Strålande solsken och -3 grader
Men så trillade den stora tröttheten över mej och allt välbefinnande är som bortblåst. Till all tur skall jag iväg på en veckas rehabilitering i måndag morgon. Där brukar det vara lätt att hitta lite extra energi och få en knuff framåt för att orka med allt igen. Vi blir ju alla så väl omhändertagna där. Maten står färdig tre gånger om dagen om vi bara orkar masa oss iväg till matsalen. Och så är vi ett härligt gäng med svenskspråkiga gamla rehabiliteringsbekanta som ofta är inbokade på samma gång. Så vi har en massa att prata om. Vi brukar ta ut allt också av kvällarna under vår vecka i Helsingfors, gå på teater, shoppa och gå ut och äta gott på restaurang. Att träffa andra smärtmänniskor är nästan mera värt än själva rehabiliteringsprogrammet.
Många varma tankar går till Kristina och Sven som har det extra jobbigt just nu. Hoppas ni båda kan njuta av ert veckoslut hemma.
Så passande att du ska iväg på rehab nu ha det helt underbart, jag förstår att det är ett lyft att träffa alla gamla vänner och likasinnade igen. Hoppas du hämtar upp krafter så du kommer hem och orkar fortsätta motionerandet.
Tänker oxå på Kristina o Sven så tillsammans kan vi skicka massor av värme och energier till dem.
Kram Nonna
Så skönt att du får åka iväg på din årliga rehabvecka igen.Din lilla vovve vakta säkert därhemma, och se fram omot era promenader.
Ja, jag tänker också på Kristina och Sven. Hoppas de fått va hemma tillsammans.
Kram Bille!
Är nyfiken på hur rehabveckan blev.
Hittade du tillbaka till favoritformen?
Kramar!
Gunveig!
Det låter så skönt att hundpromenaderna med trasselsudden gett dig lite mer utrymme för eftertanke. Ibland behöver vi sådana stunder.
Men när den stora tröttheten slår undan benen på en (dock tror jag dina stunder av eftertanke är dina, om du förstår hur jag menar) då är det så tungt!
Känner med dig och tänker på dig! Jag hoppas du har en fin rehabvecka!
Tack för att du skrev så fint om oss! Sven skickar kram!
Varma kramar
din smärtsyster
Att träffa andra i samma situation ger så mycket. Då slipper man bli ifrågasatt och får vara sig själv. Hoppas att du kan ladda batterierna och kommer hem med nya krafter.
Varma kramar
din smärtsyster
Så skönt för dej att hamna bland likasinnade, jag tror man behöver det....
Tänker ofta på Kristina å Sven.... och faktiskt så ber jag för dom oxå :-)
Kramar!