Smärtdagbok

Nu har den här tokiga hippie familjen firat jul färdigt. Kylskåpet är så gott som tomt på julmat, skönt, så det blir köttfärssås och spagetti till middag idag. Benämningen hippie familj kom från en bekant som också har en brokig samling av djur och som också håller nära kontakt med sina närmaste. Jag tycker benämningen passar ganska bra in på vår familj också, så jag har lånat den av henne. Hon, Mia, med sina barn var här på juldagen och hämtade hem en ny familjemedlem från oss. Det var lilla Emily, sköldpaddsungen med dom sneda ryggplattorna, som flyttade hem till dem.

Vi börjde vårt julfirande i förväg i år. redan på måndagen togs granen in och kläddes av hemmavarande barn och barnbarn. Gubben, som alltid jobbar på julafton, hade sista dagen ledigt före jul på tisdagen den 22.12. Då åt vi en första julmiddag tillsammans med alla våra barn med familjer och hundar. Julafton började vi med gröt till hela gänget. Att få mandeln från julgröten betyder hos oss att den personen har disktur efter julmiddagen. Det var Mimi som fick mandel i år, men eftersom han och Pernilla åt julmiddag hos hans föräldrar så slapp han undan disken. Efter gröten delade vi på oss, Vesa åkte på jobb, Nilla, Mimi och Nasu åkte till Porkkala, en del åkte till den tidiga familjejulbönen i kyrkan och Ebba med sin pappa fick lyxen att ta en tupplur på några timmar. I kyrkan lyssnade vi till julevangeliet och vår kyrkoherde berättade lite om hur det troligtvis såg ut i ett hem i Betlehem på Jesu tid. Då bestod husen av två rum, ett för människor och ett för djuren, stallet. Till slut fick vi sekyrkoherdens dockteater med fåret Ulla och hennes kompis giraffen som diskuterade om betydelsen med julen. Berättelsen var en fortsättning på fjolårets julbönsdockteater. Vi har en sån härlig kyrkoherde som satsar mycket på barn och ungdom. Elin satt som ett ljus och lyssnade.

Sen var det tid att julkrama alla vänner och bekanta som också varit i kyrkan och så tände vi ljus på gravarna.

Under tiden som vi var i kyrkan hade min mamma med sambo anlänt och när potatisen var färdigkokt satte vi oss ner för att äta julmiddag igen.  Sill, lax, sallader och kötbullar, sen lutfisk med vitsås och till sist skinka och rökt kalkon med potatis- och kålrotslåda. Vårt julbord har varierat lite under de år jag kommer ihåg. När jag var liten var det sillsallad (hackad potatis, morot, rödbeta,lök,inlagd gurka och salt strömming, en kvarleva från att min morfar var född i en fiskarfamilj), sen lutfisken som min mamma har lagt till julbordet någon gång i slutet på 60-talet och sen de där då så förhatliga lådorna med skinka. Min moster som var kallskänka gjorde alltid ett lite mera varierande julbord, åtminstone minns jag att det var därifrån som köttbullarna kom. När jag var liten firade vi jul hos mormor och morfar vartannat år och vartannat år hos min moster och morbror. 

De senaste 20 åren är det jag som har gjort julmaten tillsammans med min mamma och nu också med Jenny, med avbrott för något år. Mamma gör alltid kålrotslådan och sillsalladen som ännu lever kvar. Jag lade till gravlaxen och smetanasillen. I några år gjorde jag olika strömmingsinläggningar som nu har fallit bort, medan flickorna far ännu var med i bilden fanns det också morotslåda på julbordet, den åkte ut i samband med skitstöveln i mitten på 90-talet. Den rökta kalkonen kom någon gång när döttrarna var små och den kommer säkert att leva med länge. För varje år som går får skinkan en allt mindre plats och kalkonen blir större. När Vesa kom in i familjen för 11 år sen hade han sina egna traditioner, det som jag nu minns är att skinkan tillreds på ett lite annorlunda sätt nu än tidigare. Svärsonen, Mårten, hade med sej leverlådan in på vårt julbord, den tillreder nu Jenny. I år hade vi olika sorters fiskrom och rökt lax som nyhet. På Elins begäran sjöng vi också snapsvisor första gången i år. Det lärde hon sej på mammas och pappas bröllopsfest. 

Efter julmiddagen kom julgubben på besök och sen öppnade vi julklappar i några timmar. Nu för tiden öppnar vi julklapparna en i gången i åldersföljd. Den yngsta först och den äldsta sist så länge det finns julklappar kvar. I år har vi miskat på mängden med julklappar riktigt ordentligt. En julgåva per familj skulle det vara, resultatet blev inte riktigt så, men nära på iaf. Elin och Ebba fick många paket som vanligt. 

Efter öppnande av paket finns det lite rum i magen för efterrätt och kaffe. Till traditionen hör att vi gör en massa olika småbröd och julgodis, så också i år. Julstjärnor av smördeg med plommonsylt skall det också vara och så en stor fruktsallad gjord på olika konserverade frukter. Några år hade vi också en stor chokladtårta men den är nu skippad för ingen orkade äta så mycket.  

Efterhand som kvällen gick så trillade också dom delar av familjen som firat på annan plats in för att få sej en skinksmörgås, julklappar och lite efterrätt.

På juldagarna trillar olika delar av familjen in och äter rester av julmiddagen. Och igår drack alla de i familjen som inte jobbade julkaffe hos min farmor med den delen av släkten. Där fick jag känna och snusa på den nyaste medlemmen i släkten, min lillebrors riktigt nya dotter, "Iines". Och så blev det flera paket att öppna.

Nu idag har livet efter jul börjat och nu skall jag gå och tillreda köttfärssås till hippie gänget som just trillar in från sina jobb.