Smärtdagbok

Jag har haft pyjamasdag idag. Har inte klätt på mej på hela dagen och så fort jag lägger ner huvudet på dynan så somnar jag genast. Så blir det efter en ansträngande vecka. Lite sträv i halsen känner jag mej också, det är inget som jag har beställt inte.

Onsdag:

Kravlade upp ur sängen vid halv åtta tiden för att gå till laboratoriet och ta reuma-, sköldkörtel- och leverprov.  Sen ett snabbt morgonmål i matsalen och fort tillbaka under täcket. Jag hade inget personligt program på förmiddagen utan endast motion och vattengymnastik i grupp och min kropp skrek efter vila. Så jag låg och läste hela förmiddagen med gott samvete.
På eftermiddagen hade vi en föreläsning om sömn och olika sorter av dynor och madrasser. Vi hade igen alla byggt ihop bra sittplatser i det lilla mötesrummet och sög i oss information som svampar.
Efter det hade jag och Carina gemensam timme med vår fysioterapeut i den varma terapibassängen. Där gick vi igenom ett nytt vattengymnastikprogram som jag sen gör på min bassängtid på tisdagarna här hemma. Nu består mitt program av många övningar för ben och rumpmuskler och bara en liten övning för armarna. Jag får ta det försiktigt med armarna för att inte reta nerverna som är skadade i nacken.
Sist på programmet stod en utfärd med taxi till en privat läkarstation i Vanda för att träffa en öron-hals specialist. Det var inte jag som skulle träffa honom utan Carina, men jag följde med som sällskapsdam och tolk.  Tillbaka därifrån blev det lite micromat eftersom vi hade missat middagen. Jag hann ännu med att trycka en t-shirt innan det var tid för sängen. De flesta av kvällarna finns det någon ledd aktivitet för rehabiliteringsdeltagarna. Bågskytte, allsång, dans och tygtryck. Alla kvällar finns det tillgång till bastu, bubbelpool och simbassäng.

Torsdag:

Morgonen började med ett besök hos en socialarbetare. Hennes uppgift var att ta reda på orsaken till att jag blev nekad rehabilitering från FK. En mycket bestämd dam var hon som ställde knepiga frågor till handläggaren. Jag själv fick ingen förklaring på varför jag fick avslag på min ansökan, utan bara en massa lagar och paragrafer uppräknade enligt vilka dom på FK har gjort sitt beslut. Under samtalet kom det fram att jag har fått en skadegrad på mitt handikapp bestämd från FK, men inte vad den var. Det skall jag ta reda på själv, får väl gå och stirra handläggaren i ögonen personligen ända tills hon gräver fram rätt papper. Sitt beslut om rehabilitering grundade sej på en liten mening i en tio sidor lång utredning över mej, där det står att jag klarar mej själv någolunda bra på en anstalt, vilket betyder att jag kan klä på mej själv, tvätta mej själv, komma i tid till mina möten med vårdpersonal och sätta mej ner och äta själv vid ett färdigdukat bord. I stället för att ta reda på hur jag klarar mej här hemma har dom fastnat i det enda positiva som fanns i hela utredningen som är gjord på ett rehabiliteringssjukhus där det funnits all service. Det att jag behöver färdtjänst och personlig hjälpare har dom helt glömt bort. Jag har lämnat in en besvärsskrift över beslutet, men där den behandlas är det 16 månaders behandlingstid. Ni kan tro att det kokade inom mej när jag fick höra det här.
Sen hade vi en arbetsterapigrupp som hette Förändring som mål. Vi klippte bilder från tidningar till ett collage som skulle symbolisera våra drömmar utan några som helst begränsningar.
Så här ser min bild ut, lite fin avkopplande natur och lite resor och spänning. Bilden skall sen läggas någonstans lite i gömman där den kommer att hittas efter en tid. Då kan man kolla upp om någon dröm har gått i uppfyllelse. Det här är ett sätt att programmera hjärnan med något positivt. Det här är väl en annan variant på det som Nisse skulle göra på sin stresskurs.
Sen hade vi avslappning i grupp med en psykolog. Jag valde att ligga i en sacco-säck med fötterna i en fåtölj. Avslappningen gick till så att vi skulle koncentrera sej på en kroppsdel i taget och till sist vara avslappnad i hela kroppen. Det var jätteskönt och vi var alla lite dåsiga när vi traskade iväg till lunchen.
På eftermiddagen var det min fysiater som höll en föreläsning om olika sorter av smärta och hur och varför man medicinerar på ett visst sätt. Jag kör med en kombination av smärt-tröskelhöjandeTriptyl, epilepsimedicin Lyrica och Tramal+Panadol för min kroniska neuropati.
Till sist hade jag träningstid med fysioterapeuten. Jag fick nya övningar att göra med min terapiboll. Lite balansövningar och några övningar för rörligheten i bröstryggen.
På kvällen blev det bubbelpool och bastu och en stunds skvaller i grannrummet.

Nu är det lång kö till datorn så jag får fortsätta imorgon.

Sov gott allihopa!