31.12.2007
Jag har suttit och dagen till ära försöka få någon slags ordning i mitt arbetsrum. Tänkte att jag skulle börja det nya året med åtminstone skrivbordet städat. Jag har igen en gång gått igenom alla lösa papper som seglar omkring och försökt göra något åt en del av dem. Resultatet blev ett snällt bedjande mejl till vårdcentralens överläkare som i sista hand gör beslutet om jag skall få fortsatt OMT- och lymfterapi i nästa år. Hörde att följande rehabiliteringsmöte är först den 17 januari, men hoppas jag skall kunna få ett jo eller ett nej före det. Blir det ett nej måste jag senast den 18 januari göra en överklagelse till försäkringskassan. Mera blev det ett mejl till min socialsköterska på Kottby, stället där jag har fått neuropsykologisk rehabilitering, med vädjan om hjälp att göra en överklagelse över försäkringskassans negativa beslut om en ny rehabiliteringsperiord.
Sen har jag suttit och räknat över hur jag skall få ekonomin att gå ihop, kan inte förstå varför det skall vara så svårt att få pengarna att räcka till. Åtminstone så här efter julen. Räknade efter hur länge jag ännu skall behöva vänta på mitt pensionsbeslut som hänger i Försäkringsdomstolen. Tidigast i mars kan det komma men troligtvis inte förrän i september.
Det är nog för jävligt att man skall behöva kämpa på så här med alla papper och olika instanser för att alls ha rätt till att vara sjuk. Just nu som jag går som arbetslös arbetssökande men ändå har personlig hjälpare och färdtjänst, för att alla instanser inte kan enas om att jag är sjuk. Trafikförsäkringen säger att jag är sjuk, men att det inte beror på trafikolyckan. Pensionsförsäkringen säger att jag bara har haft för tungt jobb och skall omskola mej. På arbetskraftsbyrån skrattar dom åt mej och förundrar sej över vad pensionsförsäkringen har tänkt att jag skall jobba med när jag går för att förnya min arbetsansökan med jämna mellanrum. Patientförsäkringen medger att jag fick en hjärnskada pga syrebrist under operationen som skedde till följd av trafikolyckan, men menar att det hör till det vanliga men man kan få vid intubering och kommer därför inte att betala ut någon skadeersättning. Försäkringskassan säger att jag är tillräckligt handikappad för att få förhöjt handikappbidrag, men på samma gång inte är tillräckligt handikappad för att få rehabilitering. Vårdcentralens överläkare har hittills sagt att jag behöver rehabilitering och vård, år 2008 är ännu ett frågetecken. Hemkommunen medger att jag behöver personlig hjälp och färdtjänst för att klara av att bo hemma. Nämnas bör kanske att kommunens handikapp samordnare är den enda person som jag har träffat personligen och som har varit hemma hos oss för att utreda vilken hjälp jag behöver.
Gott Nytt År till er alla som förvirrat sej hit.
Sen har jag suttit och räknat över hur jag skall få ekonomin att gå ihop, kan inte förstå varför det skall vara så svårt att få pengarna att räcka till. Åtminstone så här efter julen. Räknade efter hur länge jag ännu skall behöva vänta på mitt pensionsbeslut som hänger i Försäkringsdomstolen. Tidigast i mars kan det komma men troligtvis inte förrän i september.
Det är nog för jävligt att man skall behöva kämpa på så här med alla papper och olika instanser för att alls ha rätt till att vara sjuk. Just nu som jag går som arbetslös arbetssökande men ändå har personlig hjälpare och färdtjänst, för att alla instanser inte kan enas om att jag är sjuk. Trafikförsäkringen säger att jag är sjuk, men att det inte beror på trafikolyckan. Pensionsförsäkringen säger att jag bara har haft för tungt jobb och skall omskola mej. På arbetskraftsbyrån skrattar dom åt mej och förundrar sej över vad pensionsförsäkringen har tänkt att jag skall jobba med när jag går för att förnya min arbetsansökan med jämna mellanrum. Patientförsäkringen medger att jag fick en hjärnskada pga syrebrist under operationen som skedde till följd av trafikolyckan, men menar att det hör till det vanliga men man kan få vid intubering och kommer därför inte att betala ut någon skadeersättning. Försäkringskassan säger att jag är tillräckligt handikappad för att få förhöjt handikappbidrag, men på samma gång inte är tillräckligt handikappad för att få rehabilitering. Vårdcentralens överläkare har hittills sagt att jag behöver rehabilitering och vård, år 2008 är ännu ett frågetecken. Hemkommunen medger att jag behöver personlig hjälp och färdtjänst för att klara av att bo hemma. Nämnas bör kanske att kommunens handikapp samordnare är den enda person som jag har träffat personligen och som har varit hemma hos oss för att utreda vilken hjälp jag behöver.
Gott Nytt År till er alla som förvirrat sej hit.
Kommentarer
Trackback
