Smärtdagbok

En helt vanlig natt, vaknade vid tre tiden och tog en 1 grams Panadol, läste en stund och somnade om. Nu hade jag bestämt att idag skall jag bara lata mej med min bok och det har jag också gjort. Jag har läst ur Stieg Larssons tredje del i Millennium triologin, Luftslottet som sprängdes. Mycket underhållande läsning, men ingenting som man behöver reftlektera nåt mera över. Det är en passlig bok om man bara vill läsa för att fördriva tiden och när man slår fast boken efter sista sidan kan man glömma vad man läst. Det gör jag för övrigt oberoende av vad jag läser, mitt närminne kan inte alltid komma ihåg om huvudpersonen är Kalle eller Ville. Men lästa måste jag. Jag har växt upp med en bok i handen och blir helt nipprig om jag inte hela tiden har en hög böcker som väntar på att bli lästa. Om högen minskar för mycket får jag ångest över vad jag skall göra sen om jag ligger vaken på nätterna och inget har att läsa. Till all tur har min lästakt blivit mycket långsammare än den var före olyckan. Det gick flera år efter olyckan/operationen som jag inte klarade av att läsa alls för jag kunde inte minnas vad det stod på föregående sida. Sakta började jag läsa på nytt , först Harlequin romaner och först nu det senaste året har jag börjat läsa riktiga böcker igen. Ikväll skall jag börja med Ut ur mörkret av Linda Caine och Robin Royston.
Jag har en smärtsyster på Åland som också har blivit min bästa väninna. Vi har träffats på rehabiliteringen på Orton i Helsingfors år 2004. Vi har många gemensamma intressen och böcker är ett av dem. Varje gång vi träffas så byter vi böcker och ofta kollar vi med varandra att vi inte köper samma bok. Också sjukdomen har haft mycket gott med sej, så här många goda vänner som jag har fått nu tror jag inte att jag skulle ha fått om jag hade kört på i ekorrhjulet så som andra kvinnor i min ålder.
Värken har hållit sej undan idag, mycket beroende på att jag var hos fysioterapeuten igår och att jag har tagit det lungt idag. Men en dag till kan jag inte vara så här stilla då stelnar jag till helt och hållet. Så imorgon gäller det att hitta på nånting annat roligt att göra. Vi får se vad det blir. Det gäller att hitta på nåt roligt för varje dag som gör det värt att kliva upp ur sängen, det behöver inte vara nåt stort, kanske bara för att titta om det kommit nåt roligt i postlådan.