Smärtdagbok

Har en liten stund för mej själv innan resten av familjen kommer hem från sitt midsommarfirande och från jobbet. Ungarna har växt ifrån att fira midsommar med sina föräldrar och är ute med kompisar och gubben jobbar som vanligt. Någon måste ju sköta alla som fått i sej för mycket av sillen och spriten och kanske behöver en magsköljning eller annan medicinsk vård. Själv har jag firat midsommar med äldsta dottern och hennes familj. Det blev en smarrig födelsedagstårta hos mor och sen lite bilåkas runt i nejden för att titta på midsommarstänger.

Det har annars hänt för mycket här dom sista veckorna för att jag alls har fått något nerskrivet. Först tog en ordentlig sommarförkylning och lade mej till sängs. Jag låter fortfarande som ett hostande ånglok när jag rör på mej, men det blir bättre för varje dag som går. Sen lade mellandottern bilen på taken i ett dike, vilket var en sån otrolig chock för mej och alla andra också, att det bara inte gick att skriva om. Nu är hon tillbaka på sitt jobb och mår någolunda bra. Och igår fick jag brev på posten av min advokat att jag inte har blivit beviljad invalidpension. Nu har jag försäkringsdomstolens beslut på att jag har mer än 60% arbetsförmåga kvar. Det har dom bestämt utgående från alla läkarutlåtanden och arbetsprövningsprotokoll som säger att jag inte ens har förmåga att klara av det dagliga livet i hemmet utan hjälp. Så jag vet inte om jag skall skratta eller gråta. Det hjälper väl inte vidare än att kämpa på framåt. Skall anmäla mej som arbetssökande på arbetskraftsbyrån i nästa vecka.

Ha en skön fortsättning på helgen och ta väl hand om er allla.