Smärtdagbok

Jag har fått hem ett kort från el-bolaget där dom meddelar att dom kommer att stänga av elen hos oss imorgon från klockan 13.00 till klockan 15.00. Det är just den tid då jag är på min veckoutfärd till fysioterapin i Helsingfors, så jag känner mej inte störd av det. Men mina ofantliga mängder av sköldisar då? Skulle jag ha haft lite mera kraft att slösa och kanske varit lite småsur och butter tror jag att jag hade ringt upp el-bolaget och frågat om dom hade nån gubbe ledig som kunde ruva äggen medan elen är avstängd. Nu råkar det vara så lyckligt att kläckaren blev tom igårkväll när jag äntligen kom mej för att slänga de sista äggen, ett som fostret hade dött i och två tomma, i komposten. Men jag kunde lika väl ha 20 ägg liggande där som kunde vara inne i ett kritiskt skede av utvecklingen. I kylskåpet ligger sex stycken sköldisar och dvalar. Dom är också beroende av att vi har el och dom 8 små sköldisungarna i bebilådan som behöver el för att få värme och ljus. Undrar vad dom gjort på el-bolaget om jag hade ringt dit, beställt ambulans till mej med direktadress mentalsjukhuset, skrattat så dom trillat från stolen eller kommit farande med en sån där maskin som producerar el (vad dom nu sen heter). Jag är ju ändå storkonsument av el pga mina sköldisar så jag tycker man borde ha vissa extrarättigheter.

Idag kändes det lite lite som om våren var på väg. Solen har haft kraft att smälta lite snö på sydsidan av huset och från taket. Jag, som har haft lite extra ont i ländryggen den senaste veckan, knep ihop tänderna och tog en långpromenad med hunden i skogen. Det är någon kota som har lagt sej på tvärn och gjort att det ena benet inte riktigt har orkat hänga med, så jag har snällt fått hålla mej inomhus. Vi har fått mera snö här än på många år, det ligger mellan 20-30 cm kvar på marken och där det är plogat är det ishalt. Hunden har fått nöja sej med små kisspromenader på gården tills dottern har kommit hem från skolan och tagit ut honom på en längre promenad. Men hon går med honom i koppel längs med landsvägen, inte lös i skogen så som jag. Så det var extra festligt när vi kom iväg ut idag och han märkte att nu kommer han att få springa lös. Stigarna som vi brukar gå på används också av någon annan hundägare så det gick riktigt bra att ta sej fram i snön där det fanns en smal stig upptrampad.