på alla restauranger i stan. Här serveras chips, hos oss kallat franskisar, till alla rätter. En gång har vi ätit hotellets stående bord och vad fanns inte där om inte engelsmän som klagade över att franskisarna var slut. I hotell korridoren hör man engelsmän som klagar på städningen och allt annat.
Nu byggs det mycket nytt och stan breder ut sej, mest västerut verkar det som. Igår åkte vi med stadsbussen så långt västerut som man kan komma till ett nytt stort köpcentrum My Mall. Mest åkte vi dit för ungarnas skull, det har regnat här nästan alla nätter ända sen i början av förra veckan och alla fina lekparker är våta och smutsiga. I My Mall finns en fin stor lekpark inomhus där dom fick rasa av sej riktigt ordentligt. My Mall är nog byggd för turister det också, och runt omkring byggs det jättemycket.
Cypern 17.2.2011
Vi rännde på riktigt ordentligt igår. Vi skulle vara vana Lemesosbor och ta oss utanför turistområdet och handla mat lite billigare. Vi lyckades riktigt bra att hitta Lidl som ligger utanför centrum på andra sidan från vårt hotell sett. Vi har inhandlat en stor dra-maten kärra för att inte behöva bära så mycket. Bussen som åker fram och tillbaka längs den 16 km långa strandgatan är enkel och billig att använda. Om man köper en dagsbiljett för 2 euro får man åka buss så mycket man vill och orkar inom stadens gränser. Det är nytt sen ifjol då man betalade 1,5 euro per resa.
På eftermiddagen gjorde vi en tur till för att söka efter Zorbas bageri som är det enda som säljer glutenfritt bröd. Då lyckades vi inte riktigt lika bra. Meningen var att vi skulle åka buss en kilometer och sen ta oss gående upp mot motorvägen och där på en gata hitta bageriet. Kartan glömde vi förståss på hotellet men ansåg ändå att vi hade koll på hur vi skulle gå, men det hade vi inte. Vi tog fel gata norrut mot motorvägen och vår promenad blev onödigt lång för en liten 6 årings ben. Men till sist hittade vi ändå bageriet och både lilla E och stora E fick en lite korvpigåg som smakprov av en snäll försäljare. Här väcker mina två helt ljushåriga barnbarn uppsmärksamhet. Det blir en massa smekningar och klappar på huvudet av främmande människor. När vi hade handlat färdigt i bageriet var det mörkt ute. Mörknet kommer med en gång, ingen skymmning här inte. Stora E tyckte det var lite skrämmande att gå tillbaka till bussen i mörknet.
Att laga mat till 4 personer i ett litet pentry med två pyttesmå kokplattor är ett äventyr, men det går. En gång om dagen har vi ätit ute på någon liten restaurang. Det är billigt om man vågar sej utanför turistområdet. Här runt hotellen och stranden är prisen i en helt annan klass. Morgonmål och kvällsmat lagar vi själva i vårt pyttekök.
Idag ska vi hålla oss i närheten av hotellet och ta det lite lugnt. Det finns en stor inhägnad lekpark precis utanför dörren på vårt hotell. Den har vi ännu inte hunnit besöka, men idag ska det nog bli av. Imorgon skall vi på utfärd till Nicosia. Då skall vi också över till den turkiska sidan av Cypern.
