12.12.2007

Jag vet inte om jag skall vara glad eller ledsen. Jag får springa och kissa många, många gånger om dagen. Jag känner normalt inte av att jag är kissnödig förrän jag får ordentligt ont i magen. Det är sviter efter min nackoperation. Men jag har lärt mej leva med det, och försöker komma ihåg att gå och kissa några gånger under dagens lopp. Men nu efter utfärden till hundutställnigen där jag satt på ett kallt betonggolv får jag springa och kissa en gång i timmen. Inga andra symptom på urinvägsinfektion har jag, men troligtvis är det nog det jag har. Nu försöker jag klura ut om jag är nöjd med att känna av att jag är kissnödig som normala människor eller inte. Dagens stora fråga. Månne det möjligtvis är så att jag är urtråkat över att gå här hemma och inte få jobba eftersom jag lägger min energi på att fundera över en sån bagatell.

Om någon undrar hur jag kom upp från golvet där jag satt, så bör nämnas att det behövdes tre personen till att lyfta/dra upp mej därifrån.
2007-12-12 @ 10:41:15 Allmänt Permalink

Kommentarer
Postat av: Bille

Gunveig
huva, det låter jobbigt det där med kisseriet.jag tror att du ligger rätt till med din förmodandet om urinvägsinketion,(känner själv igen syntomen,)jag tror iaf inte att du är urtråkat, tar ett prov till vårdcentralen, innan det blir för jobbigt.hoppas det ordna sig.
Varma hälsningar Bille

2007-12-12 @ 12:45:03
URL: http://bille-ryggont.blogspot.com
Postat av: Gunveig

Bille
Roligt att du hittat hit. Jag skall vänta och se hur kisseriet framskrider till i fredag. Om det inte ändrar blir det vårdcentralen. Det kan hända att det är alla värkmediciner jag äter som gör att jag inte känner av de andra symptomen.

Kram

2007-12-12 @ 19:59:31
Postat av: Kristina

Gunveig!
Låter ju som UVI. Men då kanske du får känna dig "normal" några dagar :o) Du känner mig nu..
Undrar om inte det är så med oss, jag känner i alla fall igen mig. Det som vi ägnade oss åt tidigare med arbete och allt i det "vanliga" livet var ju det stora.
Nu när vi lever med våra respektive handikapp och begränsningar blir perspektiven så annorlunda. Små saker får mycket mer utrymme. Och det kan ju vara knepigt om vi fastnar för mycket i
bagateller, jag gör det ibland. Men jag tror samtidigt att vi lär oss att se och ta vara på det lilla på ett gott sätt!?
Varma kramar!

2007-12-12 @ 20:22:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0