Smärtdagbok

Varning! Det här kommer att bli ett långt inlägg om allt går som jag har planerat.

Det är underligt hur man ser så mycket sånt som man inte sett förrut runt omkring sej när man är hundägare. När man har sköldpaddor så iakttar man mycket noggrant hur maskrosorna och annat ogräs kommer upp på våren. För den första färska gröna maten utifrån är lycka för sköldisar.

Men när man traskar runt med hunden i skog och mark ser man mycket mera. Imorse lite före sex när vi var ute på vår första kisstur råkade vi skrämma upp en grävling som inte alls gillade vårt sällskap. Och så tittade vi på två koltrastar som troligtvis höll på med någon slags parningsdans eller rättare sagt parningsflyguppvisning.

Vi har nu övergått från skogspromenader till att mera promenera längs med vägarna eller åkerkantern. Vi har en björn i närheten som brukar komma ut ur idet med sina ungar den här tiden på året. Och vi har sprungit på spår i skogen som tyder på att hon är i närheten. Vargspår ramlade vi också över under en skogspromenad.

Idag traskade vi iväg längs med bäck- och åkerkanten ner mot Ingå å. I bäckkanten finns det en massa härliga sorkhål att snusa i tycker Pixel, så det blev ingen snabb promenad . När vi kom ner till å kanten råkade vi först skrämma upp en vitsvanshjort och sedan en hare. Jag var glad över att jag hade hunden kopplad för annars ... Pudeln skall ju inte vara någon jakthund precis, men ett färskt spår går inte att motstå även om man tituleras sällskapshund. Men eftersom han nu inte kom åt att springa efter haren så kan man ju i alla fall ta reda på varifrån den kom. Så det blev en tur mellan buskar och trän nere i åbranten. Matte fick snällt kravla sej fram efter bäst hon kunde. När man har 8 meter flexikoppel går det att springa många varv runt buskar och trän innan man fastnar slutgiltigt.

När vi kom lite längre på väg så måste vi också undersöka skogsdungen dit vitsvanshjorten försvann. Så då blev det lite mera trasslande runt träden. På hemvägen satt det någon lite jävel på min axel som viskade att jag skulle gå skogsvägen hem. Då måste vi passera ett hus där det bor en fisförnäm dam med en Golden retriver  som hon inte har någon koll på. När dom är ute och promenerar har hon nosgrimma och koppel på hunden men ändå har jag sett spår av att den har dragit omkull henne i snön flera gånger i vinter. De gånger vi har träffat på varandra i skogen har hon haft fullt sjå med att hålla i hunden. Dottern föreslog att jag i misstag skulle tappa Allmänlydnadsboken och kursplanen i hennes postlåda när vi är klara med kursen. När jag sen såg att hon råkade komma ut med sin hund idag så skakade jag ändå av mej den lilla jäveln och saktade ner på farten lite så att vi inte behövde träffas.

Men,medan jag sakta gick där och väntade på min snusande hund så började jag igen fantisera om vad jag skulle kunna göra nästa gång när myndigheterna (läs FK) tycker att jag skall börja jobba. Det där med sällskapsko verkar inte fungera eftersom dom några dagar efter att jag skrivit om det här i bloggen informerade i nyheterna om att priset bönderna får för mjölken skulle minska med 15%, vilken kommer att göra att det blir dåliga tider för kossabönderna. Men eftersom det jag skall göra skall vara något med djur så har jag nu uppfunnit  En (hund)promenad i Ingå med inslag av djur, natur och kultur. Går också mycket väl att utföra utan hund, eventuellt också på cykel.

Starten är hemifrån vår gård där man också kan klia kaniner bakom örat eller titta på sköldisar, eventuellt parning, äggläggning eller äggkläckning beroende på årstid. (just nu är det parning som gäller) Härifrån är det 1,5 km till närmaste gård som har hästar.  Där håller man också på och renoverar mangårdsbyggnaden så man kan välja mellan att rykta hästar eller spika och måla.

Därifrån är det bara ett hopp över diket så är man hos kossabonden. Där finns nybyggd stor ladugård enligt alla EU-standard, estniska gästarbetare och en massa med kor.

Sen tar vi en liten promenad längs med åkanten med alla vilda djur (sork(hål) garanteras) och kommer till en gammal vacker stenbro. Vi klättrar upp på bron och fortsätter längs med sandvägen över kustvägen från Helsingfors till Hangö. Där kan man eventuellt stanna för att titta på att stora rysak långtradare i olika stadier av förfall som fraktar nya bilar från Hangö hamn till den omättliga marknaden i Ryssland. Pausen medan man väntar på att komma över vägen kan bli mycket lång beroende på veckodag och tid. Fredag em när alla storstadsbor skall ut till landet är värst. På andra siden kustvägen kan man stanna till och köpa jordgubbar direkt från odlaren, självplocksmöjlighet finns också.

Sen fortsätter vi promenaden längs med smal och krokig sandväg och kan välja mellan att bekanta oss med vår vackra stenkyrka eller en stor museigård med gamla byggnader. Om tidpukten är rätt så kan man också lyssna på vacker musik under ett helt veckoslut. Här ordnas Musik vid Havet en gång per år.

Småbåtshamen ligger bara ett stenkast bort. Där kan man välja mellan shopping i rally värdsmästar Bosse Grönholms svindyra shoppingcenter, en pizza med öl på Delta Cafe, ett dopp i vaken eller en skidtur på isen (vintertid) eller en utfärd i skärgården med taxibåt.

Nu vänder vi kosan hemåt men tar en paus på svärsonens gård för att titta på traktorerna och skördetröskan. Möjlighet till korvgrillning finns, också övernattningsmöjlighet om man inte orkar längre. Där kan man om man är snäll möjligtvis få snusa lite på det nya barnbarnet eller leka med hennes storasyster.

Därifrån tar vi ett skutt till brandstationen där dottern kan visa oss alla fina brandbilar båda nya och gamla. Kurs i först hjälp, stegklarering eller rökdykning kan ordnas om det finns intresse. Också brandbils- eller mopedåkning hem för den som är trött.

Sen skall vi igen ta oss över kustvägen och den här gången hamnar vi på den upplysta motionsbanan. Men den följer vi bara en liten bit och viker sen av in i djupaste skogen bland björn och varg. Vi följer en myr och kommer till sist ut till ett kalhygge varifrån det går en traktorväg nästan ända hem. På andra sidan myren övervintrar björnen och hon har någon gång påträffats lunkande på motionsbanan också.

Men på vägen hem stannar vi till och bekantar oss med vår skjutbana som används mycket flitigt. Där har  många mästarskyttar tränat och tränar ännu.

En liten kort extralänk ännu för den som orkar. Då kan vi besöka Torp Kanoner, ett museum med fordon och vapen från Andra Världskriget.

Till sist kommer vi hemtraskande genom skogen de sista metrarna och hamnar på granngården där det bor en pensionerad snickare. Där kan man köpa med sej vackra fågelholkar, ställningar för hushållspapper och annat smått och gott. Nu är det bara några meter nedförsbacke kvar så är vi hemma igen.

Om det ännu finns någon som orkar hugga bastuved så kan det bjudas på riktigt finskt bastubad. Gården är stor så här ryms en hel del med tält och husvagnar. Om man vill uppleva något riktigt exotiskt kan man också få övernatta i sköldpaddsrummet.

Nån som tycker det här är en bra ide? Under hela promenaden har vi inte varit längre än 3 km från vår tomt men promenerat 10 km ungefär. Sen när jag kommer mej för (läs orkar) ta mej runt rundan skall jag fotografera allt det mer eller mindre fina som finns i vår lilla kommun. 



Ännu en bild på min älskling som gör att jag mår så bra att jag orkar sitta och fantisera ihop sånt här. Det är granntanten som går förbi på vägen, därför står han som en fin utställninghund. Försöker jag få honom att stå fint annars så drar han ner rumpan och ser ut som en gammal kråka.