Smärtdagbok

Dagens uppgift att ringa till försäkringskassan förändrades ganska fort till att förhandla mej till en resa med bil till närmaste stad (20m km härifrån) där vår försäkringskassa finns. Jag försökte hitta ett telefonnummer på både deras hemsidor och på mina tidigare beslut och papper jag har fått därifrån. Men det finns inte längre några personliga telefonnummer till handläggaren utan endast ett telefonnummer förmånsform som man skall ringa till.  Ett nummer för sjukersättning, ett annat för rehabiliteringsärenden, ett tredje för reseersättningar osv. Jag som hade en lång lista med olika frågor gällande olika ärenden bestämde snabbt att det här är inget för mej, utan jag måste tala personligen med den person som sitter och vänder på just mina papper. Framme på försäkringskassan kom vi fram till att dom hade betalat rehabiliteringsersättning för min senaste rehabiliteringvecka enligt fel betalningsgrund och det gick att ändra på utan några större problem. Jag hade nog gjort en besvärsskrift färdigt ifall om jag skulle behöva klaga skrifligt som jag har gjort en gång tidigare i våras men ännu inte fått något svar på. Så nu skall det trilla in 100 euro till på mitt konto inom den här veckan. Handläggaren såg också i sin dator att min ansökan om neuropsykologisk rehabiliteringsuppföljning nu var i en arbetskö som kommer att behandlas idag. Men sen kom vi fram till ärendet om min fysioterapi skall fortsätt i nästa år eller inte. Där var det inget som var klart, alla papper från min fysiater och från min vårdcentralläkare fanns nog, men ingen hade brytt sej om att informera mej om att jag också skall fylla i en hel del papper om min egen syn på saken. Jag vägrade ta pappren med mej hem för att fyllas i utan bad om att handläggaren skulle hjälpa mej att fylla i dem genast. Det gick nog bra efter en del hostas och harklas. Damen fungerade till och med som min sekreterare eftersom in handstil blir oläslig ganska fort när jag blir trött. Före årsskiftet lovade hon inte att jag skulle få något beslut, så nu kommer det att bli uppehåll i min fysioterapi bara för att ingen har brytt sej om att informera mej hur jag skall göra. Man skall nog vara ganska stark och frisk för att kunna vara sjuk. Alla långtids sjuka borde bli tilldelad en socialarbetare som tar hand om vårt papperskrig och ser till att vi får det som vi har rätt till.

Jag har en advokat som sköter mitt invalidpensionsärende i försäkringsdomstolen. Här i Finland har vi ett rättshjälpssystem som gör att man har rätt till gratis eller mycket billig rättshjälp om man har små inkomster.  Jag betalar 35 euro för 100 timmar av advokatens arbetstid. Jag går fortfarande som arbetslös arbetssökande med dagpeng från arbetslöshetskassan, eftesom min rätt till sjukdagpenning har tagit slut för länge sedan och pensionsförsäkringen anser att jag inte är arbetsoförmögen fastän jag har 75% invaliditet. Det slåss jag nu om i försäkringsdomstolen, men där är det ett och ett halvt år kö innan mitt ärende kommer upp till behandling. Så jag har lite mindre än ett års vänta kvar. Sen kan jag få min pension utbetalad retroaktivt och måste betala tillbaka arbetslöshetsdagpenningen till a-kassan.  Egentligen är det trafikförsäkringen som borde betala min rehabilitering, pension, lön till personlig hjälpare, färdtjänst mm. men eftersom dom år 2005 ansåg att min sjukdom inte kan bero på bilolyckan mera så har dom slutat att betala ersättningar. Har nu i höstas fått mitt ärende prövat i trafikförsäkringsnämnden varifrån jag också fick ett negativt beslut. Så nu står jag i kö till en advokat som är specialiserad på liknande ärenden, men vet inte om han hinner ta sej an mitt ärende förrän fallet blir för gammalt, den 21.9.2009. Det gäller att ha tålamod som ger efter som ett gummiband.