Smärtdagbok

Nu regnar det här så det skvalar i stuprännorna. Flera grader varm har vi också som hjälper till att göra slut på den fina snön vi hade. Så det blev inga flera skidturer för den här gången, till all tur. I stället har vi försökt promenera längs snöskoterspåret. Igår gick det bra och vi gick en lång skön länk, men idag hade snön redan smält så mycket att det kommit fram hal lera i spåret och jag drösa omkull igen. Inga större skador nu heller, men jag känner nog hur det låste sej i nacken och ryggen. Huvudvärken kommer också smygande. Och jag som gick på åkern för att undvika att halka på landsvägen. Nu har mannen i mitt liv i alla fall lagt på broddarna på ett par av mina skor så att jag tryggt kan promenera med hunden.

Vi har haft problem med att se tv-kanalerna hos oss de senaste fem åren. Det är nu fem år sen vi flyttade in i vårt hus och vi har bara kunnat se tv då när det regnar ute. I och med att vi övergick till digitalsignaler så blev det om möjligt ännu sämre. Fastän man snällt betalar många hundra euro i året i tv-licens är det inte alls säker att man enkelt har tillgång till de vanligaste kanalerna när man är bosatt långt ute på landet. Eller långt och långt, en timmes bilväg in till vår huvudstad, men på landet i alla fall. Nu fick jag en ny tv-antenn i julklapp av min man och igår klättrade han och en av svärsönerna upp på taket och tog ner den gamla antennen och lade upp den nya. Eftersom här nu regnar så skulle vi ju ha sett tv nu med vår gamla antenn och det gör vi med den nya också, så nu väntar jag på en solig dag för att få fram ett säkert resultat av antenn bytet. Om antennen fungerar så har jag fem års tv-tittande att ta igen. Kommer alltså att sitta klistrad framför apparaten en tid framöver, hi, hii.