Smärtdagbok

Nu har jag ryckt upp mej igen, efter veckoslutet. Det gick lite trögt imorse, var vaken så många gånger i natt att när morgonen kom och det var tid för att maka sej ur sängen sov jag som en stock. Vaknade en minut över 10 och några minuter senare kom min personliga hjälpare på jobb. Kände mej lite halvkrasslig i halsen. Med min tur så ligger jag väl med förkylning när julafton kommer.

Vi har bakat ett kakbotten till den glutenfria chokladtårtan som vi skall ha som efterrätt på julafton. Och några plåtar pepparkakor blev det också. Som nu är väl undangömda för annars finns det inga kvar om en vecka. På onsdagen skall vi baka lite andra småbrön som skall ges bort i stället för julblommor. Och några torrkakor om vi hinner med. Tidigare hade jag speciella bakdagar då jag fyllde frysen med allt möjligt gott. Nu klarar jag inte av att passa ugnen och röra ihop mera smet på samma gång. En sak i gången och det också mycket långsamt. Satt och plockade med mina pepparkasgrisar så länge idag så hjälparen hann fylla två plåtar innan jag hade fått ihop en halv. Vanligtvis märker jag inte ens av hur långsam jag är och det stör mej inte, men idag blev jag nog lite irriterad på mej själv. Jag har heller ingen tidsuppfattning mera så när jag är ensam så far tiden bara iväg utan att jag märker det. Så länge jag ännu rörde mej ensam ute så hade jag ett system hur mycket tidigare jag skulle börja klä på mej ytterkläderna för att hinna till bussen i tid. Då lade jag också in ett alarm på mobilen för att säkert komma ihåg att rusta mej iväg. Nu har jag alltid någon som skyndar på mej och påminner. Endast den dag i veckan då jag inte har någon hjälpare och då jag ska iväg till fysion i H:fors måste jag skärpa mej lite för att bli klar i tid. Men också då står färdtjänst taxin och tutar på gården om jag inte är färdig.