Flygövning nr 3
Men sen minsann tyckte jag att jag skulle vara duktig och passa på att ta ut hunden för att kissa och föra mat åt kaninerna där ute på samma gång. Tryckte bara ner fötterna i ett par stövlar och plockade ihop alla grejer som jag skulle ha med mej. Flexikopplet med hunden fastsatt i andra ändan, kaninerna vattenflaska som har varit inne och tinat upp, en mugg med kaninernas torrfoder i, några torra brödskivor och så ficklampan förståss, för nu är det redan mörkt ute. När jag steg ner från trappan kände jag genast att jag tagit fel skodon på fötterna för då bar det iväg igen. Plums med huvudet före i snödrivan och alla grejer utspridda omkring mej. Hunden knaprade glatt i sej av det torra bröder och torrfodret spred ut sej i snön.
Men igen kan jag bara konstatera att jag inte har osteoporos åtminstone inte i högra armen, för det var igen den som fick ta den största smällen. Det blir väl ett nytt blåmärke kanske, men annars är jag hel. Om jag håller på så här hela vintern så kanske jag får flygcertifikat innan det blir sommar.
Det där med att jag trillar är ju inget nytt. Det är en biverkning av min nackskada, med yrsel och dålig balans och sånt som hör till. Men jag har ju lärt mej att leva med det och rör mej för det mesta försiktigt och långsamt. Tidigare kunde jag trilla inne på tomma golvet, men det är nu en tid sen det har hänt. Nu när jag har promenerat mycket med hunden i skogen så tycker jag att jag har fått bättre balans och så har jag väl släppt lite på kontrollen och här är nu resultatet.
Kaninerna fick i alla fall mat, men hunden kom sej inte för att kissa innan han blev inföst tillbaka, så snart får vi väl pröva på nytt.
Gunveig!
Ja, nog är du på god väg mot ett flycertifikat men måste du verkliget ta det...!? :o)
Istanes vilket tur att du landade i en snöhög..
Tror jag det att trasselsudden inte kom sig för att kissa! Fullt upp att tugga i sig kaninernas mat och samtidigt titta på flygande matte... jisses säger jag!
Varma kramar!
Kristina
Jag har nog på känn att flygcertifikatet inte kommer till nån användning, så jag tror jag skall sluta öva nu.
Trasselsudden har nu kissat och sussar sött på sin egen plats.
Kramis
Ja jäklar vad du tränar flitigt på lyfttekniken men än så länge verkar du ju störta rätt snabbt - fast nåde om du störtar från högre höjd! Kan du fatta varför vi gör såna saker som vi VET kommer att kosta oss lidande, vi vet att vi INTE borde ta dom där skorna - ändå gör vi det! Jag gör likadant, men det är ju "huvet i sanden" "det händer inte idag" "nu har jag slutat falla" eller så är det bara blankt i huvudet från alla tankar alls, tills man ligger där. Skönt att det gick bra och certet kommer säkert på posten endera dagen.
Kram N
Nog för att jag visste att vatten är en bättre 'ledare' än luft. Men det där är ju löjligt. Rimligtvis borde det vara tvärtom. Digitala signaler gillar inte 'motstånd' som regn och moln.
Kan det vara så att när det regnar så 'studsar' en signal från en annan sändare? En som kanske är starkare, även om den står längre bort.
Har ni prövat att rikta antenn i 'alla riktningar'?
(dum fråga?)
Och jag som trodde att jag skämtade när jag efterlyste 'nästa fall'. Jaha, där ser man.
Du behöver inte ett flygcertifikat. Du behöver en otroligt snabbreagerande fallskärm. Och då menar jag inte en sådan där blixtsnabb variant som vissa höga herrar och damer har som redan har mer än vad de kan göra slut på.
Och när tänker du dra lärdom av att du kanske ska vara lite extra försiktig när du nu har balansproblem.
Jag menar, jag har långt ifrån samma problematik som du. Men jag går en gång och hämtar frukosttallriken, en gång och hämtar mjölken, en gång och hämtar skeden (för att jag glömde den när jag hämtade tallriken) och en gång för att antingen hämta gröten eller flingorna.
Ska jag hämta gröten så innebär det att jag får gå tillbaka till bordet och hämta tallriken. Den plus gröt är lättare att bära än kastrull plus gröt och dessutom får jag ju gå från bordet till diskbänken med den tomma grötkastrullen i alla fall så...
.. öhmm?, ja just det. Ta en sak i sänder. Det var det jag ville komma fram till.
Sköt om dig!
Kramar!
