Smärtdagbok

Jag blir nog snart utslängd från gnällspikarna för jag orkar inte ens gnälla mera. Men till er alla som fikar efter min plats som sekreterare kan jag meddela att jag har suttit hos min psykolog i en timme idag och gnällt allt jag orkar över att allt är så orättvist. Sen blev det liksom inga gnäll kvar att skriva hit. För det är allt för trist att upprepa sej.

Jovisst, har jag lite gnäll kvar. Jag känner mej djupt kränkt och orättvist behandlad. Min taxichaffis har tillfälligt blivit av med körkortet för en månad. Han hade tre fortkörningsböter under mindre än ett år så han fick kallelse till länsmannen för en upptuktning. Och körkortet hamnade på hyllan. Och det är så orättvis eftersom byn vimlar av bildårar som är en fara för sej själv och oss andra. Dom gör polisen ingenting åt, men en hederlig arbetsam duktig taxichaufför som gör allt för att hinna med alla köror tar dom nog körkortet av. Eftersom det finns ett ledigt taxilov i vår by som ingen vill ha, plus några taxichaufförer som inte är intresserade av att jobba, finns det allt för många köror för dom som vill jobba. Resultatet är att dom kör överhastighet då när dom är utan kunder för att hinna med allt jobb. Jag som är beroende av färdtjänst och som valt vem jag vill/kan åka med, med stor omsorg får nu lida i en hel månad. Endera kommer jag att lida av spänningshuvudvärk och rädsla över att åka med någon annan taxi, eller så får jag hålla mej hemma i en månad. Månne man kan överklaga beslutet till länsmannen eller stämma honom för onödigt lidande?????? Jag börjar ha vanan inne med såna här rättsprocesser så det gäller att akta sej för gnällkärringen.....