Smärtdagbok

Nu är också den andra lilla sköldpaddsbebisen kläckt. Hon väger ett gram mindre än vad storasyster gjorde och är inte lika ilsken av sej.



Här har det regnat lite idag, vilket är riktigt bra för här har varit så torrt att grannbonden som har harvat och sått på åkrarna nedanom vår tomt troligtvis inte har mera än halva mängden av muld kvar. Resten finns på mina fönster och på vår gård. Var gång han kom upp och vände var det som att gå i öknen i sandstorm, det dammade så man inte såg handen framför sej. Mina blomfrön vägrar också att gro i torkan, så trädgårdsslangar är redan dragna runt omkring på tomten. Att bära sprutkanna är inget för mej och problemet är löst med några hundra meter slang istället. Annars grönskar här nog riktigt ordentligt. Träden har stora löv och vår sk gräsmatta är helt gul av maskrosblommor. Nam, nam säger sköldisarna som får gå fritt en stund om dagen och beta.

Arbetet med att röja vid bäck kanten, måla sköldisburar, kratta och tvätta fönster har tagit ut sin rätt. Det susar och durrar i öronen och alla muskler skriker STOPP. Nu får jag ta det lite lugnt några dagar så att kroppen får vila. Men ibland måste jag bara bevisa för mej själv att jag nog kan, vilket ofta händer så här på vårkanten. Nu får jag bara ligga i trädgårdsgungan och njuta av utsikten. Högarna som skall köras genom flismaskinen får snällt vänta på nästa energiutbrott. Här kommer en bild med just utsikten över bäcken från gungan.