Konsten att få hela stora familjen att försvinna
Nämen så där kan du ju inte ha det...fast det är svårt att sätta ner foten men ingen - allra minst du själv - är betjänt av att du hamnar i diket för att du ska serva andra. Telefonerna behöver man heller inte svara i jämt du ser ju att alla överlevde ändå, vi har vant oss, och andra, att vara anträffbara alldeles för mycket.
Det är bra att med jämna mellanrum tänka efter vad tusan vi håller på med egentligen. Jag är inte ett spår bättre än du men jag försöker att tänka till vad man kan förändra när det känns jobbigt och då jag blir för trött! Ingen runt om oss menar illa, en man vet inte hur det känns att inte fungera,de har aldrig levt i den världen,så vi är dom som måste sätta gränserna själva.
Hoppas du får många såna eftermiddagar!
Kram Nonna
Nämen så där kan du ju inte ha det...fast det är svårt att sätta ner foten men ingen - allra minst du själv - är betjänt av att du hamnar i diket för att du ska serva andra. Telefonerna behöver man heller inte svara i jämt du ser ju att alla överlevde ändå, vi har vant oss, och andra, att vara anträffbara alldeles för mycket.
Det är bra att med jämna mellanrum tänka efter vad tusan vi håller på med egentligen. Jag är inte ett spår bättre än du men jag försöker att tänka till vad man kan förändra när det känns jobbigt och då jag blir för trött! Ingen runt om oss menar illa, men man vet inte hur det känns att inte fungera,de har aldrig levt i den världen,så vi är dom som måste sätta gränserna själva.
Hoppas du får många såna eftermiddagar!
Kram Nonna
Åhhh jag känner igen mej så mycket i vad du gör!!!!
Visst är det frustrerande att inte kunna stampa ner foten å säga: nä, snälla ni, jag orkar bara inte idag!!! Man vill ju inte såra nån! Man skadar "bara" sej själv.
Hoppas på att du får fler så sköna eftermiddagar,.(önskar jag kunde få bara en sån iaf)
varma kramar
Charlotte
Gunveig!
Så skönt att få sitta själv och äta din kålgryta idag! Och bara kunna lägga dig!
Förstår så väl din längtan och ditt behov att få vara ensam...
Jag hoppas du får flera lugna ensamma stunder när du bara får vara!
Varma kramar!
din smärtsyster
Kristina
Det är smärtsamt svårt att sätta gränser när det gäller sina nära och kära! Men ska man fortsätta vara en trevlig och någorlunda pigg och glad person måste man få unna sig lyxen att äta en (säker jätte god, älskar kål)kålgryta! När jag för många herrans år sedan började med yoga, talade jag om för min då nioårige son att ifall du vill ha en glad mamma så måste jag få vara ifred när jag tränar. Och det gick bra(: Han är idag 28 år och ringer fortfarande när han vill ha råd om kropp och själ! Och samtidig måste jag tacka för mejlet vilken sötnos du skaffat dig...(: Är det "smittsamt" Nisse har ju åxå skaffat en liten sötis han med! Ha en trevlig helg kram Ammie
Hej! Sitter denna arla morgon stund och letar smärtdagböcker och människors berättelser om sin fysiska smärta. Har i dagarna startat upp en ny smärförening och har stora planer för den. Har tagit hand om min fru nu i 14 år så jag vet verkligen vad som behövs göras inom smärtvården och även inom andra områden, t ex har många smärtpatienter svårt att ge sig ut och flyga. Resor kommer att arrangeras plus lite annat. Det som är nytt för den nya föreningen är att den kommer inte kosta något för medlemmar. Helt sponsor stödd. Hemsida under uppbyggnad. mvh Ulv Rode
