13.12.2007

Jag blev av med min huvudvärk hos lymfterapeuten idag. Det kändes som om den skulle ha runnit ur mej. Har varit med om samma sak några gånger förrut men jag blir alltid lika positivt överraskad näe det händer.

Jag har kommit upp till mitt högkostnadstak på apoteket. Så nu har jag suttit och funderat och vänt och vridit på mina recept, att ska jag köpa ut allt jag får och veta att jag i nästa år inte når gränsen eller låta bli. Vårt system gäller endast kalenderåret till slut under det år man når gränsen på ca 630 euro. Så nu kan jag köpa ut receptmedicin före årsskiftet för tre månader framåt för endast självrisken som är 1,50 euro per läkemedel. Så jag bestämde mej för att ta ut all nytta jag kan, men så måste apoteket hålla koll på när jag senast har köpt preparatet så att man inte kan lägga upp nåt lager hemma. Den dyraste medicinen, Lyrica, som jag använder kunde apoteket expidera först den 1.1.2008 från det recept som är skrivet för ett år i taget, men har jag ett nytt recept så gäller inte den regeln. Så nu har jag mejlat min fysiater att han skickar nya recept till mej så jag kan ta ut dem före årsskiftet till ett billigt pris. Vilket j...a idiotiskt system som försvårar för oss som behöver mediciner dagligen men som ändå missbrukare kan krypa igenom genom att gå till flera olika läkare och få samma medicin på flera recept.

Nu har jag köpt alla julklappar jag ska, tror jag. Nu återstår bara att slå in dem dem. Vi syr varje jul mindre och större påsar av jultyg för att minska på berget av färgat julklappspapper och band som alltid blir kvar när gåvorna är öppnade. Påsarna återanvänder vi sen nästa år igen, men gissa bara om det finns en enda påse kvar till mej nu. Icke.. Så på måndagen skall vi sätta oss ner med min hjälpare och sy flera påsar av gamla avlagda julgardiner som jag hittade på vinden.

Jag lider fortfarande av smärtor i mitt vänstra ben efter min hundpromenad för snart en vecka sen. Får gå upp flera gånger om natten och ta mera värkmedicin. Jag blir så ledsen när jag inte alls klarar av att röra på mej, det nya vattengymnastikprogrammet får jag ont av och jag kan heller inte promenera. Jag hoppas, hoppas, hoppas jag kommer iväg på en längre rehabiliteringsperiord efter årsskiftet så jag får nya råd och förhoppningsvis hittar nån motionsform som jag klarar av.  Vattengymnastiken/terapibassängen kommer jag nog inte att sluta med, den är så viktig för mej, men det är så tråkigt att inte kunna göra nåt annat än flyta omkring och njuta av vattnet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0