Smärtdagbok

Det regnar och är ruskigt och mörkt ute idag. Snart hinner jag ju inte upp ur sängen på morgonen innan det har blivit mörkt igen. Jag är ingen morgonmänniska precis utan sover gärna fram till 9 tiden, ibland ännu längre och sen tar det ännu tid innan jag kommer igång.

Idag kom vi iaf iväg på en skogspromenad med Pixel. Det var vått och klafsigt i skogen och snön har smält bort hel och hållet. Så det var en blöt hund som ville ligga hopkurrad på mattes jacka och torka i flera timmar när vi kom in tillbaka. Det där med jackan har blivit en ritual varje gång vi kommer in. Pixel tar tag i ärmen och drar av mej jackan genast som jag öppnat dragkedjan. Först var det för att komma åt godiset som det förhoppningsvis fanns kvar lite av i fickan, men nu kurrar han ihop sej för att sova på den också.

Snickers och Kajsa, dvärgvädurskaninerna som bor ute på gården har flyttat in i sin vinter bostad.



Det är kallt och vått att bo i en gallerbur så nu har dom flyttat till sin isolerade vinterbostad. Det är svårare och städa men jag får väl komma på något knep. Kanske lägga in en toalett låda med kattsand.

Hos sköldpaddorna känns också hösten av. Jag minskar på värme och belysning med en timme nu och en timme då. Dom flesta är ganska trötta men pappa Arthur som har sovit hela hösten har nu vaknat och vankar omkring och söker sina fruar. Han kände väl på sej att det börjar bli tid för kylskåpet och tänkte kanske få sej ett nyp före det eller så började det kurra i magen på honom.

I akvariet har vi igen fått tillökning. Nu simmar det omkring ett stim med svärdbärar yngel som tycks vara jätte duktiga på att gömma sej för de alltid så hungriga tetrorna.

Jag själv går omkring och låter som ett hostande ånglok fortfarande. Men sjuk, nejdå, bara lite okry för att låna Nonnas uttryck.

Kram på er där ute i höstrusket!